Kaede är ingen katt, hon är en tiger!

Så mycket har hänt här nere i Göteborg. Helt slut.
Först skulle min bror passa katten, men de kom inte överrens haha. Så istället bor hon här hos mig i en friggebod på 10 kvadratmeter och hänger på gardinstången :)
Har inte fått sova mycket då hon vill hoppa o klänga hela natten.
Hon smet även en morgon och jag blev så rädd. Men jag lyckades få tag i henne innan hon hamna hos grannarna. Hon måste hem till ett större utrymme så hon inte förvandlas till ett monster.
Obs! Katten på bilden är INTE Kaede även om Patrik kanske ser henne som sådan ;)

Den tiden jag varit här har varit underbar. Jag har umgåtts med familjen, fikat med goda vänner och sett på bio med Dan, en riktigt go kille som tillsammans med mig ska festa på Gretas innan jag åker. It is going to be awesome!

Har även shoppat på mellandagsrean och kommer komma hem med nya tröjor, smycken och skor. Pengar tjänas och pengar försvinner. That's life ;)

Kommer åka hem tidigare till Linköping och om jag ska vara ärlig så ser jag inget negativt i det hela. Visst kommer jag sakna mina vänner och de jag inte fick chansen att träffa. Men jag saknar mitt hem och är intresserad över att se om mina fiskar överlevt ;)
Sen har jag fått massa pengar (som jag sen innan haft men inte tänkt på att jag hade hehe) så jag ska shoppa möbler på ikea och fixa glaset på akvariet då jag ska skaffa mig "hoppande" fiskar.

Känns som jag har så mycket att skriva men kan inte få ut det. Då är det bäst att låta bli.
Men ett tips: SE PÅ AVATAR! Så vacker och mäktig. Ganska...eller väldigt förutsägbar, men det är inte något som irriterar som i andra filmer.

Hugs and Kisses
Emsan

Ready...set...GO!!

Sitter här hemma och njuter.
Skolan är för tillfället över och jag kan lägga undan alla böcker (får jag omtenta på biokemi så är inte den förrän längre fram).
Har lagt alla fiskar i ett och samma akvarium så nu har jag ett tomt. Ska kolla upp om jag kan använda det till någon spännande vattenvarelse eller om jag bara ska låta det ligga i källaren. Skulle vara kul med ngt mysko djur. Kanske dem vita vattengrodorna med långa svarta "klor". Får se. Det första jag ska göra när jag kommer hem är i alla fall att köpa en byrå och ett nattduksbord, samt hammare och spik. har tavlor jag ska hänga upp och häftiga värmeljuslyktor som jag ska hänga upp i badrummet. Blir mysigt :)

Imorgon åker jag till Göteborg för att fira jul o nyår med nära och kära. Och måste även ta en tur till Gretas med Dan. Gretas regerar!!
Min kära Kaede kommer få bo hos min underbara bror som var villig att ta hand om henne. Ska bjuda Patrik och hans tjej på frukost på söndag på Hanis bageri i Mölndal. Dem har den bästa grillade ciabattan någonsin! Så vänner, om ni är sugnapå ngt riktigt gott så måste ni besöka detta ställe.
Försöker tänka på var den låg...haha...men jag hittar nog. Som många vet är mitt lokalsinne..jag föddes utan något sådant helt enkelt ;)

Har nyss klippt mig och jag är jättenöjd. Vakna dock idag och insåg att jag egentligen vill ha tillbaka min vanliga hårstil. Men jag ångrar mig EJ! Och jag vet att resan dit, till mitt hårs vanliga jag, kommer att bli grym och full av färger och kul :D

Nej, nu ska jag leta lite fiskar och annorlunda vattendjur (om det finns ngr) och sen ska jag se på "What dreams may come" från -98 som handlar om en man som handlar i himlen och allt är helt underbart men han har en stor saknad - sin hustru. Fram med näsdukarna!

Hugs and Kisses Emsan

Rädslan tar över allt förnuft

Jag är den typen som kan överdriva i vissa situationer. Jag vet detta.
Och kanske överdriver jag även i detta. Men man kan inte hjälpa att man tänker det värsta. För vad händer om det är i det stadiet.
Jag är rädd. Rädd för vad det kan vara.
Men egentligen är det för tidigt att lägga fram något konkret. Bara tankarna som for iväg.
Och varför fan kommer det nu när jag har en tenta framför mig. Kan jag inte få oroa mig över en sak i taget?
Jävla piss!

/Emsan

Den lilla flickan är borta

Under mina sömnlösa nätter som varit har jag kollat på frisyrer.
Så nu har jag bokat tid på en frisör salong nära mig. Dags för en förändring.
Och varför valde jag just denna när det finns typ fem stycken på varje gata? Jo! I de andra vanliga salongerna är det äldre människor som klipper och inredningen säger ganska mycket. Men denna var annorlunda. De har nyss gjort om och det ser riktigt chict ut. Men det var inte inredningen som fick mig att vilja boka där. Nej, det var de anställda.
Den ena har lila, kort och spretigt hår och den andra har lysande rött i olika längder. Wow!!
Eftersom den frisyr jag vill ha är en del jobb med och jag aldrig gjort något liknande förut så vill jag gå någonstans som jag TROR kan göra ett bra jobb.

Och det roliga var när jag gick in för att boka tid. De frågade hur jag ville klippa mig, så jag förklarade. Och under tiden jag förklarar så lyser ögonen upp på båda frisörerna och båda ropar "Jag vill klippa henne! Skriv upp henne på mig" Haha! Jag fick den rödhåriga och hon verkar helschysst.
Så på onsdag(dagen innan tentan) kommer jag bli korthårig...eller vad man nu kan kalla det hehe. Vill ha en häftig färg också men sen blekningen har mitt hår blivit torrt o slitet så jag får vänta ett tag. Menmen...

Kom ihåg! Livet är kort och håret växer alltid ut igen ;)

Hugs and Kisses
Emsan

Energiöverskott

Vad är det som händer?
Kan inte sova. Under tre nätter nu har jag blivit lite småtrött efter tolv, men kan inte sova.
Jag brukar bli trött runt tio och sen somna som en stock.
Jag har två hypoteser.
En är att jag snart har en tenta och efter den ska jag hem till Göteborg med Kaede. I det hela så är jag nervös inför tentan och orolig över hur det kommer gå med Kaede, samt hur mina fiskar kommer ha det utan mig. Tror egentligen dem skiter i mig om jag ska vara ärlig. Dem vet bara att dem får mat så fort jag tänder deras lampa haha!

Den andra hypotesen är att jag börjat äta mat som jag själv lagat och i en mindre mängd. Jag insåg nyligen att jag inte tycker om att träna och inte tänker tvinga mig till det. Men samtidigt vill man må bra så då har man börjat äta mindre istället. Min kropp är finare, har fått en lenare hy och jag mår så mycket bättre inombords. Så jag tror att anledningen till att jag har så mycket energi över är för att jag äter nyttigare och får i mig alla de vitaminer och liknande som jag behöver.
Nyttigare kost ger mer effektiv energi. Och det är denna som inte förbrukas väl.
Ska köpa en "tramp-maskin" som jag kan ha när jag lagar mat eller liknande.
Jag tycker ju om att sova :(

Hugs and Kisses
Emsan

En känslomässig resa

Wow...
Tror det var filmen "The twilight - New moon" som fick mig att ta steget. Konstigt men sant.
Trodde alltid att det skulle sluta som filmen haha! Men boy vad man hade fel.
Men efter att tagit steget och sökt på annat håll fann jag svaret. Lite väl sent tyckte jag men jag har endast mig själv att klandra.
Nu sitter jag här. Lyssnar på gruppen Staind. Lite väl segt band måste jag säga, men sångaren har en härligt röst.

Efter gårdagens letande efter svar drömde jag något konstigt som kan förklara sig med igår.
Drömde att jag och mamma tog en promenad. Vi hamnade vid en sjö. Vi ville över, eller jag i alla fall så mamma ville hjälpa mig. Vi hittade en liten eka. Och det var den mest ostabilaste eka jag stött på för när jag satt mig ner i den hamnade båtens kant precis vid vattenytan och vajade fram och tillbaka. Var rädd för att ramla i men jag var bestämd på att åka genom sjön. Men denna var ingen vanlig sjö. Sjöns botten, som var mer av än vatten, bestod av lera och den var bottenlös. Och bara tanken av att ramla fick min hals att tjockna. Men jag ville fram.
Men när jag började åka fick jag ducka ibland för på grund av denna lera som täckte det mesta under ytan så fick inte fiskarna plats och fisk leva över ytan, kanske 2 meter över. De simmade i luften, men såg inte drabbade ut. Alt var så harmoniskt i allt kaos.
Jag vet inte om jag klarade mig genom sjön. Men min hypotes kring detta är att jag fortfarande är på denna resa. Och den blir inte avslutad tills jag kommer till andra sidan och all lera försvinner till en behaglig botten så fiskarna kan få plats att leva i sitt habitat.
Sjön representerar mig och mina känslor. En obalans jag är redo nu att ordna till.

Vill känna på kärleken igen.
En famn som trygger en om natten.
En att skratta med om dagarna.


Hugs and Kisses
Emsan

Ps. Tack

Fången i mig själv

Hittar inte svaret.
Hittar inte det jag behöver för att släppa.
Försöker gå tillbaks till allt och finna svaret. Men det finns inte där.
Har letat så länge nu att jag inser att svaret inte finns där jag tror det ska finnas.
Egentligen har jag alltid vetat var jag kan finna det jag söker. Men har inte haft modet.
Inser nu att jag måste möta det nu. För det har plågat mig för länge nu. Kommer inte vidare med livet om jag inte får veta. Egentligen är det inte så farligt. Men när jag vet vad som väntar, och det inte är bra, så dras jag tillbaka. Försöker hitta en enklare utväg. Men det existerar aldrig flera utvägar än en. Och nu har det gått för långt.
Rädslan av att veta har gjort att jag är fången i mig själv. Och det är dags att möta rädslan. Det är dags att bli fri.

Hugs and Kisses
Emsan

Tallin låter trevligt, men nej tack.

Visst skulle det vara trevligt att bara åka bort helt spontant till en plats och bar vara och upptäcka nya ställen.
Tallin har jag velat åka till sen jag var liten. Så att åka dit skulle bli riktigt spännande.
En vän till mig från Göteborg skulle till Tallin från Stockholm med några av hans vänner. Men han var först tvungen att göra ett ärende nere i Malmö så han missade trippen. Så han åkte till Linköping för att hälsa på mig istället. Snällt.
Vi missade dock varandra då jag redan hade planer under helgen. Så då frågade han mig om jag ville till Tallin med honom nu och ta en dag ledigt från skolan. Ett erbjudande jag tyvärr måste tacka nej till.
Det finns inget väsentligt som hindrar mig från att åka. Det handlar mer av vad han vill få ut av resan. Han är en vän som man kan skratta och vara sig själv med. Han är väldigt kunnig inom alla områden och han har en humor som en tonåring haha! Och för hans ålder så kan det väl ses som lite konstigt, men jag uppskattar det. Men för mig är han endast en vän. Och det som hindrar mig från att åka är hans tycke om mig. Han vill ha mer från mig och jag har inget mer att ge.
Varför ska allt vara så komplicerat? Varför kan man inte bara vara, utan att något ska komma emellan. Jag gjorde det klart för honom att jag inte har något intresse för mer då jag bodde i Göteborg. Antagligen fick han inte in vad jag sa, eller så ville han inte gå med på det.

Tallin låter trevligt, men nej tack.

Hugs and Kisses
Emsan

Talk to me, like lovers do

"Don't know much about your life.
Don't know much about your world, but
Don't want to be alone tonight,
On this planet they call earth.

You don't know about my past, and
I don't have a future figured out.
And maybe this is going too fast.
And maybe it's not meant to last,

But what do you say to taking chances,
What do you say to jumping off the edge?
Never knowing if there's solid ground below
Or hand to hold, or hell to pay,
What do you say,
What do you say?

I just want to start again,
And maybe you could show me how to try,
And maybe you could take me in,
Somewhere underneath your skin?

What do you say to taking chances,
What do you say to jumping off the edge?


Never knowing if there's solid ground below
Or hand to hold, or hell to pay,
What do you say,
What do you say?

And I had my heart beaten down,
But I always come back for more, yeah.
There’s nothing like love to pull you up,
When you’re laying down on the floor there.
So talk to me, talk to me,
Like lovers do.
Yeah walk with me, walk with me,
Like lovers do,
Like lovers do.

What do you say to taking chances,
What do you say to jumping off the edge?
Never knowing if there's solid ground below
Or hand to hold, or hell to pay,
What do you say,
What do you say?

Don’t know much about your life
And I don’t know much about your world" Celine Dion

Morgondagens betydelse och existens

Emelie är tillbaka!
Full av energi och redo att fylla livet med upplevelser och äventyr.
Har upptäckt vilken riktning (en av dem) i livet som jag vill följa. Men hur det ska gå till vet jag inte riktigt. Men jag får snart klartecken och då brakar det loss.
Men under tiden tar jag en dag i sänder och ger varje dag min fulla uppmärksamhet. man kan aldrig få tillbaka dagen innan. Den ena dagen är inte den andra lik, därför måste man se vad som erbjuds för varje dag så man inte missar något. Det är inte meningen att det ska låta stressande för det är det verkligen inte. Men ser man något man skulle vilja göra ska man inte vänta till nästa dag och tro att det finns kvar tills då. Om man inte vet att det finns kvar och att det inte är läge att göra det med detsamma.

Jag har under min tid här i Linköping träffat nya vänner, både här i Linköping och i Göteborg.
Trivs jättebra, men känner fortfarande mig inte hemma här. Mitt mål har alltid varit att flytta utomlands. Förhoppningsvis Afrika, men jag kan också tänka mig Australien, beroende på var jobben finns. Och bor jag i Australien kan jag även uppfylla alla mina drömmar jag har haft sen jag var liten som finns just i denna världsdel.
Men det blir inte än, tyvärr. Tror jag kommer vara kvar här i Linköping i åtminstone fem år sammanlagt. Jag får göra det bästa av situationen helt enkelt.

Har äntligen en lampa i mitt vardagsrum. Har inte haft det sen jag flyttade in i början av Augusti. Jag är lite lat ibland :)
Men jag har också skaffat mig en julstjärna som hänger fint vid fönstret. Lite julkänsla blir det allt.

Väntar på mig bok (kvantfysik för dummies) som borde komma imorgon. Ska bli så spännande och se hur boken är upplagd och vad för spännande information den kan ge mig. tror jag har för stora förhoppningar kring boken, men det är försent att ändra denna tankebana. Är för exalterad!

Ta varje möjlighet du får till att göra det du vill göra under dagens många timmar.
Lev som om den inte finns en morgondag.

Hugs and Kisses
Emsan

Allt är dött

Var i Göteborg under helgen och träffade så många vänner - nya och gamla.
Men även om helgen där var full av glädje och kärlek. Och nya bekantskaper gjordes, så måste en gammal brytas. Och inte för att vänskapen inte var av någon mening. För denna person har givit mig så mycket inspiration under den tid vi haft tillsammans. Kommer nog aldrig träffa en person som han i framtiden.
Egentligen vill jag inte bryta denna vänskap vi har. För med detta så försvinner den konversation vi haft och som jag inte haft med någon annan.
Detta är inte lätt. Men jag måste. För att kunna gå vidare med mitt liv. Och det insåg jag under denna helg.
Trodde allt skulle funka när vi väl träffades och bara pratade. Men ganska snabbt insåg jag att mina känslor började dyka upp igen.
Och visst är det en underbar känsla att vara kär. En varm, sprudlande känsla som får en att göra saker man aldrig tänkt sig kunna.
Men det kommer aldrig bli oss igen. Han vill gå en annan väg och det accepterar jag. Och under tiden som vi pratade så kände jag hur jag blev varmare och varmare bara jag tittade på honom. Men från hans sida kände jag inget. Inget som gav mig något minsta hopp.
Och det gör mig ont att säga att jag även måste bryta allt med denna person då det gått över ett halvår och jag kan inte sluta tänka på honom. På det som en gång var oss.
Måste kunna gå vidare i mitt liv.
Och det kan jag inte göra för tillfället.
jag älskar honom. Jag älskar dig.
Och jag tror detta är bra för mig.
Just nu gör det så ont. Vill bara att du ska knacka på min dörr och bli omsluten i din varma, trygga famn och höra dig säga de tre ord som kan få allt att smälta. Men jag vet att livet inte alltid går ens väg. Plågsam vetskap. Och detta är mitt beslut. ...Usch... Saknar honom. Men allt är dött.

I love you

Afraid
Afraid of losing you
losing you to the world where I can't reach you
Where I can't find you

Don't loose faith
Don't loose hope
You're so full of life and love
Without you, there will be no light, no happiness, no life
No tomorrow

Don't you dare leave me. Us. We who love you.
We need you. I need you.

You're my tomorrow.

Hugs and kisses
Emsan

Törstig

Kaede höll mig vaken inatt fram till imorse.
Hade inte sovit något och låg sjuk med snuva och hosta.
Bestämde mig för att inte gå till skolan då jag inte vill sitta och snyta mig och hosta i salen bland alla människor. Baconfeber-hysteri !
Har sovit, pluggat, sovit lite till, lämnat in min cykel och skor för reparering och klackning.
Idag var också en väldigt speciell dag. Igår kväll såg jag lappen "Vattnet avstängt 10/11 08-16" (!!!) Men det e lugnt tänkte jag och bestämde mig för att ladda upp med lite vattenflaskor under kvällen. Jag hade en flaska. Och med den flaskan skulle jag ha vatten till Kaede, tandborstning och dryck. Visst, jag kunde gå ner och köpa vatten på ICA men det orkade jag inte med, lat som jag är.
Kollade på mina fiskar som har vatten överallt omkring dem. Så avundsjuk. Och Kaede var också avundsjuk och försökte fånga vattnet med tassen (egentligen var det fiskarna hon ville åt menmen).

Gick hem till Karro med Kaede för att äta lite gott, tjöta lite och se hur katterna fungerar med varandra. ...Kaede är rädd för Melissa. Har jag fött upp en fegis? Hoppas inte det. Är någon taskig mot en ska den få dubbelt så mycket skit tillbaka.

Efter det kom jag hem och skulle dricka vatten. Till min nackdel är vattnet...inte rent och röret i badrummet läcker (har gjort sen ett idag). Vill bara gå o lägga mig.

Så godnatt vänner och ni andra som läser.

Hugs and Kisses
Emsan

Rädslan, styrkan, fruktan

Host host!
Sjuk igen. Dagen efter jag bestämde mig för att börja jogga.
Tror jag är allergisk mot träning haha..host!
Men som tur är kom den nu och inte nästa vecka då jag åker till göteborg över helgen.
Har så många människor jag ska träffa. Vänner, familj och människor jag inte träffat förut.
Spännande, men önskar att det fanns mer tid. Men jag får ta mig tiden helt enkelt. Sen kommer jag ju ner lite innan jul och e hemma till efter nyår. Så tid finns alltid. Gäller bara att ta tillfällena när dem finns och inte tro att de kommer tillbaka. De flesta dyker endast upp en gång.

Oj, känns som jag hostar upp mina inälvor. Hoppas det går över imorn då jag har en stor labb som måste göras. Kommer inte orka föreläsningen så jag drar hem efteråt. Lika bra att försöka bli risk på en gång. Tänk och sitta i en buss i 4 timmar hostandes bland alla andra hostandes människor. Usch!

Jag hoppas denna resa till göteborg blir bättre än förra. Åkte till göteborg glad och förväntansfull. Kom hem ledsen och gråtfärdig. Ibland blir det aldrig som man tänkt sig. Det positiva dock var att jag fick reda på att jag inte var ensam om en punkt som plågat mig sedan år tillbaka. Och egentligen ska jag väl inte säga att jag är glad för det, för ingen ska bli behandlad på detta sätt. Men genom detta fick jag styrkan tillbaka inom mig och det är jag väldigt glad över. Tack, vännen.

Nu ska jag bege mig till drömmarnas värld, om Kaede vill sluta nafsa mig på benet haha!

Hugs and Kisses
Emsan

Universums trygga famn

Dagen började bra. En joggingtur och lite städande.
Kvällen spenderades hos Pernilla Och Sandra med spel och popcorn. Väldigt trevligt, men sen ville jag hem. För helt plötsligt dyker alla tankar upp som man trodde var borta och jag blir bara så less på allt. Jag tycker att allt ska vara avklarat nu, men någonting inom mig trycker upp allt igen som om jag missat något. Och jag ser inte vad det är. Har inga svar för jag har inga frågor, enligt mig.
Antagligen har det att göra med frågor jag skulle ställt för ett tag sen men lät det ligga på is. Nu är det ingen idé att ställa dessa frågor då...då allt är förbi. Vilket svar det än blir spelar ingen roll längre då det inte har något värde längre.
Eller är det så att jag måste ha ett svar för att få ro?

Vet inte längre.
Vill bara lägga mig ner på en äng. Smälta in bland gräset och kolla på stjärnorna. Att vara ett med gräset, med vinden, med stjärnorna. Att vara ett med universum.

Hugs and Kisses
Emsan

Två blir en och tillsammans skapas tre

Ork, styrka och kraft.
Stabilitet, balans och harmoni.
Kärlek, hopp och lycka.

Allt kommer i tre.
Siffran 3 står för kärleken.
Säg ...(namn)... älskar mig, och det slår slår in.
Spotta tre gånger över vänstra axeln ifall något som medför otur inträffat, för att få tillbaka turen.
Ge den du älskar tre rosor.
Tre rosor betyder "jag älskar dig".

Nu har jag talat om två tal under denna och mitt tidigare inlägg. För dem som är intresserade av siffror eller mystik. Ni måste gå in på spotify och söka på "soldaten med kortleken". Grymt häftig.

Hugs and Kisses
Emsan

Ps. För er som undrar är 12 mitt lyckonummer. Och genom ändringar på schemat åker jag ner till Göteborg den 12 november istället. Vem vet vad som händer.

Myter och sanningar

Hur kommer det sig att talet 13 är oturs numret?
Var det inte så att faraonerna hade med sig tretton saker inne i sitt rum där deras döda kroppar låg. Eller bör jag läsa på lite mer?
För om det är så, borde inte 13 vara ett lyckonummer då?
Om man vill ha med sig tretton saker till livet efter döden?
Måste kolla upp detta. Och varför just talet 13? Det måste ligga något bakom detta. Men det är för sent för att söka fakta (eller snarare hypoteser).
Kommer säkert drömma om talet och pyramider bara för detta haha!

Myter och sanningarna bakom myterna är så intressant att läsa om.
Gjorde det förr, men sen blev plugget svårare så man fick prioritera.
Något som också fascinerar mig är astronomi. Har köpt en gigantisk bok om allt möjligt som jag har planerat att läsa i under jullovet. Och så ska jag låna Thomas kikare för att kolla på stjärnorna. Man vet aldrig vad man får se. Lika spännande varje gång. Och är man inte kunnig om stjärnorna och deras positioner, som jag, är det bara positivt för då kan du kolla på ett ställe och tycka det är lika fascinerande som de 10 andra gångerna du kollat på samma ställe. Nice!

Ok, dags att säga godnatt till Aerosmith och Kaede (hon har redan somnat).

Hugs and Kisses
Emsan

Tårar av sorg och kärlek

Så många tankar som går runt.
Och det är samma tankar varje år denna dag inträffar.
Ska jag ta emot pengarna eller ej?
Ska jag ringa eller ej?
Vet han när jag fyller år eller har han någon som påminner honom?
Tänker han ens på mig?

Kring detta ämne känner jag mig som en självmordsbenägen tonåring som saknar självförtroende och självkänsla. Och jag vet att jag kommer känna likadant när jag är 40.
Samma dag varje år. Samma tankar som samlas. Därför finner jag inget stort nöje i att fylla år. Även om alla andras kärlek väger upp så mycket mer, saknas det något. Och pengar fyller inte det tomma rummet.

Do you love me?
Do you care?
Care about me?
About us? The us that once where?
Do you regret?
Do you feel pain?
Do you feel?

Vet inte ens om han vet att jag flyttat från Göteborg.

Men min familj väger upp.
Och jag älskar dem innerligt.
Sen jag först flyttade ifrån dem till kollektivet insåg jag hur mycket dem betyder för mig.
Och även om jag ovh mamma inte kommer överrens så ofta så vet vi var vi har varandra.
Hon är min mamma. Och min bästa vän. Hon är mitt allt.

Hugs and Kisses
Emsan

Gammal, vis och älskad

Ett underbart firande till ett nytt år och ett toppen avslut på det gamla.

Fira min födelsedag (igår) med Lisen.
Skulle börja hos mig sen skulle vi traska ut.
Men vi hade så mycket att prata om då vår vänskap är ny och i full blom, så vi satt hos mig fram till halv två och sen sa vi godnatt. Och det vi talade om var från djur till energier och spöken och tillbaka till djur igen. Skulle kunnat prata hela natten om det inte var så att sömn är en viktig del i livet. Haha.
Hon hade elvis-vin med sig som vi skulle dela på. Tyvärr hade jag inte någon korkskruv så det väntar här till nästa gång, och då är även en bastu inräknad :)
Men vi hade jordgubbsvodka o sprite, jägermeister i mängder och öl. Tillräckligt vill säga.

Idag gjorde jag en storstädning i lägenheten då min mamma är allergisk mot katter. Hjälpte dock inte för det började klia i hennes hals 10 minuter efter hon kom in genom dörren.

Men vi hade det riktigt trevligt!
Vi var mamma, pappa, Erik och mormor...och lilla jag. Vi gick och åt. Jag tog planksteg o de andra pasta. Och herregud vad mätta vi blev. Vi tog en promenad genom trädgårdsföreningen för att smälta maten lite innan vi skulle upp till mig och äta tårta. Jag kan säga att jaghar halva tårtan kvar här och jag vet inte vad jag ska göra av den. Men god var den.

När vi sa farväl kom jag in till lägenheten, la mig med Kaede vid mig och vi somna direkt. Men jag vakna en timma efteråt för att diska lite. Nu sitter jag här och skriver för jag vill inte plugga. Nu strejkar min hjärna. Det har blivit lite väl mycket. Inte så att jag inte vill plugga detta. Jag har bara pluggat ganska intensivt min energi som jag skulle ha nu la jag på tentorna innan. Vet inte hur jag kan dela upp energin. Me nmed all mat och kärlek jag fått från vänner och familj så är nog energin i full fart imorn igen.

Tack alla för en underbar födelsedag.

Hugs and Kisses
Emsan

Invasion och beteendeförändring

Först var det två sniglar i akvariet. Tänkte inte så mkt på det. Två veckor senare, dvs. nu, är de över 20! Vad hände där!? Tenta imorn så på tisdag ska de bort så mina yngel kan leka och ha sig utan andra kryp som stör och äter deras växter.

Invasionen:

Är så lycklig för mina yngel. Trodde det var dömt för mig för alla mina yngel sen tidigare han bara bli yngel innan de "gick mot ljuset". Några blev mat åt "monstret", min honungsgurami och sen hände en incident som inte kunde göra på annat sätt. Hade hittat ett yngel (super-yngel) som legat i minst en vecka i ett decimeterdjupt giftigt brun-grönt vatten i mitt stora akvarium som det blev totalkaos över. De andra stora fiskarna hamnade i ett litet akvarium. Så när jag såg ynglet kunde jag inte göra annat än att lägga i den bland de andra (föräldrarna). De kände dock inte igen sitt eget yngel så den blev deras middag. Synd, men livet fortsätter (dock inte för ynglet).
Men nu har jag yngel och de blir bara större o större. Blir lyckligare för var dag som går.
Men om ett kvartal kommer ålen så då blir de föda åt den. Naturens lagar. Jag bara hjälper till lite på traven haha!

Lite mer personligt:

När jag var ung, så var jag den söta lilla flickan som gjorde vad alla sa åt mig att göra för att göra alla till lags, samt för att göra livet enklare.
Jag vet nu att livet inte kan fortsätta så här.

Under mitt liv har jag fått massa vänner som jag älskar djupt. Dem har min tröst och respekt.
Men samtidigt har jag haft vänner som underskattat en, utnyttjat ens snälla sida och bara tagit och givit tillbaka. När jag kom upp hit, sa jag nej. Det får vara nog. Minsta tecken på detta och jag drar. Dessa personer är inga vänner, de är blodsugande insekter. Har inget att säga till dem. Dem får ha sitt liv, men jag vill inte vara delaktig på något hörn.

Förut sa jag aldrig emot om någon sa något som nedsatte en själv, för jag ansåg att det inte skulle göra någon skillnad om jag sa emot, men nu är jag inte den snälla lilla flickan längre. Inser nu att man sparar mkt mer energi på att säga ifån än att vara tyst. Och man slipper denna tidsförlust över någon som inte kan kallas för vän.

Här i Linköping har jag förändrats som aldrig tidigare. Och det är jag glad över.
Mina vänner här är helt underbara och nu när man börjar känna dem lite mer, inser man att man hamnat rätt.
Förut var jag rädd att säga vad jag tyckte för jag blev totalhackad för att jag var blond och blåögd.
Men här säger jag vad jag tycker och jag finner det intressant och kul när det blir en diskussion kring olika åsikter samt lite höga röster haha!

Detta är en stor förändring, men den bästa i mitt liv. Stortrivs i läget.

Så jag skriver här till er som håller allt inne. Släpp ut det direkt. Låt det inte gödas inne i er. Ut med det bara. Och var inte rädd för att kontra. Det gör bara saker intressantare och du får så mkt kraft och energi kvar i slutändan.
Våga och ta chansen!
Hitta vågen du vill ha och börja surfa på den haha!
Jag älskar min våg. Den är full med överraskningar.

Tenta imorn, måste sova.
Godnatt vänner och bekanta och okända.

Hugs and Kisses
Emsan

Vi är alla en del av ett puzzel

Livet är en lek. Lek och njut.
Men livets mening är individuell från person till person. Och det gäller att man accepterar allas åsikter. Jämför istället och se hur andra tänker. Inte antyda att du har rätt och den andre fel.
Vad är det för sätt att behandla någon som har ett annat synsätt än du själv?
Vi är i behov av varandra.
Utan sophämtarna, vem skulle hämta våra sopor och göra miljön en hjälp?
Utan kemisterna skulle inte medicin av olika slag finnas.
Utan zoologer och andra skulle många djur bli utrotade och det skulle bli kaos i näringskedjan.
Och utan administration skulle det bli en total katastrof. Vi lever i en sammansluten cirkel. Och ingen kan uteslutas.
Alla har lika mycket värde och de som anser annat har jag inget att säga till om, för ni förstår nog var jag står.
Ingen är allsmäktig. Alla är vi en del av ett puzzel som vi alla tillsammans kan bilda. Utan en del är VI inte hel. Tänk på detta.

Sen har alla olika tro.
En tro ger en trygghet och svar på frågor om livet och döden. En tro är en hypotes. Ingen vet vad som komme att ske efter döden, men genom en tro om vad som skulle kunna ske ger oss ändå ett svar utav många frågor. Frågor tynger ner oss och det är det tron motverkar. Den ger oss en lättnad och vi kan gå igenom livet utan att lägga tid på oro och ängslan.
En tro gör en inte fängslad. Vi alla har val. Och det är en själv som gör dessa val. Ingen annan kan göra dem för en. Tron fängslar en ej. Däremot kan ens val göra det. Men genom att ta fel väg kan det samtidigt leda till en väg som leder en rätt. Så att göra fel val tillhör livet och gör även livet mer värt att leva. För det kan leda oss till vägar vi aldrig skulle sett annars. Inga val är fel, om man valt dem själv.

Hugs and Kisses
Emsan

Ps. För er som anser er själva allsmäktiga. sluta upp med detta. Vi är alla med i samma puzzel

Ekonomiska krisers positiva sidor

Wow! Vilken skillnad.
När jag började här på Linköpings universitet tog jag bussen en bit upp till skolan. När jag slutade tog jag bussen hem för att sätta mig och plugga. Jag blev bara större och större och till slut var det nära att jag inte fick på mig byxorna. Katastrof! Och jag mådde psykiskt dåligt av detta.
Sen när det blev pengakris fick jag promenera till skolan istället. En härlig promenad på ca 40 minuter. Men med ryggsäck och högklackat och ett extra lager på sig var inte roligt sen när man kom fram och svetten rann. Tänk sen när man sitter tätt intill folk på föreläsningen. Ingen höjdare.
Men jag fortsatte att promenera dit och hem varje dag. Nu har det gått en månad och...VILKEN SKILLNAD! Jag mår bra och ser bra ut. Och koncentrationen och fokuseringen är i bra nivå.
Fattas bara att träna magen lite. Men det går ju framåt. En av mina två ryggar har ju försvunnit. Nej, detta måste jag hålla. Frågan är om det blir bättre, likadant eller sämre om jag köper cykel. men jag måste ju ha en så.
Joggingen börjar runt senvår så, det får bli powerwalks istället runt stångån som är så vacker under kvällen. Allt omkring lyser upp och reflekteras i ån. Romantiskt.

Vad glad man blir av resultat som inte var väntat av något man gjorde av ekonomiska skäl. Jippie!

Hugs and Kisses
Emsan

Gårdagens misstag, dagens vinst

Det första jag tänkte på när jag slog upp mina ögonlock i morse var att "Fan, jag måste sluta lyssna på deppig musik. Gårdagen blev ju totalförstörd!"
Lite deppig musik ingår i vardagen men inte konstant. Man blir ju helt tokig och gamla händelser dyker upp i huvudet som legat o grott.
Nej, nu blir det andra bullar. Och nu är det Medwyn som gäller! Hans musik sprider glädje och harmoni kring sig.
Så nu är jag på topp igen! Pluggar flitigt och kelar med Kaede som aldrig förr. Haha!

Hugsand kisses
Emsan

Right in front of my eyes

I am already gone
And so are we
Once there was something.
Something, called "us"
But that time has past.

Remember all the happy moments we shared together.
But under the surface you where hidden something.
Something I never could foretell. How could you?

Thought the life we lived where natural. How could I know?
How could I know that all the things that surrounded us where so...so bad.

And all the things you did. I didn't think about it then.
But now I know better. And I find it repulsive.

My feelings for you are tearing me apart.
I don't know what to feel for you anymore.
Should I love you, or hate you?

When I understood what was going on, I became confused. I became an empty shell and wanted to scream. My world where falling apart. And I couldn't stop it. It was undefeatable.
I felt powerless.

I am scared of seeing you again.
Cause I don't know how I am going to react.
You could say that I am a bit scared of myself, cause I don't know which feelings that will show when, or if, we someday will meet.

But there is one thing you must understand and I hope you've already come to your sences and figured it out. That there will be no more of us. What you've done has crushed that little hope that was there once.

I love you, but we where always meant to say goodbye.
I love you enough to let you go.
I am already gone.

Sorgens olika stadier och den slutgiltiga friden

Kom inte över dig.
Tänkte på dig varje dag.
Tårarna föll och föll tills det inte fanns några fler.
Klandrade mig själv för allt. Jag skulle gjort detta istället, tänkte jag och föll återigen i tårar för att jag inte ändrade mitt beteende efter vad du ville av mig.

Efter denna tankebana, hamna jag i det stadiet då jag såg det som att jag hade rätt och det var han som hade fel. Hela han var fel.
Hatade honom till en början, samtidigt som jag älskade honom. Dagdrömde om hur jag skulle helt oväntat träffa honom på stan och hur jag, till hans förvåning, avvisar honom då han ville ta en fika och prata. Snacka om löjligt tänkande. Men det var lugnande för stunden och jag kände mig stark. Dock mycket ensam.

Detta stadie pågick under en lång tid. Dagdrömmarna fortsatte och pågick även i drömmarna under sömnen.
Till slut tog energin slut. Jag orkade inte längre. Att gå igenom samma sak dag efter dag, vecka efter vecka, krävde energi istället för att ge mig den tillbaka.
Insåg då att det var dags att sätta sig ner och bearbeta allt.
Ville få tillbaka min energi och då kan jag inte gå runt och vara ledsen på någon som egentligen inte har gjort något fel.
Han ville ha en tjej som inte var jag. Och jag var nöjd med mig själv. Kände att jag hade hittat min väg att leva. Och om det inte stämmer överrens med vad han vill ha...ja..då får vi lämna vår gemensamma väg och gå våra egna. Tills vi hittar någon som har en liknande väg att gå.
Vi var två människor med olika sätt att se livet på. Och det är okej för mig. Inser det nu.

Genom att släppa alla tankar kring hur man kan få tillbaka något man en gång hade, och istället se tillbaka på vad man en gång hade och skratta åt det goda stunder man hade. Då kommer ett lugn inom en. Som en våg, som går in i en och ut igen. Och med den tar vågen med sig all den negativa energi som skapats genom de energikrävande processerna.

Att få tillbaka all energi igen kommer ta tid. Men nu är allt över i alla fall. Och jag kan börja om från början igen.
Jag vet redan vem jag är. Jag har mina rötter. Det som behövs nu är bara tid och energi för att min krona ska grönska igen och för att jag ska kunna se de olika vägar jag kan ta. Våga satsa igen. På kärlek. På mig själv.

För er som läser kan jag säga att jag vet att många har gått igenom dessa stadier och att man helst vill slippa detta mer.
Men utan dessa plågor, kommer man inte hitta tillbaka. Ni kommer att gå på tomgång.
Genom dessa stadier kommer svaret ni söker att finnas. Och när det är funnet är också ni återfunna.
För utan riktig plåga och sorg kommer man inte få känna på glädjen och lyckan här i livet.

Hugs and Kisses
Emelie

En underbar helg med familj och vänner

Så är jag tillbaka efter en underbar helg med familj och vänner.
Under helgens gång har jag kramat alla jag sett. Till och med vakten på "Skål" för jag har saknat honom så. En helt underbar person som jag önskar allt gott i livet.

Min familj är det bästa jag har. Skulle inte stått där jag står idag om det inte var för min familj, speciellt min mamma. Hon ligger väldigt nära mitt hjärta. Och min mormor.
Jag älskar er alla och jag saknar er redan.
Och Thomas. Det var synd att du inte var hemma för jag har saknat dig. Du är som en pappa för mig. Du är min pappa. Så när du kommer upp, pappa, ska du få en stor kram. Du jobbar och sliter alldeles för mycket. Tycker det är synd för du har en familj där hemma och en underbar fru som saknar dig och älskar dig. Tänk på detta. Älskar dig.

Köpte Sandras gamla mobil. En samsung, självklart. Haha!
Så råkar jag klicka någon så är det för att jag inte kan mobilen än.

Upp hit jag fick skjuts av Karolins mormor och morfar, då Karro också skulle upp från Göteborg. Tack för skjutsen!
Så nu är jag hemma, med 20 yngel eller något som jag fick av Maria, då hennes fiskar förökar sig som guppies. Helt sjukt!

Kom hem och det första jag gjorde var att hålla om Kaede. Vad jag har saknat henne. Hon är ljuset i mitt liv. Och nästa gång får hon följa med. Kanske. Annars får hon vara med hundar en helg.
Hon leker nu med en ny leksak. En mus som hänger i luften. Hon är vild och galen!

Skönt att vara hemma igen. Trivs här. Insåg att jag hör hemma i en mindre stad. Kom till Göteborg och såg alla stressade människor. Kunde inte förstå att jag har varit en av dem. Fan, det går en till buss. Ta den och sluta stressa. Var glada och njut av livet istället.

Nu ska jag sätta in nya låtar på mobilen.
Ta vara på er.
Älskar er ALLA!

Hugs and kisses

Saknaden

Saknar en att le mot.
Saknar att vakna upp och det första man ser är en person man har givit sin fulla kärlek till. Som har själv givit sin kärlek till en.
Att vakna upp och se dennes ögon titta in i mina.
En energi så varm som färgen röd.
En energi som endast kan kännas av genom ögonkontakt.
En hands smekning mot kinden. En blick.
En blick som förför och värmer.

Saknar kvällspromenader där vi skrattar åt varandras skämt.
Värmer varandra med kärlek och ömhet.
Att lägga sig ner på en gräsplätt och bara stirra upp mot himlen och skåda stjärnorna över oss.
De tre gudinnorna ser över oss.

Saknar kärleken och vad den ger. Värme, glädje, drömmar och den blicken som endast den personen kan ge.
Utstrålning. Lycka. En.

Kärlek är den underbaraste känsla någon någonsin kan få känna vid. Känn den, och njut.
Kärlek är en av livets njutningar. Vare sig den är evig eller ej.

Hugs and kisses
Beautifly

Själens tomma rum

Var på förfet idag.
Hade riktigt trevligt. Tills vi skulle gå ut.
Glömde bort att det var lönerhelg, vilket betyder att alla unga går ut.
Såg dem, dem trängdes som fan i kön och jag tänkte, "Fa´n ,tadem, jag åker hem och myser med film o godis ist." Skulle känna mig pedofil om jag råkar få med ngn av dem hem. Aldrig.

Behövde också komma hem för jag hade för många funderingar i tankarna. Och det funkar inte bra med alkohol.
Jag har intressen som inga anfra i min omgivning har. Tycker om astronomi och astrologi och mytlologi. Och jag har inte hittat ngn med dessa intressen.
Mitt ex hade väl liknande intressen men han är borta i mitt liv nu, så jag har ingen att riktigt prata med om dessa saker.
Tycker det e så kul att diskutera kring dessa ting och att ge och ta information.
Tycker om att gå ut, men jag skulle hellre sitta på ett fik sent på natten och tala om dessa intressen oh samtidigt njuta av sällskapet och inte dunka dunk, om man kan säga så.

Saknar dessa samtal, saknar de gemensamma intressena.
Har tänkt på att söka efter ngn slags diskussionsgrupp som pratar om dessa ämnen men det är egentligen inte det jg vill.

Saknar Micha och Jurgis, för det är dem som haft samma intresse som jag.
Mest saknar jag Jurgis. Inte det förh¨ållande vi hade för det vil jag inte gå tillbaka till, men för de konversationer vi hade. Och de jag önskade vi hade.
Önskar att vi skulle ha suttit på ett berg och pratat om allt univeriellt och samtidigt sett på soluppgången.
Men jag kände mig låst. Låst p.g.a. att jag inte bodde "själv" längre. Jag flyttade tillbaka till mina föräldrar och då visste jag att skulle jag inte lyda deras regler skulle det bli rena pinan att bo där. Hade flera gräl med dem om detta och till slut sa jag att så fort jag flyttar härifrån så har jag mina egna regler (inga regler) och jag kan gå som jag vill.
Nu är jag här och jag skanar ngt i mitt liv.
Känns som grupperna jag umgås med inte stämmer överrens med mig på sätt o vis.
Tycker verkligen om mina vänner här, men det är ngt so mfattas.
Mitt liv är inte komplett.

Hugs and kisses
Beautiflyt

Drogens positiva och negativa sidor

Idag har varit en toppen dag, verkligen!
Fick inte sova lite extra för Kaede.
Men vad gör det när man har en gosig katt att vakna upp med.

Skolan var toppen!
Fick panik först när uppgifterna jag tänkte göra blev som stora frågetecken. Men allt som allt var det en bra dag med härliga planeringar kring lördag. Förfesten är det viktigaste av allt ;)

Kom hem och bestämde mig för att ta itu med mina uppgifter. Ska jag ha kul på lördag får jag kämpa dessa dagar innan.
Uppgifterna var fortfarande frågetecken. Tänkte göra te för klockan var för mkt för kaffe. Men jag var så sugen på kaffe att det blev en kopp. Och jag vet inte vad jag hade i koppen (!) men jag blev super-aktiv och fokuserad på kemin.
Alla tal blev klara, ligger nu i fas. Renskrev uppgifterna (så jag förstår vad jag menat o skrivit sen när jag ska kolla tillbaka på något).
Hann även med att få ihop alla uträkningar o föreläsningar från min förra kurs som jag samlade ihop i en pärm. Mycket praktiskt.
Köket är även i ordning och allt inför imorn är redan packat och klart.
Vad hade jag i kaffet? Skumt. Men gör gärna om det igen...om jag kan somna nu vill säga. Haha!
Är det något jag inte tål på kvällen är det kaffe och red bull. Blir super pigg!

Ska se om mina ögon vill sluta sig.
Godnatt

Hugs and Kisses
Beautifly

Kärlekens påverkan

Kärlek är ett starkt och betydelsefullt ord.
Kärlek finns överallt omkring oss och i oss, som syret vi andas.
Med kärlek kommer även sorg och hat.
Men man får även tänka att utan sorg och hat, existerar ingen kärlek.
Kärlek är något som berör oss alla.
Besvarad kärlek är något vi trängtar efter.
Folk säger att kärleken kommer och går. Men jag påstår att all kärlek består.
Kärlekens styrka är varierande och har olika betydelse. Kärleken till den man älskar och kärleken till sin familj. Kärleken till sitt djur och kärleken till havets melodi.

Kärlek är liknande energi som flödar inne i oss, men även runt omkring oss. Och människorna runt omkring en kan känna hur din kärlek till dem har för storlek. Man kan även känna om kärleken är besvarad genom personens "kärleksenergi" som kretsar runt en då personen i fråga är närvarande.
Notera att jag skrev kärleksenergi och inte energi, då jag anser att kärlek och den livsenergi man har ligger i två olika "världar". Dessa påverkar dock varandra, men är skilda åt.

Kärleken är evig, och så även livet.
Underskatta inte något av dessa, vare sig de är ditt eller någon annans.

Hugs and kisses

Svart som natten

Min naglar är svarta som natten. And I like it!

Efter skolan kände att jag behövde ta en tripp ner till stan för att köpa saker till mina belöningskvällar. Kroppen mår bra av lite omsorg. Och peeling och mjukgörande kräm är tricket!
Köpte även svart naglack (vilket jag har på mig nu), samt kattmat och avmaskningsmedel till Kaede. Hennes mamma gav Kaede och hennes syskon möss ibland, då de bodde på torpet så en avmaskning vore bra.

Sitter nu och väntar på att klockan blir 20.00 så jag kan gå ner till motionscykeln.
Under tiden sitter jag här och funderar kring min tatuering jag ha planerat att göra, när tatuerarn har tid vill säga. Funderar om det jag ska göra ska vara i oändlighets-symbolen eller i en spiral som det var tänkt. För om jag gör spiralen kan jag fortsätta med den senare i mitt liv om allt går som jag vill, haha! Men samtidigt är oändlighetsmärket av större värde.
Jaja, får fundera. Ska ju ha den hela mitt liv :)

Nu är jag nästan frisk i alla fall, så jag ger cykeln en chans ;)

Hugs and kisses

Skäm bort dig själv och din kropp. Det förtjänar du.

Har pluggat sen jag kom hem, vilket var runt halv ett.
Jag är helt slut! Men har lärt mig en hel del. Skulle jag inte gjort det skulle jag gå i taket.
Satt med ett tal i en halvtimma och fick panik och ville slå sönder porslin och tugga på pappret.
Varför får jag inte talet att bli det jag vill att det ska bli? Andades och beslöt mig för att påbörja nästa uppgift. Precis när jag satte pennan på pappret slog det mig vad jag gjorde för fel. Oops!

Nu när det började mörkna utanför kände jag att jag varit väldigt duktig och kände för att ge mig själv en tur på motionscykel. Men jag hade glömt bort att det är "herrbastu" på torsdagarskvällarna, så när jag skulle in och skriva upp en tid så gick jag in i en hall med bastuhetta och röster av gamla män. Jag gick upp till mig med en missbelåten min. vad ska jag göra nu?

Tänkte ta kvällspromenad med Kaede men det blev för mörkt för fort. Och sen ville jag ut o ta ett glas vin men alla äter sen middag idag. Typiskt. Och jag som inte ätit middag idag. Kanske borde göra?

Jaja, får la diska, lyssna på Bryan Adams.
Ja!!! Jag kan göra en peeling på allt från fötter till ansikte. Det ska jag göra...efter disken haha.

Nu känns allt mycket bättre :)
Har faktiskt sparat en del pengar så jag ska en gång i månaden ge mig själv något som present för att jag pluggat så flitigt. Och på min lista är:

1. Manikyr
2. Fotvård
3. Kroppsmassage
4. Hårvård
5. Guldsmycke

jag tycker att alla borde göra detta. Ge er själva en present varje månad. Något som ni tycker att ni förtjänar. Och jag förtjänar banne mig en manikyr. Men nu ska jag diska fort, för min peeling väntar på mig :)

Kram
Emsan

Blundade för det uppenbara

Hon var alltid där.
Aldrig fysiskt men hon var alltid där.
Ringde ofta på kvällen och han klickade slltid bort samtalet.
man ställde frågan varför hon ringde så ofta. Inte för att det störde mig så mycket men man vill ju veta. Det som mest störde mig var hans svar. "Jag vet inte", "Bara prata".
När jag frågade varför han inte svarar när jag är i närheten sa han att det kändes konstigt att prata med henne när jag är med. ...va?

Jag vet att detta låter helt sjukt av mig att tänka så, men under hela vårt förhållande kände jag mig inte speciell. En tjej vill att killen ska få en att känna en speciell. Men jag var aldrig nummer ett för honom. Kändes som om jag bara var en "fling". Och det var jag. Vi talade mycket om hans ex-flickvänner och jag visste att jag skulle hamna på den listan. Inget tal om saken. Men jag blundade. Blundade för det uppenbara.

Men nu mår jag bra.
Mina dåliga mornar är borta märkte jag idag. Kanske för att min sömn just nu är begränsad.
Haha, blev faktiskt rädd för mig själv idag. Var så trött. Ville bara hem,men jag hade en föreläsning kvar. Det går nog bra, tänkte jag.
Sitter på främre raden och ska skriva ner det som är skrivet på tavlan. Håller på och skriver, samtidigt som jag känner att ögonen sluts. Helt plötsligt "vaknar" jag upp och kollar ner på pappret. Jag skulle ha skrivit två korta meningar. Men det jag såg på pappret var inte ens ord. Jag hade fört pennan upp och ner på pappret. Förstod ingenting. Rasten kom och jag nästan sprang ut för att ta frisk luft. Det var det kusligaste jag vari med om. Och jag vill inte vara med om det igen.
Nu ska jag sova in några timmar innan morgondagens lektioner tar start.
Godnatt

Dörren till verkligheten har öppnats

Jag fick sova inatt, vilket jag uppskattade. Men vaknade halv sex och har varit vaken sen dess. Skoj? Jo, känns som jag rökt hasch. Jag skrattar för ingenting, även när min katt Kaede river sönder mina armar så kan jag inte sluta skratta.

Ska till min första RIKTIGA föreläsning imorgon bitti. Vi hade en föreläsning om kemi förra veckan, trodde vi. Men det visade sig vara en "fusk"-föreläsning, som bara skulle var på skoj. Och det var tur det för där satt vi alla med tallriksögon och frågetecken runt oss. "...vad är de han patar om? Ska vi kunna detta?" Trodde att Linköping skulle bli min död när jag såg ekvationerna han skrev upp på tavlan. Pustade verkligen ut efter denna nyhet.

Imorgon ska jag på utbildning på ett försäljningsföretag. Måste jobba för att kunna köpa de saker man vill ha :)
Önska mig lycka till!

Sen är jag nervös.
Ska träffa en kille första lördagen i september när jag kommer hem på besök.
Varför ska de alltid vara lika pirrigt? Och det som går runt i huvudet är vad för slags kläder man ska ha med sig. Aaaaah, denna panik.
Kan någon hoppa på mitt huvud...Kaede...kom hit ;)

I brist på annat

Sååå trött...

Livets öppna dörrar

Trion var samlad här i Linköping från torsdag till idag, lördag.
Första dan blev riktigt crazy. Gjorde saker vi aldrig gjort förut. Och inte trott att vi skulle göra heller. Har inte skrattat så mycket på länge. Fick så ont i magen efteråt. Men det var bara positivt.

Man måste göra lite crazy shit ibland. Annars kommer man ångra allt man inte gjorde sen när allt är försent. Vill inte ångra något jag gjort i mitt liv. Men hellre att ångra något man gjort än att tänka tillbaka och ångra att man inte gjorde något.
Som idag, när jag och grabbarna satt och njöt ute i solen med var sin glass i handen. Helt plötsligt dyker det upp en kille med kaninöron och fluga hållandes en kartongbit där det står att man kan skänka 5 kronor för en dans eller sång. 10 kronor för båda. Först fnittrade vi lite men sen tänkte jag, varför inte? Och tro mig, det var värt varenda krona. Han skulle försöka få in pengar till sin smekmånad. Jag önskade honom lycka till och gav honom de 10 kronorna.

Tiden kommer aldrig tillbaka. Så ta tag i saker och gör de saker ni vill göra. Hoppa från en bro, skrik ute på gatan om du känner för at skrika och gör de sakerna du vill göra. De sakerna som gör dig glad och vid liv. För vad har vi att tänka tillbaka på sedan när vi har mer rynkor än hår. Gör det du vill här i livet. Låt inte någon annan pusha dig till att göra saker. Gör det i din takt, men se till att få det gjort.
Jag lovar dig, du kommer inte att ångra dig.
Lev livet. Låt inte livet leva för dig.

Kvällens långa timmar

Jag äter kanelknäckebröd. För det är det jag har hemma. Jag tar en och en till och en till, tills min gom säger ifrån. Väntar lite och tar en runda till.
Jag tröstäter.
Och kedjeröker.
Och svettas.
Varför?
Jag saknar honom. Jag saknar honom så mycket. Vill höra hans röst. Vill sträcka mig och ta hans hand och smeka den. Låta mina fingrar röra vid hans handled och fortsätta ut mot hans fingertoppar.
Jag vill dra mina fingrar genom hans hår och låta mina läppar lätt nudda hans hals och andas in hans lukt.
Så fort jag känner saknaden, tänder jag en cigarett och andas in. Ut och in igen. Varför? För det får mig att känna mig närmare honom. Fånigt? Ja. Sluta? Nej.

Det är svårt att släppa taget om någon man trivdes så bra med. Vi pratade varje dag om allt. Vid flera tillfällen har jag tagit upp telefonen för att slå en pling för att berätta om allt som pågår. Men varje gång kommer jag på att "..nej, det går ju inte".
Saknar hans sällskap. Saknar hans famn som pulserade ut så mycket känslor mot en. Men den har varit borta nu ett bra tag.

Har så mycket att göra här uppe i Linköping. Har inte tid att tänka om dagarna. Men på kvällarna har jag inget att göra och då kommer allt tillbaka.
Sen är jag så dum och ser på ps. I love you, så jag får ta och skylla mig själv.
Gör allt som man inte ska göra. Lyssnar på kärlekslåtar, ser på kärleksfilmer. Lyssnar just nu på vad jag tror är Avril Lavignes make som sjunger en sång till henne. Då tänker jag tillbaka där han sitter i sin morgonrock, på min säng, med gitarren i sin famn och sjunger det som kommer upp i hans huvud. Det var gulligt.

Men livet går vidare och det jag skriver kanske låter hemskt men jag mår faktiskt bra. Så fort jag kom upp till Linköping blev allt mycket lättare. Här har jag händerna fulla och mina tankar dyker inte upp lika ofta. Men dem finns där. Och min största önskan är att jag vaknar på natten av en knackning på dörren och när jag öppnar så står han där. Men det är nog det alla dumpade drömmer om. En romantisk återförening. Men orkade han aldrig åka hem till mig så orkar han definitivt inte åka hit. Men jag vet att skulle jag fått en chans att återvända tillbaks till då allt började, så skulle jag inte förändrat något. Eller, jo. Jag skulle gått upp till hans rum då min lillebror sov över hos oss på rösebergsgatan och gett honom sitt gosedjur, så den inte skulle bli uppäten av aliens ;)

Skogens mörka väggar

Min första dag i Linköping, som jag såg framför mig skulle bli en skön och avslappnad dag med spa och manikyr, slutade upp med att bli den värsta dagen hittills. Har aldrig varit så rädd och ensam tidigare.
Det var bestämt att jag så fort jag kommit hem skulle ta en titt på min underbara katt, som jag nu köpt. Frågade efter tåg eller buss dit upp men informationen jag fick var att det inte gick någon. Katten bor ute i ett torp. Och eftersom min cykel behöver service så tyckte jag att det var en bra idé att ta en promenad. Lång men uppfriskande.
Jag hade en karta som jag printat ut där hemma innan som back-up. Tur tänkte jag.

Men nej. Det fanns ingen tur med mig på hela resan. Det regna dock inte så, lite tur hade jag allt. Men tro mig, det kändes inte alls.

Ska ta detta i korta, väldigt korta drag.
Jo. Jag började gå, promenera upp till gamla Linköping, kartan sa att jag skulle följa en specifik väg hela vägen. Jag gör det och finner massa roliga ställen som ett skyttecenter, science park, flygvapens muséum och mycket mer. Kommer till Ica, jag köper två flaskor vatten, jag vandrar vidare. Kommer in i ett villa område, tänker "Var fan e ja?" och tittar på kartan. Ser inte var jag är. Frågar en kille och sin mamma var jag kan gå. De frågar om jag är rädd för kossor. "...öh, neeej?". Det visar sig att jag ska gå igenom en kohage. Så jag går igenom kohagen. Korna vilar i skuggan. Sicken tur. Hoppar över grinden inser att vägen hon sa att jag skulle ta är en 70-väg. "...får man gå vid sidan av en väg?" Jag går en annan väg, inser att den vägen inte var bra, går tillbaka och stirrar på vägen. Helt plötsligt kommer en kille joggandes på höger av vägen. Och sen kom några cyklister och cyklar på samma sida. "...jaha...", tänkte jag och började gå.
Går ett bra tag hamnar bland massa torp och olika typer av sädesslag. Wow! Fjärilar överallt. Så vackert. Tiden går. Efter många försök att försöka vända kartan tog jag kartan, knyckla ihop den o la den i min påse. Dö!!!
Tiden går ännu mer. det jag såg som långt borta från mig var nu ca tio meter från mig. "...?"
Frågade folk på vägen. Ingen vet vägen. En gång tog jag upp kartan och fråga var jag var. Jag ville bara gräva ner mig någonstanns. Vi kunde inte hitta oss på kartan. Jag hade gått ut från safe-zone. Men jag verkar inte ha någon safe-zone eftersom jag inte kan läsa kartor. hehe!

Okej, back to the story. Tiden gick, jag beslöt mig för att ringa Lotta. Hon ger mig en vägbeskrivning, min mobil dör, jag vandrar enligt Lottas hjälp. Ser att det är 16 km hem till mig. jag ger upp sökandet, insåg att jag gått runt all skit, det känns som jag går på påsar fyllda med vatten och som är redo att explodera. Jag vandrar hemåt.
Efter ett bra tag (jag talar om timmar av smärta) kom jag fram till kohagen, kände en lycka svår att beskriva, samt att jag var toanödig. Men det kunde jag inte tänka på så lägne förränn jag ser att korna står på hagen jag ska gena genom. "...okej, Emelie. Lugn o sansad. Lugn o sansad."
Jag går, de tittar, jag letar efter någon kossa med horn, de tittar, jag tittar bakåt, de står PRECIS bakom mig. Aaaaah! Kan inte springa, sket i fötterna utan det var bara tanken som gick i mitt huvud hur någon kossa skulle komma springande mot mig och stånga mig. Fel djur som ska stångas men ändå. I huvudet sker allt.
Kommer därifrån, börjar bli mörkt, kommer ut från vila området, "...var e ja?", får panik. Under tre timmar irrar jag runt. Hittar en väg, går vilse, hittar, går vilse, tar en väg, går tillbaka i förtvivlan, det är mörkt, får ännu mer panik. Går i tunnlar, i nästan varje tunnel står ett gäng ungdomar. Har alla mina pengar och allt i min väska jag bär. Men dem såg alla lika snälla ut, så jag var inte så orolig. Men däremot när jag kom till skogarna och alla slingriga vägar som under dagsljus ser helt harmlösa ut. Då höll jag på att förlora mitt förstånd. Skyltar som visar centrum. Toppen, ska bara igenom denna stigen, och denna, och denna, och...eller..jag kanske har gått fel, går tillbaka igen, hade gått fel. Under denna strid med mitt inre och vad jag tror lurar bland skogens dolda väggar, fick jag panik. Börjar darra, gråta, stirra, ville inte blunda, tänkte på morden, på att aldrig få använda min nyckel mer. För många av stigarna hade inte många lampor så jag gick praktiskt i mörker. Var så rädd. Men till slut hittade jag Donkan och såg vad klockan var. Såg en busshållplats och såg att det går en sista buss. Jag var så lättad. Alla andra bussar missade jag och eftersom de går en i halvtimman gick jag alltid vidare varje gång.
Bussen kom, min mobil var död, betalning?, jag slapp. Öppnade dörren till min lägenhet, och det första jag gjorde var...ATT GÅ PÅ TOALETTEN!! Sen la jag mig i sängen och såg på mina fötter. "...oj,oj..."

Jag har lärt mig en hel del efter denna resa:

1. Låt inte någon ge dig ansvaret att läsa en karta (om de inte vill ha sitt livs resa).

2.Gå inte en "jorden-runt-resa" med ballerinaskor (inte ens för pengar)

3. ha en ladda mobil till hands (om du verkligen vill bli nådd)

4. Gå aldrig in i en kohage! (om det inte är på vintern)

Vägen hem

Åker snart. Till mitt nya liv. Till nya bekantskaper och nya äventyr.
Tänker tillbaka på min tid i Göteborg. Har bott här i hela mitt liv. Har alla mina minnen härifrån. Men Göteborg var aldrig mitt hem. Kände mig aldrig hemma här. Vägen kändes tråkig och grå. Men genom denna väg hittade jag en annan. En annan väg som lockade. Den var slingrig och full av tropiska blommor i de allra klaraste färgerna. Och träd lika höga som höghus med sin krona högt upp i skyn, full av liv och kvitter. Jag såg min chans. Och jag tog den. Går på den nu. Och vägen blir bara vackrare och vackrare ju längre jag går.

Ett saknat leende

Sade farväl till utelivet i Göteborg.
Det var en spännande kväll. En spännande dag, för att vara korrekt.
Har varit kriminell och haft en lång, men trevlig kväll tillsammans med mina vänner.
Hamna till slut på andra långgatan. Vi gick in på en pub och kolla oss runt. Trevlig pub. Smutsig, men trevlig.
Bartendern var så snäll och helt underbar. Bjöd oss på nötter, dricka och cigaretter. Baren stängde, men vi fick vara kvar för honom och ta ett bloss. Bussen kunde dock inte vänta på oss, så vi var tvugna att gå. Synd, för han var så go att prata med. Och snygg också. Jag säger bara..wow!
Sen innan vi gick fick vi reda på att han var ägaren. Haha, det var som tusan!

Nu är jag hemma och den galna dagen känns som en dröm. Nu börjar de vanliga tankarna dyka upp igen.
Det är så typiskt. Så fort man är själv så dyker allt upp som man inte haft en tanke på under kvällens gång. Förstår lite varför folk dricker. Men någon gång måste man se saken i vitögat och gå vidare.
Men jag kan inte gå vidare förrän jag kommer till Linköping. Det enda jag tänker på är han och att jag bor några bussbyten från honom. Har haft denna tanke i tre månader nu och jag har under denna tid tvingat mig själv att inte åka. Han har ett annat liv nu. Han ville inte ha ett liv tillsammans med mig. Jag måste acceptera det. Och det gör jag. Men jag saknar hans närvaro och våra samtal. Saknar hans gulliga brytning och hans leende. Just hans leende saknar jag. Har inte sett honom lycklig på ett tag. Och det plågar mig. Vill honom det allra bästa. Men jag har inte sett honom ge ett riktigt glatt leende och jag önskar att det finns något jag kan göra. Men jag vet inte vad jag kan göra. I och för sig kan jag inte göra något för vi kommer inte ses mer. Det enda jag kan göra är att be till Phenuria att han kommer klara sig här i livet. Han har en stark vilja. Men den viljan kan inte hjälpa hans inre.
Under vårt förhållande sa han ofta till mig att jag inte hade ett liv och att den vägen jag gick var fel. Men om jag inte fick säga vad som var fel och vad som var rätt, hur kan han då döma?
Han ville ändra på andras tankesätt, kunde inte godta att det ibland fanns olika åsikter om en sak. Han var väldigt noga med att säga att man inte kan, när man kan men inte vill. För man kan alltid.
Han var noga med att man inte fick säga "du får inte", när du får göra saker men du får stå för konsekvenserna.
Han sa sig själv vara noggrann med dessa ting. Men egentligen är han som alla andra. Han var fånge i dessa ord man inte fick använda, även om han sa sig stå för det motsatta. Tror att han insåg detta redan från första början. Men han vill inte medge det. Tror inte han hittat sig själv. Han sa att jag aldrig varit nöjd med mitt liv. Men egentligen är det han som aldrig varit nöjd med sitt. Jag är nöjd med mitt. Jag har gjort saker som jag aldrig trott att jag skulle göra och saker som jag ville göra och gjorde. Men han vill så mycket och det pressar ner honom.Speciellt när han vill att allt ska gå så fort. Sakta ner och ta en sak i taget. Jäkta inte. Du lägger en press på dig och på andra i närheten.
Jag älskar dig, Jurgis. Det vet du. Så fort jag ser dig vill jag gå fram och lägga mig i din famn och kyssa dig. Men du måste ta en paus från allt runt omkring fdig ör en stund och hela (läka) ditt inre. Annars kommer den yttre världen att falla sönder och du märker det inte förrän du faller med den och allt är försent.

Du vet vad jag tycker om att fly från livet. Men jag säger så här. Vill du bara vara och ha ro och frid så är du välkommen till Linköping för ett besök.
Finns alltid här för mina nära och kära.
Vill att alla ska må bra och ha hälsan i behåll.

Ett oönskat samtalsämne...

Gjorde en liten "minnesvandring" idag. Och alla slags känslor dök upp. Kärlek (från ena hållet) och hat (från ena hållet). Tur och otur. Glädje och sorg. Skratt och tårar.

Har snart rökt ihjäl mig känner jag. Har aldrig rökt så mycket som idag.
Men det är min tröst från allt.

Mitt första stopp var i Mölndal på Hanis konditori för att äta en härligt god och varm ciabatta.
Det stället upptäckte jag och mitt ex. Och det har varit favoriten sen dess och jag kände att jag var tvungen att gå dit en sista gång. Men det skulle inte vara detsamma utan Jurgis. Så jag frågade honom om jag kunde bjuda på frukost. Som gissat tacka han ja (han nekar aldrig något gratis som gynnar honom).
Fick gå till honom först för att få upp honom ur sängen. Han skulle gå in och duscha innan frukosten. Men innan han går in säger han att han har en stor längtan av ett barn. Jag ryckte till men tänkte inte mer på det. Han har sagt det tidigare så jag vet att han har haft det i tankarna ett tag.
Till slut sitter vi ute och äter den bestämda frukosten. Vid oss sitter ett par med ett barn. Då börjar han prata om barn igen. Känns som om en stor hand ligger i mig och klämmer ihop alla mina inre organ och pressar ut allt innehåll. Hur kan han prata om barn framför mig?, tänker jag.

I slutet av vårt förhållande kände jag mig konstig. Illamående och min mens-period ville inte vara min vän. Han gjorde slut och mitt illamående var fortfarande där. Jag blev rädd och köpte ett graviditetstest. Darra när jag kom hem och det gjorde det inte bättre att jag på något sätt råkade göra sönder testet.
Jag fick först panik och tänkte på abort och allt som dök upp i mitt huvud. Men detta försvann efter några sekunder. Jag började istället få bilder framför mig hur jag och Jurgis och ett barn. Vårt barn. Började tänka på hur det skulle vara att hålla barnet i sin famn. Se det första leendet. Få känna hur den kramar mitt finger med dens hela kraft i handen. få se barnet somna i ens famn. Få gunga den till sömns och höra barnet skratta och få den "du är min mamma- blick".
När jag tänkte på detta fylldes jag av en glädje. En känsla jag aldrig kännt tidigare. Kände mig lycklig av tanken att kanske ha en liten bebis om några månader. Studier skulle gått. Skulle tagit frikurser och allt skulle funka. Såg allt så klart. Det skulle gå. Wow!

Var inte gravid. Men sen dess har mina tankar bara handlat om barn. Så fort jag ser en gravid kvinna eller en liten bebis så blir jag ledsen att jag inte var gravid. Känns som att något saknas i mitt liv. Och idag, när han pratade om barn, så kunde jag inte dölja min ledsamhet. Sa inget och jag vet inte om han märkte. Men jag tror inte det för han bara fortsatte diskutera kring barn och om han skulle bli en bra pappa.
Förstår att han pratade med mig som vän. En vän som söker svar från en vän. Men jag kunde inte sluta tänka. Tänka på vad som kunde varit ett nytt liv. Ett litet liv som vi kanske kunde uppfostrat.
Ville verkligen ha ett barn.
Kunde se mig med en liten flicka eller pojke.
Men istället var det bara en orolig mage och mensbesvär.
Efter en kram och ett sista farväl för gott, satte jag på mig mina solglasögon och lät tårarna rinna.

Ville avsluta vandringen, men var stark.
Jag köpte två röda rosor och åkte till kyrkogården för att säga hej till farmor och farfar. Försökte få lite svar och tröst från dem. Men jag hittade dem inte. Dem ligger på minneslunden och jag gick dit. Men jag kände dem inte. Kanske för att det pissregnade, åskade, blixtrade och det var en vind som skulle kunnat blåsa bort en liten hund.

Någon är här...

Ska upp om fem timmar.
Har försökt sova i över en timma nu. Men något har hållit mig vaken. Eller någon...
Vid två tillfällen under en timma har en galge rört på sig. Ungefär som den fått en kraftig och bestämt slag. Man kan ju tänka sig att det finns ett vinddrag någonstans. Men, nej. Det är vindstilla och alla möjliga öppningar är stängda. Så varför denna rörelse? Och varför rör sig bara den galgen, när jag har fyra andra bredvid? Och dem har inte rört sig alls.

Någon är i mitt rum. Och jag är den enda här.

Kärlekens väg

Jag är på en väg.
En väg där bara jag går.
Antar att jag saknar sällskap.
Men även om jag så längtar efter någon att "promenera" med, längs livets väg, så känner jag att jag inte är redo för det än.
Är det av rädsla?
En rädsla att släppa taget om det gamla?
Eller en rädsla att bli lämnad igen?
Att få sitt hjärta krossat och långa veckors plågande?
Det känns som att dessa tre månader som gått har tagits från mitt liv. Och jag vill inte ha det så igen.
Men livet handlar om att chansa och ta de möjligheter som kommer till en. Tar man inga risker så får man aldrig känna på riktig lycka. Många vågar inte gå denna väg för de vill inte känna på den sorg som kommer med denna lycka. Men jag säger att man bör ta den risken. För oavsett hur stor sorg du än kommer att få känna, så har lyckan och glädjen varit ännu större. Du kommer att glömma den onda tiden, men den goda tiden kommer för alltid att vara kvar i dina minnen. Och du kommer då och då att titta tillbaka och njuta över den tid och inte ångra någonting.
Kärleken är ingen säker väg. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Men det är en väg full av spänning och äventyr. Och jag skulle aldrig kunna leva med tanken att aldrig ha satsat att vandra denna väg och chansa att den går i den riktning som ens egen.
Jag hoppas jag möter på den vägen igen.
Men just nu är jag inte redo och det är inget negativt. Jag behöver bara hitta min egen väg först. För utan den kommer man inte hem. Och då kommer man aldrig finna vägen där två vägar möts och binds samman - kärlekens väg.

Love

Emsan