Ensam bara för en natt

Det är höst. Igår la jag märke till färgskiftningen bland trädkronorna. Så vackert. Enligt en källa har detta ännu inte skett i Göteborg men det tar nog inte lång tid innan förändringen drar in där också. Hösten och dess vackra färger. Alla årstider har saker som man tycker mest om och färgerna är det som lockar mest när det kommer till hösten, enligt mig. Än är temperaturen väldigt upp och ner men snart så kan jag börja använda mina höst-boots! Längtar längtar! Skolan har börjat och jag FÖRSÖKER verkligen tycka om det. Men innerst inne hade jag velat börja jobba. Men de två åren som är kvar kommer gå så fort så "vips!" så står jag där och söker jobb. Men först ska jag fokusera på att hitta ett zoo där jag kan få göra mitt exjobb på. Vore ju bara sååå nice! Sluta aldrig hoppas säger jag bara. Jag skriver här och nu för att jag är ensam i min lägenhet ikväll(det har gått tre år och jag kan fortfarande inte fatta att jag har en lägenhet :o). Emil valde att stanna hemma hos sig och då jag råkar tro att det är hans mini-säng (står för en del av problemet) som förstört min rygg de senaste gångerna så undviker jag ett besök då min rygg blev bra IDAG. Men bra var nog det. Jag hann arbeta mer på mitt projekt med råttorna och faktiskt så kände jag mig väldigt duktig idag. ...Men jag hade ljugit om jag sagt att jag inte velat ha honom här. Saknar honom faktiskt...liiite ;D Och jag kan säga att det vi bygger upp har utvecklats riktigt fint. Definitivt att jag känner mig lyckligare än vad jag gjorde under senaste inlägget. Dock är jag fortfarande skör och ledsen inombords men när jag nu ser att han verkligen försöker få detta att fungera, att han verkligen försöker visa att han bryr sig, så kan jag ju inte mer än bara smälta. Men vissa saker tar mer tid än andra. Men om vi säger så här att för en månad sedan hade vi fortfarande inte setts sedan maj (kan ha skrivit om händelsen men ett stort misstag med mobilen och misstaget att ta "send"-knappen för "delete"-knappen) och då hade jag INTE tänkt mig detta slut...eller början eller hur man nu vill se det. Ojojojoj! Vad tiden rinner iväg. Hade hoppats sova nu menmen :D Sov så gott allesammans så hoppas jag att vi ses igen. Förhoppningsvis får jag ta ngr kort under min labbvecka med råttorna så då får ni se vad jag gör :) Hugs and Kisses Emsan

Är du kvar imorgon?

Sommaren har kommit mot sitt slut. Jag hör Daughtrys röst i mitt huvud sjunga ut orden "Be careful what you wish for cause you might get it all". Fick det jag önskade mig...men jag är inte så lycklig som jag hade tänkt mig. Sommaren tog väldigt hårt på mig. Än så länge vågar jag inte ta fram mina känslor. Inte helt i alla fall. För jag har kvar så mycket sorg bland mina känslor att nu när jag ser gamla foton så gråter jag och får en klump i magen. För om vi börjar om på nytt igen...kommer allt att tas ifrån mig igen nästa sommar? Lite mer än en vecka har gått så jag kan ju förstå att jag fortfarande är ledsen. Men för hur länge? Kommer jag våga släppa lös mina känslor igen? Kommer jag kunna se på honom utan att känna smärtan han gav mig? Hur lång tid kommer det ta innan han kan röra vid mig och jag inte tänker "tänk om detta är sista gången han smeker min arm"? Detta kommer ta tid, det vet jag. Men det är inte så att jag inte vill vara där jag är nu. För skulle jag inte vilja satsa igen så skulle jag inte vara här. Men om dessa känslor inte tynar bort om ett tag så är det ett tecken på att jag tog mer stryk än vad som kan förlåtas och vi får gå skilda vägar. Men vi får hoppas att det inte kommer komma till detta. För båda är här. Och båda vill satsa. Jag är bara ledsen för det känns som om min "sommar" inte riktigt är över och känslomässigt har sommaren varit ett rent jävla helvete. Mina sömnsvårigheter är dock borta så på den fronten är jag glad. Hugs and Kisses Emsan