Tomheten

Du är inte längre här hos mig. Och det plågar mig. Saknar dig så mycket. Vill berätta hur jag haft det och allt som har hänt. Vill berätta om Kaede bravader och hur hennes rovdjurssida trätt i kraft. Jag vill berätta att jag tagit min kandidatexamen och hur lättad jag är över att sommaren nu är här och man kan vila ut. Men du är inte här. Du har valt att inte vara här. Du har valt att inte vara med mig. Och det gör så ont. Det är så ensamt utan dig. Din stol står tom och att laga mat till en är inte kul. saknar din dator på bordet, saknar din cykel, din gröna jacka...ditt leende. Saknar din röst och dina ljuva ord. Jag försöker att inte sakna dig. Men det är så svårt. Vi hade det ju bra. I det stora hela iaf. Under de senaste dagarna har jag bara tänkt positivt, men ikväll gick det inte längre. Fick en blombukett idag av mina föräldrar. Jag blev jätteglad, men en del av mig hade hoppats att de var från dig. Men varför skulle du skicka blommor till mig? Du har ju gjort slut med mig. varje gång jag går ut på kvällen med Kaede väntar jag på att se ditt ansikte. Väntar på att se dig gå fram mot mig och öppna din famn för mig. Men blir lika besviken varje kväll. Fan för detta. Det är inte rättvist...jag älskar ju dig.

Jag antar att du saknar mig

Drömmer om dig. Konstiga drömmar dock. I en dröm så hade du gjort två powerpoint-presentationer där en skulle visas om du hade goda nyheter efter sommaren och en för de dåliga nyheterna. Och du stod och du kunde inte välja vilken du skulle ta upp. Inatt jobbade jag på månen för att mäta dess temperatur vid olika tider. Jag flög sedan ner tillbaka till jorden och hoppade av i skolan där en kravall höll på. Jag tog på mig ovven, hämtade lite öl och sedan mötte jag upp dig som redan börjat festa loss. Vi skulle sedan dra hem till dig men stoppade till vid en kiosk innan så jag kunde köpa en glass och lite choklad. Jag lade sedan allt i en vit plastpåse tillsammans med mina pengar. jag stannade sedan upp för att knyta mina skosnören och bad dig att hålla min påse. Vi stannade precis vid en container som automatiskt pressade samman alla sopor som slängdes i och utan att tänka så tog du min påse och slängde den i containern. Vi båda stod där chockade såg på när allt förstördes och mina pengar försvann. Haha, vilka drömmar. Men kan jag inte se dig så får du räkna med att du hamnar i mina drömmar och dem är ju aldrig riktigt vettiga :) Skulle åkt bort nu på söndag egentligen till Minorca under en vecka för att glömma vardagen och alla tankar som finns här i Linköping. Men så blev det inte, utan istället kommer jag vara här. Jag saknar dig, Emil. Och eftersom jag sa till dig att du får meddela när du inte vill att jag ska vänta på dig så antar jag att du saknar mig också och att känslorna fortfarande finns där. Och jag antar också att du hoppas på att ta fram den powerpoint-presentationen med goda nyheter ;) Jag önskar du får en underbar sommar, för att sedan få spendera det som finns kvar av den med mig igen. Min famn är alltid öppen för dig.

In med skiten!

Idag har jag varit så stressad och nervös att min kropp har skakat och jag har hoppat och gjort slag i luften för att bli av med min energi. och samtidigt kan jag inte sluta tänka på dig. Saknar dig och jag hoppas verkligen att min saknad får ett lyckligt slut efter sommaren. För jag vill krama om dig och jag vill inte släppa taget. Men egentligen vet jag att det inte ligger på mig. Så istället väntar jag på att DU kommer krama om mig och aldrig släppa taget. Trallalalalaaa.....nu måste jag tillbaka till arbetet. Ikväll ska arbetet in och det ska bli så skööööönt! Hugs and Kisses Emsan

Söker stabilitet

Läser gamla sms från dig. Läser de meningar jag finner stärkande. Du skriver så fint. När jag gick igenom alla mina papper så hittade jag kortet du gav mig i julas. Det gav ett leende på mina läppar. Om det inte blir vi igen så kommer din framtida tjej vara lycklig att hon har dig. Du är underbar. Folk säger att om det är menat att det ska bli vi två igen så kommer det att bli det. Känner mig dock så kraftlös då jag inte kan kämpa, visa mig eller säga något som kan få det att bli så. Och det gör mig så frustrerad. Idag är jag ledsen. Ännu en dålig dag. Jag tackar så för att jag inte har tentor nästa vecka för då hade samtliga gått åt skogen. Och du skulle ändå inte varit här och lugnat mina nerver. Livet går vidare utan dig. Solen visar sig varje morgon och Kaede tjatar varje kväll om att hon vill ut. Det är bara du som fattas i min vardag. Men för tillfället får jag acceptera detta. Kan hända att jag ibland pratar med kudden som du brukade luta ditt huvud mot under nattens timmar, men som väntat så får jag inget svar. Försöker se allt från den ljusa sidan. Det är dock svårt ibland när det dyker upp något, som min gamla kalender där jag skrivit ner alla våra möten och annat trevligt. Att tänka på allt gammalt är något som man får vara försiktig med. Det kan annars ta över vardagen och ta över en själv. Men då du endast finns i dået så är det svårt att låta bli. Är fast, men jag känner att jag börjar ta mig ur det. det är bara så svårt för jag saknar dina kramar. Saknar din kärleksfulla blick som du ofta gav mig. Är smärtsamt att tänka att det är något jag kanske aldrig får se igen. Tårar faller och jag blir så trött på att gråta. Hatar frågan varför. Den dyker upp för många gånger och man kan inte riktigt svara på den frågan då följdfrågan blir densamma: "Varför?". Känns som någon pissar på mig uppifrån och hånskrattar åt mig. Jag hade ingen stabil barndom, vilket jag skyller på min nervösa personlighet, men jag hade ju hoppats på en stabil framtid. När jag var ung gjordes många misstag och visst lärde man sig. Men nu är man inte ung längre och man vill gärna hitta denna efterlängtade stabilitet. Men du försvann. Du kom och du försvann. Känner mig så ensam.

Kärlek som efterrätt?

Fast man inte har TV hemma så finns det knep. Så igår såg man på Eurovision live på Svt play. Och oj vilka bra deltagare. Vissa bättre än andra men vilken energi och vilken glädje det verkade vara där. Tror jag missade förra och förrförra men jag var så glad att jag inte missade denna. Var dock tvungen att kuta till jobbet innan alla länder hade lagt sina röster, men det dröjde inte längre innan man hörde människor utanför jobbet sjunga Sveriges låt och alla jublade. Det var till och med någon med dragspel eller ngt som spelade denna låt. Helt magiskt. Och natten blev väldigt lugn vilket var härligt. Dock fick jag torka upp två spyor, cola och annat skit på golvet och borden, men annars så var det inte mycket folk. En bal hade visst också ägt rum så vi hade massa prinsessor och stiliga killar på besök vilket gjorde att restaurangen lyste upp. Fick mig att tänka på min klänning. Om det blir disney-tema ngn gång så är det den jag ska ha på mig och representera Törnrosa :)Sedan slog klockan lite över fyra och det var dags att vandra hemåt. Men oj vad ljust det var. Lyckligtvis kunde jag somna efter ngn timma och vaknade innan elva. Perfekt. Nu tvättas det och snart ska Erik få lite hjälp i svenskan och jag ska fixa med min presentation. För snart är det dags för det sista momentet för att därefter starta sommaren med allt som den erbjuder. Och förhoppningsvis avslutas den med lite kärlek, vilket jag så trängtar efter. Så hoppet finns där :)

Vi är bäst

Har nu lämnat in min rapport till min handledare. jag kan se hur hennes röda penna arbetar flitigt med mitt arbete haha. men kursen är till för att vänja en vid kritik. Kan ju inte säga att jag är så glad över sånt, men man lär sig. Men idag ligger inte tankarna kring arbetet (även om det borde). Jag tänker på dig...igen. Undrar så vad du gör. Är du nervös inför tentorna nästa vecka? Under de senaste dagarna har jag funderat över allt. Vad är det jag känner egentligen? Och jag kom fram till att jag känner rädsla. Men vem skulle inte känna rädsla när man är i en situation där inte kan påverka ett senare beslut som helt ligger i en annans händer. Vem skulle inte vara rädd att helt och hållet förlora den man älskar? Jag kan endast försöka hålla modet uppe och ta vara på sommaren som nu intagit sig i Sverige. För som han en gång skrev till mig: "Vi är bäst". Det tycker jag med :) Idag ska jag jobba igen efter nästan tre veckor (min lön kommer svida). Har saknat jobbet. Men jag hoppas dock att det blir lugnt inatt. Hörde att eurovision ska gå idag så hoppas alla är inne och glor och sedan stannar hemma :D Hugs and Kisses Emsan

En tom garderob

Idag skulle jag gjort klart min rapport. Det blev visst inte så. Istället har jag storstädat och slängt runt tio tröjor/linnen och några andra klädesplagg. Lika bra att inse att vissa tröjor och annat inte kommer användas. Ledsen blev jag när jag slängde min favorittröja som jag hade på mig för flera år sedan. Jag har väntat med att använda den då jag var lite väl stor för den. Men nu när jag provade den så märkte jag att oavsett storlek så ser man gravid ut i den. Så den fick tyvärr slängas. Slängde inga väskor men jag behöver ju alla :D Däremot slängde jag min favvo-halsduk. Den var väl använd om man säger så haha. Men jag ska vara stark och inte slänga in massa nya plagg igen. Dock handlade jag förra veckan men jag blundar för det. Däremot ska jag skaffa gymkort och har äntligen hittat ett gym i närheten. Ska dit imorgon bitti och kolla till det. Kan bli kul detta :) försöker se positivt på dagarna som kommer. Och Pernilla var ett stort stöd igår. Om han älskar mig och kämpar så kommer han tillbaka och det bli vi igen. Saknar honom så mycket. Blev lite ledsen för jag tror han missförstod mitt senaste sms, vilket inte var meningen. Det bevisar bara att man inte skriva sms. Så nu får det vara nog. Den 19 augusti kommer jag tillbaka till Linköping och får hoppas på att han är redo för oss. Blev lite paff när jag såg att jag börjar skolan igen redan den 22 augusti. Det var ett kort lov snyft snyft. Jaja, nu ska jag plugga lite här innan sängen väntar. Kommer nog drömma om den lilla fågeln Kaede fångade då jag idag inte vet om den lever. Det ser väldigt mörkt ut då jag har sett tre högar med fjädrar runt detta område. Men det var iaf inte Kaede som tog kål på den. Denna katt alltså... Hugs and Kisses Emsan

Endast Emelie är vaken

Kunde inte sova inatt. Så jag gick ut. Varför ligga inne och tänka för mycket när man kan sitta ute i den friska luften och det bara är en själv därute. Det var helt tyst, helt dött. Inga fåglar som sjöng och inga ljud från trafiken. Endast Emelie var vaken kändes det som. Men skönt var det. Snart är det lov. Ska bli så skönt. Behöver koppla bort min hjärna lite och fokusera på mig själv lite. Då plugget kan vänta så sitter jag nu och väntar på att mina matmuffins i ugnen ska bli klara. Kanske inte den bästa dagen att använda ugnen då det kokar ute, men man kan alltid ta ut fläkten. Ska fixa takfläkten så fort kandidaten är klar. Tiden går så fort och jag är lite stressad (säg när jag inte är det haha). Men är det något jag har så är det tid. Är det något alla har så är det tid. Men ibland prioriterar man inte rätt. jag ska i alla fall se till att använda all min tid under sommaren till mig och Kaede. För sedan börjar skolan igen och då kommer allvaret tillbaka igen. Hoppas jag hunnit bli lite brun innan dess :) Idag ska rapporten bli klar och jag ska påbörja min presentation så ingen sol för mig inte. Men för er som är ute och sola just nu så hoppas jag ni solar lite för mig också :) Nu ska matmuffinsen ut. Kram på er alla. Hugs and Kisses Emsan

Du kom och du gick

Idag var de en månad sedan allt föll. Och känslan jag känner idag är "Sårad". Jag har inte kraften till att skriva ner massa skit idag. Jag vill bara lyssna på musik och gråta ur mig allt. Känner mig så dum att jag kan sakna någon som gett upp det vi hade. För just nu "har" vi inget. Vi är bara varandras ex. Är det det enda jag kommer vara för dig i framtiden? Ditt ex? Vet inte vad du tänker just nu. Antagligen tänker du inte så mycket på detta då du har tentor som ska pluggas till. Lite skillnad från mitt arbete som jag bara vill spy på. Vill bara ha lov och jobba och träna för att överleva sommaren. Sedan börjar master-utbildningen. Det är det enda jag vet. Om du är vid min sida eller ej vet jag däremot ej. Och det plågar mig. Det jag söker är stabilitet. Trodde du kunde erbjuda detta. Se hur fel jag hade. Hade inte ens tänkt att en sådan här situation kunde uppstå riktigt. Kanske för andra, men inte för mig. Men jag är ju blond och naiv. Lka blond och naiv när jag trodde en fest om någon vecka skulle infinna sig i Skagen. Detta endast temat (Emelie vakna upp lite). Menmen. Jag saknar festandet. Men det kommer jag ta upp då skolan börjar igen. Och förhoppningsvis tillkommer någon personalfest eller två under sommaren som man kan vara med på och lära känna personerna man arbetar med. Just nu kan jag inte alla namn. Men jag är inte ensam. Mina medarbetare tror att jag heter Linnea haha. Men det blir ju svårare då man jobbar natt och namnskylt är förbjuden. Tufft. Och under picknicken skulle jag träffa en klasskamrats kille för första gången, trodde jag. Visade sig att vi setts en gång tidigare. Jag är så dålig på sådant. Speciellt under tillfällen man druckit. Man skakar hand med allt och alla och sedan glöms namn och ansikte på mindre än fem minuter. Illa illa. Lyssnar på Rihannas "Where have you been all my life". Jo du kom för ett år sedan och sen stack du en månad sedan. Har aldrig känt något liknande för någon, och så går du din väg. Tack då. Är så ledsen. Fick ett sms från dig idag, och ajg tolkar det du skrev med att du kanske saknar mig? Lite iaf? Hur det än ligger till gör det ingen skillnad. Och förhållandet är borttaget från facebook. Gjorde riktigt ont när jag såg det. Men det har ju gått en månad så det är ju inte så lång tid. Frågan är om fyra månader är lång tid nog? Det jag vet är att om du inte kan satsa på oss då...då är inte våra känslor ömsesidiga. Kommer jag någonsin få höra de tre ljuva orden från dig igen? Älskar du mig fortfarande? Jag lägger ner nu. Det blev för mycket det här.

Ingen vacker syn

Hade bara massa glada tankar innan jag gick och la mig. Tänkte på olika situationer som kan ske där du kommer tillbaka och inte vill släppa mig igen och jag var så lycklig. Det fick mig att somna och min natt blev lite bättre än nätterna innan. Dock drömde massa skumt, men inget konkret om dig. Nu när jag vaknade insåg jag att jag inte har någon lång kjol eller koftor. Så om några minuter beger jag mig ner till stan för att se vad som finns ute på marknaden. Kollade mig i spegeln imorse och ärligt talat kunde jag börjat gråta. Jag blev inte glad och såg äcklande på mig. Insåg då varför jag inte vågad gå ner i vikt riktigt. När jag var ung så var jag väldigt smal. Jag hade inga former och mina knäskålar såg helt sjuka ut. Skämdes över min kropp. Sen kom tonåren och hullet kom, men med det kom formerna så efter ett tag fann jag att gilla mig själv. Men när jag såg mig själv i spegeln imorse så såg jag den lilla flicka som inte ville visa sig. Jag hoppas detta bara är en övergång till hur fin jag kan bli sedan. Ska bara börja äta riktigt och regelbundet och hitta ett gym. Tittade efter gym jag var intresserad av, men de ligger så långt bort att jag får ta sporthallen strax nedanför mig. Får ta en titt när lovet tagit start. Vill nog ta med mig Ottilia när jag går ner för jag är osäker på var man går in :S Nu väntar stan. Puss på er alla! Hugs and Kisses Emsan

En fågel mindre på jorden

Idag stod en picknick på schemat i trädgårdsföreningen med vänner och bekanta. Vädret var fint tills en timme efter då regn föll ner och vi var tvungna att säga farväl. Jag var så glad att jag bodde nära :) Dock regnade det inte så mycket men det var ändå skönt att komma in i det torra fort. Då jag grillade fick jag lämna engångsgrillen för att hämta den igen efter en stund (den hade inte hunnit kallna). När jag kom ner var den fortfarande varm, men jag kunde ju inte lämna den där så jag tog med den upp till lägenheten och fick släcka den där. Nästa gång ska jag tänka på att ta med vatten till släckningen (visste jag glömde ngt) för nu luktar hela min lägenhet rök :( Efter att ha pluggat två timmar med bror min så tog jag och Kaede en promenad ute. När vi kom till lite ett litet blomsterland med tulpaner och en bänk att sitta på tog Kaede och luktade lite på blommor. Då såg jag en liten fågelbebis sitta på bänken och passade på att ta ett kort. Kaede hade ju inte sett fågeln....tills jag tog kortet och Kaede flög på fågeln och ner på marken där hon försökte döda den stackars lilla krabaten. Jag kom strax därefter och drog Kaede i nackskinnet och skakade henne för att få fågeln ur hennes grepp. Fågeln skuttar iväg skrikande och mitt i allt hör jag fågelns föräldrar som svischar omkring oss och försöker pricka oss med sin avföringen (verkade så iaf). Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och Kaede ville ju bara hoppa på den lilla fågeln igen. Så jag beslutade mig för att avsluta vår promenad och vandrade in med en katt full med fjädrar runt munnen. Vilket drama. Varför kan hon inte vara vän med fåglar. Eller som Elin föreslog att hon skulle bli vegetarian. Tror inte Kaede skulle lockas av grönsaker då hon ryggar tillbaka för morötter haha. Usch, stackars fågel. Kaede sitter nu på sin klätterställning och kollar på fåglarna som flyger förbi. Letar väl efter sitt nästa offer. Nu sitter man här och hjälper Erik med sina läxor. Jag känner att jag gjort mitt för idag. Nya tag imorgon. Jag önskar allt snart är över. 12 dagar kvar till att man tar sin kandidatexamen och sedan har jag massa planerat. Jag ska till Norrköping och kolla till Burger King där så att jag även kan jobba där under sommaren om tider finns. Ska även sätta upp lappar på mitt jobb i Linköping om att jag kan ta tider. Sedan ska jag dra till gymmet och köpa halvårskort. Vill bli tajt och det nu! sedan ska jag boka en annan sak som jag hoppas bli klar med innan vintern men mer tänker jag inte säga om det :)....faaaaan! Spillde vatten på datorn. Papper! Papper! Så, torkat. Då jag har mycket...eller snarare dig Emil, i tankarna så känner jag att det är bäst att ta en promenad och rensa tankarna. Haft flera dåliga nätter på rad nu med mardrömmar av olika slag att jag inte tror min kropp orkar mer. tycker inte om att säga "orkar inte längre" då det används så ofta av alla andra, men nu står jag inte ut längre. Jag känner mig mer och mer ensam för var dag som går och längtan blir bara större. Dock ska jag inte få denna längtan att bli större för annars kommer jag inte klara av några dåliga nyheter längre fram. För jag antar att för att överleva sommaren så måste jag tänka så. Att du inte kommer tillbaka. Men jag känner mig. Jag kommer att tänka så glada tankar som möjligt och när dagen kommer så kommer magen att vrida sig och man vet inte om man ska le eller vad. Att hoppas på det bästa är väl det man brukar göra för att ta sig genom vardagen och förhoppningsvis kommer min sommar vara upptagen med jobb och sol att jag inte hinner tänka på honom. Skulle vara underbart att avsluta sommaren med att vi blir en igen. Men det får vi se. Jag hoppas i alla fall. Hugs and Kisses Emsan

Tro, hopp och kärlek

Har inte kunnat tänka klart idag. Det är bara du i mina tankar. Försöker tänka på hur allt kan bli efter sommaren. Min rädsla är att du inte är redo till nästa gång vi ses. Och då måste jag vara beredd, vilket kommer bli svårt. Tänker på när kravaller och andra fester kommer efter sommaren. Jag kommer att vilja vara på förfesterna ,samt någon kravall. Med stor sannolikhet är du där också. Antingen är vi tillsammans eller så är vi bara singlar på en fest. Jag tänker ju inte sluta umgås med mina vänner då han är i närheten. Jag får bara svälja detta. Jag tänker ha kul och umgås, cappsa och dansa och bara slappna av. För om två år går vi alla våra vägar och tiden går så fort att vi snart står där. Idag ska jag och några av dessa vänner ha picknick. Jag ska grilla så jag går ner en halvtimme innan för att göra iordning allt. Kolen måste ju glöda lite först :) Det ska bli så gott. Är dock inte hungrig men det tänker man inte på när man är med goda vänner. När tankarna på dig växer sig starka så tar jag och håller i mina stenar. En som jag hittade i rödån och en som du gav mig i form av ett hjärta. De brukar ligga bra i min handflata, men nu känns det annorlunda. Vad tänker du på där borta? Tänker du fortfarande på mig? Tror du fortfarande på oss? Det är så svårt att ha en dialog med sig själv. Jag får se dig igen om tre månader. Och jag längtar så efter dig. För oavsett var allt slutar så kommer jag att få omfamna dig och känna ditt hjärta slå igen. Men jag hoppas innerligt att detta möte kommer leda till att ditt hjärta kommer slå för mig igen. Jag vill känna hur din puls stiger när du är med mig. Bara mig. Så jag kan bara hoppas på det bästa. För varför vänta om man inte hoppas utan bara är arg hela tiden. Ledsen har jag rätt att vara, men att gå omkring arg skulle bara förstöra sommaren. Jag kan tänka på de roliga stunderna vi haft och faktiskt skratta. Däremot kan jag inte se på bilder utan att fälla en tår. Men mina tårar faller för att jag inte kan visa min kärlek till dig. Själv saknar jag din kärlek och tror starkt på att jag får se den igen. Älskar dig. Nu ska jag fixa i ordning mig för att grilla :) Molnen har invaderat himlen, men än så länge ser dem inte ut att ge några dåliga nyheter.

Trodde det var du

Är lite orolig över vädret och hur det kommer se ut imorgon då man ska grilla lite med goda vänner. ...kollar nu och ser att det ska var ungefär samma temperatur som idag, om inte någon grad mer, och lite molnigt. Men det är inge fara. Det blir väl perfekt så slipper man oroa sig för en ful bränna istället :) Idag har jag satt mig med rapporten och jag kan väl säga att jag har lite kvar, vilket kanske är bra då vi har flera dagar på oss nu innan det ska in för sista gången. Tänkte jag skulle bli klar så fort som möjligt (i min takt dock) att bli klar så man kan fokusera på att få en bra muntlig presentation. Sedan är det lov och jag kan börja tänka på annat, som att skaffa mig så många pass som möjligt på jobbet. Jag har ännu inte varit i Norrköping och tagit mig en titt men tiden finns till det senare. Nu måste rapporten bli klar för jag börjar bli trött på den. Men jag fick riktigt fina kommentarer från mina opponenter så jag är väldigt glad. Var så orolig. Snart ska jag och Kaede ta en promenad. Kan inte säga att jag inte tänkt på Emil idag för det har jag tillsammans med tårar. När ska detta få ett slut. Den stora frågan är egentligen inte "NÄR" han kommer tillbaka, utan "OM". Det är därför jag gått och ifrågasatt allting. För jag är så rädd att ha förlorat honom för alltid. Dagarna nu har gått så långsamt. Tittar på våra senaste sms (de med kärleksförklaringar) och det var bara en vecka sedan, inte ens det. Och inte kommer han komma till picknicken imorgon heller. För jag är där naturligtvis. Igår grät jag mig till sömns och drömde hemska drömmar. Vaknade av att jag fick ett sms. Trodde det var från Emil och kände lite lycka. Men det var min bror som ville bestämma pluggtid till idag. Inatt hoppas jag på mer sömn och bättre drömmar (och kanske ett sms).

Kan detta sluta som en Hollywood-film?

Jag såg en bioannons i tidningen som sa att "Älska mig igen" går på filmstaden. Tänkte att eftersom det är min djupaste tanke just nu så varför inte. Så jag gick dit, satt mig i min betalda stol och började titta. Kan inte säga att jag kommer ihåg hela filmen för jag tänkte på dig under minst halva. Jag grät på de ställena tårar skulle falla. Men inte av filmen. Utan för oss. Jag ville bara springa ifrån filmen, men som den person jag är så vill jag inte missa en film jag påbörjat. Då skulle man bara fundera på hur det gick i slutet. Blev det ett lyckligt slut? Eller valde de att gå skilda vägar? De fick varandra till slut. Hon kom dock inte ihåg hur deras förhållande innan sett ut, men de hittade tillbaka till varandra i alla fall. Men detta är Hollywood. Där drömmar blir till verklighet. Detta är verkligheten, och jag har inte fått känna av något sådant. Kommer jag få göra det? Känns som situationen jag är i kunde just vara en film. Men är den av hollywood-stuket med ett lyckligt slut. Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Ett år...jag sa till mig själv att jag inte skulle hitta någon här uppe. Och sen kom du. Min Emil och fångade mitt hjärta. Varför var du tvungen att göra det? Varför kunde du inte känt av redan då att du behövde tid för dig själv? När paret i filmen skulle på sin andra första dejt så kom de hem och kysste varandra passionerat. Och tårarna bara föll för jag vet inte om jag någonsin får kyssa dig igen. Om jag ändå var den tjejen som gick och festade loss, drack bort mina sorger och hade sex med allt och alla. Men att dränka sorgerna i sprit är inget för mig. Och one-night-stands är det tråkigaste jag vet för man vet ändå att man är ensam efter några timmar igen. Istället röker jag bort alla mina tankar. Dock inte alla, för annars skulle jag inte sitta här och skriva. Fan, jag som var så stark innan. Nu känns det som att skeppet har sjunkit. Om natten drömmer jag om en Emil som är elak och kall. Under dagarna drömmer jag om en Emil som står och väntar på mig någonstans med en bunt rosor i sin famn. Men ingen av dem är Emil. Och jag har försökt ge signaler om var jag är, för att hoppas om att jag ser honom vänta på mig utanför min dörr, utanför biografen, utanför skolan. Men jag ser ingen Emil. Och tårarna samlas i halsen varje gång. Tänk om inte sommaren räcker? Tänk om jag får ett meddelande där det står "Vänta inte längre på mig" eller "Vi behöver prata". Kan inte andas. Kan inte andas när jag vet att du inte är min längre. Jag har förlorat dig. Måste ut med katten som håller på och skriker över att få gå ut. Sen vill jag bara gå och lägga mig. Varför vara vaken om kvällarna när jag ändå spenderar dem själv. Ser ingen mening med det.

Gråter hellre på bio

Under tiden som jag tränade hemma så såg jag på filmen "Couple resort". Blev helt stilla när jag kom till slutet. Ett av paren hade skilt sig tidigare för att tjejen i förhållandet behövde "upptäcka världen", vilket hon gjorde och kom bad sedan sin man att ta henne tillbaka. Denna film laddade jag och Emil ner och såg på. Jag undrar så hur han tänkte när han såg denna scen. Jag kan bara hoppas att vi hittar varandra igen. För jag är helt såld på honom. Arg att han ville lämna mig för något sådant, men känslorna finns fortfarande kvar. Och även om jag inte vill förstå hur han kunde göra så här så gör jag det. Jag är bara orolig att tiden jag givit honom inte kommer räcka till. Vem skulle inte vara orolig. Att förlora den man älskar är inget man vill ska ske. Jag vill inte vara hemma längre. Jag vill göra saker men folk är upptagna. Så ikväll ska jag gå på bio. Själv ska jag se "Älska mig igen" som handlar om ett förälskat par som råkar ut för en bilolycka. Olyckligtvis tappar kvinnan minnet och med det sina känslor för sin man. Jag kommer definitivt att gråta. Men hellre att gråta på bion än hemma och få en blöt kudde när man ska gå och lägga sig. Jag må vara dum som väntar på dig. Men jag älskar dig. Glöm inte det. Nu väntar en dusch och funderingar kring vad man ska köpa för snacks till bion. Hugs and Kisses Emsan

Hoppas på det bästa

Oj, vad grinig jag har varit de här dagarna! Bara tänkt på allt dåligt och om jag får så säga så har jag tänkt alldeles för mycket. Men idag vaknade jag upp och insåg att mitt liv står inte still. Och att vår kärlek är något jag inte vill kasta i sjön, vilket det nästan låtit som i vissa fall. Så nej! Jag älskar min Emil. Och jag tror starkt på att det blir han och jag igen. Våra vägar kommer att mötas och vår kärlek kommer växa sig starkare. Jag har tänkt så mycket på det värsta som kan hända att jag någonstans tappade hoppet. Och det knäckte mig. Men nu har jag hittat det igen och nu tänker jag inte släppa det. För jag tror på oss. Mina drömmar visar inte den verklighet som är. Så skit i mina drömmar och fokusera på vad som finns, och det är vår kärlek. Jag tänker inte kasta bort något så härligt som vår kärlek. Jag längtar så tills jag får se din gröna jacka, tills jag får se din gamla cykel hos mig. Och jag längtar så tills jag får vakna upp med dig. Jag väntar på dig. Jag ska hålla ut. För mig är du min. Älskar dig så mycket (längtar så tills jag kan säga det till dig igen). Hugs and Kisses Emsan

Ingen här som värmer mig

Efter en natt med bara dåliga drömmar om dig så var det väl självklart att dagen inte blev lyckad den heller. Alla dessa tankar svämmar över. Så idag har jag mestadels tränat och tagit långa promenader. Det känns i hela kroppen och frusen är jag också. Var är sommarvärmen? Kommer den snart? Jag vill ju grilla :) Har hittat massa trevliga recept som jag vill testa på. Mums! vet inte om jag vill tänka på allt just nu och skriva ner om mina tankar. Jag vill bara gå och lägga mig och hoppas på en lugn natt. Och någonstans så hoppas jag att du tänker på mig. Dock inte för mycket. Men bara lite. För jag finns fortfarande här och jag saknar dig så mycket. Saknar dig något oerhört. Nej, nu ska jag gå och lägga mig. Frusen och stel är jag och Kaede fick sig en rejäl promenad. Kändes nästan som att gå ut med en hund då hon gick vid min sida nästan hela tiden :) Hon är så duktig. Hugs and Kisses Emsan

En katt med hull och en darrig mamma

Idag blev det en dålig start. Visst, klockan sju gick man upp för att tvätta men tankarna om Emil dök upp fortare än väntat. Jag älskar dig och du älskar mig...varför räcker inte detta? Menmen, sedan bar det efter lunch av till veterinären för sprutan. Skulle först stoppa in henne i sin bur. Det ville inte hon. Hon flög över min axel och skyndade sig för skydd under sängen. Men hennes mamma har ju lärt sig och snabbt tar jag tag i henne och hon är i buren. Mohaha! När vi kom dit blev det så konstigt. Visst att Kaede skakade av nervositet och rädsla. Men så fort vi kom in började JAG darra och svettas. Vet inte vad detta handlade om. Men det gick över när veterinären presenterade sig. Kaede var duktig och kelade lite med henne när sprutan skulle tas. Och jag blev lite röd i ansiktet då hon skrattade och sa att Kaede har lite hull. Hehe, oops. Vi vägde henne (men i repsekt av att hon är kvinna berättar jag inte hennes vikt) och sedan fick man ett foder som de sade var bra (eller snarare bäst på marknaden). Kändes så hemskt när jag gick därifrån. Jag kan inte klara av att hålla min katt i trim och jag lyckades inte behålla Emil, min kärlek, min skatt. Att få båda sakerna att slå in (en slank katt och Emil i min närhet) vore att kasta allt man hade i sjön (känns det som nu). Men det enda jag kan påverka åt det hållet jag vill är ju Kaedes vikt så det får jag ta itu med. Hon ligger här vid mig nu. Hon älskar att ligga under min skrivbordslampa. Visst att hon tänker halva datorn men det går, för det är Kaede :) Det är så kul att ringa någon om hjälp och denna person inte hade en aning om att något sådant skulle göras. Jag pratar förstås om Lise-Lotte. Hon är la för söt. Men hon lyckas alltid ha tur i att jag ringer då det fortfarande finns tid kvar. Haha! Vi har haft några roliga år ihop. Har tänkt mer och mer på denna Gotlandsresa och jag blir mer och mer taggad. Det ska bli av och det ska jag se till. Ska se om Sandra e sugen på lite sol och bad. Får locka henne med att säga att killarna där nere ska vara läckra som fan (har egentligen ingen aning). Det är ju alltid kul att få hjälp att bli insmord med solkräm :D Får kolla upp det här. Nu ska jag se till att fixa det jag inte lyckades med förra natten. Fick höra att det jag vill ha ska gå och fixa så finn finn finn! Mängder med flugor har kommit in från ventilationsluckan så jag får ta här och dricka upp mitt te innan jag får i mig något jag inte vill (extra protein?). Hugs and Kisses Emsan

Jag vill bort, bort från tomheten

Alla dessa drömmar. Försöker hitta felen, men oron ligger bara där och pyr i sitt lilla hörn. Är dock stark i att inte ta kontakt. ger mig själv en klapp på axeln :) Kunde inte sova igår så under natten satt jag och spann på en idé som jag tyckte blev hyfsat bra. bara en sak som fattas men det verkar jag inte kunna göra själv. Gav flera tappra försök men utan resultat. Hoppas någon annan kan hjälpa mig med detta. Tekniska saker är INTE min grej. Längtar efter dig <3 Hoppas du har det bra och hoppas din sommar blir fantastisk och full med upplevelser. Själv sitter jag och funderar på att ta någon tur till Gotland eller något. Åka ner för att ta några härliga dopp i vattnet samt att jag länge velat se ön. Men bara för en natt där nere. Bara för att njuta och koppla av. Men först ska Kaede ta en tur till veterinären. Den årliga sprutan ska tas och hon verkar vara pigg och glad. Hon fick upp en liten klätterställning med ett litet kryp-in undertill. Hon trivs där :) Ska se om jag kan ta ett foto på detta. Dock är ställningen svart så det kan bli så att hela bilden blir svart om hon inte vill hålla ögonen öppna :D I slutet i mitt förra inlägg kom bara alla känslor fram och det blev kaos. Det kan hända vem som helst. Var elakt sagt och jag vill inte vara den elaka typen. Det är bara så svårt. Vet inte var jag står. Vet bara att jag står på ostadig mark och att det snabbt kan falla samman. Och då faller jag med. Hoppet om att du bär mig till en säker plats finns, men just nu känns det väldigt långt borta. När kommer du tillbaka, min vägledande stjärna? Igår fick jag panik. Satt ute på kvällen och tittade mig runt omkring och kände...ingenting. Det var tomt. Kallt. Jag kände dig inte omkring mig. Det var bara jag där. Och jag kände mig så ensam. Du finns inte i min närhet. Finns du i någon annans närhet? ....jag hoppas du finner det du söker.

Du är inte här

Idag lämnades första versionen av rapporten in (det mesta av den iaf). Kändes bra. Har dock lite kvar men det är mer en sammanfattning av allt så inga artiklar behöver letas upp, vilket tagit mycket av min tid. Firade med fika och en tur på stan med Carro. Haha, vi satt mer än två timmar på Espresso House och bara pratade om allt; hennes resa till Egypten, hundar, våra arbeten och allt möjligt. Sedan var det dags att bege sig till stan för att handla lite grejer. Jag skulle ha schampo o balsam och Carro skulle ha träningskläder och nya batterier i sin klocka. Slutade med att hon köpte en till klocka och ajg kom hem med ett par träningsbyxor. Snart ska gymmet besökas av mig och då går det inte för sig att man kommer in med träningsbyxor med målarfärg kletat på rumpan haha! Kände mig riktigt het i de nya. Testade dem idag på cross-trainern och det kändes härligt. Och jag kan stolt säga att jag nu inte behöver dra in magen för att få på mina högmidjade byxor (!). Happy happy! Att inte äta så mycket och cykla lite gör susen. Ser riktigt snygg ut framför spegeln nu. Fast jag var nöjd med mig förut också. Men det är också skönt att ha en tajt tröja på sig och inte oroa sig för att magen ska sticka ut i alla riktningar. Oj, det fick det att låta som att jag var asfet innan haha. Stör mig så hemskt på denna blogg. Vet inte vad som hänt men jag kan fan inte entra för att skriva om ett nytt ämne. Så frustrerande. Kan säkert fixas men vet inte hur. Buhu... Idag har det varit en bra dag. Inte tänkt så mycket på vad som varit. Har känts bra. Men så fort tankarna kommer så kommer klumpen tillbaka. Just nu känner jag mig lite instängd. Jag vill ut. Ut och träffa folk, kända som okända. Ville så gå på SOMMAR-X-2012 i Skagen med mina vänner. Men jag ville inte chansa om Emil skulle dit. Så jag avböjde. Antagligen Ska Emil gå. Hoppas väl på det då jag vill se att han går ut och roar sig och inte sitter som jag just nu, instängd. Drömde natten till igår att vi var i samma hus med andra. Vi gick med på detta men vi pratade inte med varandra. Han kom sedan till mig och sa att han ville vara mig nära och vi hade det mysigt. Sedan var det en vanlig dag och vi var isär igen. Han satt inne hela dagarna och spelade brädspel med sin kompis (han hette Axel eller Alex i drömmen). Då blev jag irriterad. Varför går han inte ut? Så vi förhoppningsvis kan hitta tillbaka till varandra sen. Jag tänkte att jag skulle göra honom lite sotis och gå ut på en "dejt". Han blev sur, men gjorde inget åt det. Bara låg på soffan och glodde på TV. Då brast det för mig och jag gick upp för att packa mina saker. Efter en stund kom han upp och undrade vad som händer. Jag sa då att jag kan inte vänta på dig när du inte gör något åt saken. Han blev ledsen. Men jag packade och gick. Vaknade sedan upp och insåg att det är väl det jag är orolig över. Men jag har faktiskt inte fått det intrycket av honom i verkligheten. Det verkar som att han är ute mycket. Det var ju det han ville. Men efter sommaren kommer jag inte gömma mig längre. Då ska jag ut. Och om det inte blir han och jag efter sommaren så får vi båda acceptera att vi kommer stöta på varandra. Oj ,vad det gjorde ont att skriva det sista. Men så är det. Vår sista kommunikation mellan varandra var för två dagar sedan. Vill väl inte kalla det kommunikation, snarare tecken från varandra att vi fortfarande håller av varandra. Men det känns som om det var för flera veckor sedan. Tänker så mycket på vår träff nästa gång. Jag vet inte om jag vill längta till den för det kan lika gärna gå åt skogen. Tror inte jag klarar av att höra honom säga att det inte kan bli vi två. Ser jag honom kommer jag antingen tänka: "Okej ,han har inga blommor så då är det kört" eller "Hur ser hans min ut?" eller "Kommer han säga att han inte vill ha mig eller kommer han säga att han behöver mer tid men att han fortfarande älskar? ...Jag slår slant och ser vad det säger". Är så rädd att hans känslor för mig kommer tyna bort och när vi ses så kommer jag inte få se någon reaktion från honom. Då spelar det ingen roll hur mycket jag tränat, hur mycket jag lagt på klädseln eller hur många timmar jag lagt på att få mig att se din ut för honom. Det har gått över tre veckor nu. Kollade på mina gamla blogginlägg och såg hur jag för varje inlägg räknade ner till den dagen vi skulle ses igen. Var så tokig efter honom under sommaren. Kommer jag få känna samma känsla igen? Kommer du fortfarande vilja bli min igen efter sommaren? Tårar faller. Har bara den dröm-Emil i. För du är ju inte här. Kommer du någonsin vara det igen? Fy fan för detta! Hur fan kan du säga att du älskar mig när du gjort så här? Dra åt helvete!

Jag vill komma hem

Kan inte skriva mer på kandidatarbetet. Nej, det är inte för att jag är klar. Lite kvar har jag allt. Men du är ständigt i mina tankar. Kan inte få dig ur mitt huvud. Varje dag säger jag till mig själv att vår kärlek kommer klara detta. Du kommer komma tillbaka och kämpa för mig. För oss. Att leva här i linkan i två år till och veta att det inte finns någon chans till något nytt plågar mig. Så fort jag kom av bussen igår kom klumpen tillbaka. Bara att veta att jag kan promenera till dig gör ont. Allt blir lättare när du åkt. Frågan är bara om det blir lättare när du kommer tillbaka. Ska jag få leva denna höst och denna vinter ensam? Utan dig? Utan din värme och dina ljuvliga läppar. En plåga. Igår skulle det varit vår dag. Du skickade mig ett hjärta och jag fick styrkan att klara av kvällen mycket enklare. vet inte riktigt just kan göra för att få oss tillsammans igen. Allt hänger på dig antar jag. Jag kan bara kämpa. gymkort ska köpas, så många pass på jobbet ska tas och i augusti åker jag ner till Göteborg för att umgås med familjen. Egentligen skulle jag själv behöva komma bort. Men jag hade hoppats på att få åka bort med dig. Kanske, om du vill tillbaka in i mitt liv, så kan vi ta en tur någonstans. För att bygga upp något nytt. Det är bara en tanke. Längtar så efter att vara i din famn igen. Du är mitt allt. Min sol och min måne. Du är stjärnan som leder mig hem. Men för tillfället är det molnigt och stjärnan lyser med sin frånvaro. Kommer den någonsin tillbaka? Låt oss hoppas på detta. För jag vill komma hem. Så många vänner har stöttat mig i detta. Ottilia till exempel passade min katt över helgen. Och när jag kom hem så var disken ren och ett vykort hade hon lämnat där det stod "Du är bra, glöm inte det!". Hon visste vilken dag det var igår och ville inte jag skulle behöva tänka på disken. Så rar hon är. Men detta har verkligen tagit över min vardag. Helt sjukt hur en längtan kan ta över allt. Tror också det är för att jag tillåter det ske. Men tänk om jag glömmer? Tänk om vi kommer dit där han är redo, men jag inte vill? Och tvärtom, tänk om han inte vill? ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH, vad jag tänker för mycket! Nu går jag upp på min cross-trainer och svettas ut detta skitsnack. Jag älskar min Emil. Och förhoppningsvis så har detta inte tagit så mycket stryk på mig att jag tänker om. Men nu så är jag så ivrig på att se honom igen. Tänker på vad jag ska ha på :D Kanske ska jag lägga lite pengar på en ny klänning? Fast om svaret blir ett "Jag är inte redo" från hans sida så kommer jag ju slänga klänningen och det vore ju att slänga pengarna i havet. Nej.....aaaaaah...gå på cross-trainerna nu. Hugs and Kisses Emsan

Idag är det en söndag. Bara en vanlig söndag

Efter en underbar helg sitter jag nu på bussen upp till Linkan för att förhoppningsvis mötas av en kelig katt :) Idag skulle det varit ett år. Ett år sedan vi tog promenaden längs stångån. Ett år sedan du var så bitter över att ditt spel inte kommit fram då den skulle. Ett år sedan allt började. Det är också nästan tre veckor sedan allt tog slut. Men hoppet finns kvar om att det blir du och jag igen. Det är det jag lever för just nu. Du är ständigt i mina tankar och idag kommer du vara det extra mycket då detta skulle varit vår dag. Jag undrar vad du tänker. Vad du gör. Skulle vilja radera ditt nummer, men då jag kan det i huvudet så skulle jag skriva in det igen. Typiskt. Men dina meddelanden vill jag ha kvar. Det är de och dina ord som får mig att hålla ut. Har en känsla av att jag inte kommer få fler sms. Kanske är det bra. För samtidigt som dem värmer så blir jag irriterad då det ser ut som du inte kämpar. Jag är rädd att detta kommer sluka upp oss. Men detta är ju ingen riskfri väg. Den är full av risker. Men jag står kvar med det hopp som finns. Tänker aldrig släppa det. För då skulle jag förlora dig. Jag försöker se den dagen då vi ses igen. Konstigt nog verkar den dagen alltid vara blåsig. Vore kul om det skulle stämma. Magic power! jag försöker också hitta de ord, de handlingar jag kan göra för att få dig tillbaka. Men jag har insett att jag inget kan göra. Bara vänta. Och inte visa mig. Tyvärr har ju detta redan hänt men genom ett rent rent misstag. Allt blev så fel. Så knasigt. Men så blev det. Kan bara bättra mig. Vad jag har insett i alla fall är att det endast är du som kan komma fram och säga något. Då det är du som valt denna väg kan jag bara hoppas. Skulle så vilja höra de tre orden från dig igen. Att håller om mig för att aldrig släppa taget igen. Att få veta att kyssen du ger mig inte kommer bli den sista. Och att få öppna ögonen på morgonen och se ditt ansikte och veta att detta är vad jag skall vakna upp till igen. Det är vad jag hoppas på. Det är vad jag tror på. Det är vad jag lever för. Men detta kan endast du göra beslutet om. När det nu är, om det är efter somamren eller om ett år, det vet jag inte. Men en sak ska du veta: även om sommaren inte har gett dig det du var ute efter, en ro i själen, så kommer jag fortsätta att hoppas på oss. Jag vill inte förlora dig, älskling. Du betyder allt för mig. Ge mig de tre orden, när du vet att du vill bli min. Och om du hittar någon annan på din väg, så kan jag bara önska dig lycka till på din resa. Även om det plågar mig att säga så. För jag ser dig fortfarande som min.

Är arg för jag saknar dig så

Var är min Emil? Drömmer om en Emil, men det är inte han. Ibland är han elak. Inatt var han helt underbar. Kommer jag någonsin får den riktiga Emil tillbaka? Eller måste jag fortsätta drömma? Det gör så ont att inte ha dig i min famn. Låt det bli oss igen. Idag firades mormor för sina 75 år. Ett stort grattis till dig, älskade mormor. Synd att det tog slut mellan mig och Emil. Mormor hade tyckt om honom. Nu grillas det på verandan. Jag har fortfarande ingen hunger och har redan ätit smörgåstårta. Men något kan man allt få i sig. Bara tanken av att öppna frysen skrämmer mig. Jag bara ser de frysta grönsakerna framför mig. Tror jag får ta och slänga dem är jag kommer hem. Måste ju ha mat i mig. Är fortfarande sugen på lite ris och en god sås. Menmen..nu ska det dukas.

Låt inte ilskan ta över. Släpp fram det goda

Mina känslor har gått upp och ner och självklart dyker allt det dåliga upp på natten. Speciellt då eftersom du alltid var närvarande vid denna tid. Det är just då jag känner mig som mest ensam och ledsen. Fast de två senaste dagarna har det gått till ilska. Och ilskan gör ju att allt annat knuffas undan. Som viljan att kämpa och hålla ut. Jag vaknade imorse och insåg att det är dumt att vara arg. Det tar så mycket energi och man får inget gott utav det. Jag tänker hålla ut. Och hålla tanken varm att du en gång går fram till mig (gärna med blommor:)) och säger att du inte kan tänka dig ett liv utan mig och att du är redo för vår "andra" första dejt. Bara tanken gör att jag får fram ett leende. Det må vara en dröm, men jag får hoppas att den slår in. För ett liv utan dig vore ett liv utan sol, utan vind och utan kärlek. Du var ute igår och jag väntade på ett sms inatt. Men jag fick inget. Det är bra, även om jag vaknade en gång i timman och kollade efter meddelande ;) Kärleken är stark, men självklart har den sina svaga stunder. Som allt annat. Och det måste den ha. Jag ser en framtid med dig vid min sida. Imorgon skulle vi firat ett år. och det gjorde ont igår av bara tanken. kanske kommer det göra ont imorgon, men idag känner jag mig starkare. Starkare av tanken att vi någon gång KOMMER att fira ett år, men inte imorgon.

Varför skulle du vilja komma tillbaka till något gammalt och använt

För en månad sedan var allting perfekt. Vi hade varandra och tillbringade dagarna tillsammans. För mindre än en månad sedan var allt perfekt. Och nu är allt borta. Ditt leende, din famn, din dator och din tandborste. Det enda som är kvar är nyckeln du lämnade tillbaka. Hur kan jag kämpa för något som du valt att kasta bort? Du skriver om dina känslor och att det skulle vara ditt största misstag att lämna det vi hade. Gissa vad. Du har redan gjort detta misstag. Eller du kommer kanske inte ihåg morgonen den 23 april (en måndag) då allt gick i kras? Och att du inte kan få mig ur tankarna sen dess...jag menar hur fan ska det då gå efter sommaren? Åt helvete skulle jag tro. Och jag vill inte tro det för jag saknar dig så mycket. Jag gråter av bara tanken av att ha förlorat dig. Under dessa två dagar har jag varit så arg att jag har huvudvärk. Arg på dig, arg på mig. Men jag tror jag är arg för att jag saknar dig så mycket. Arg för att jag inte lyckades behålla dig i mitt liv. Arg att jag inte kunde vara den som kunde dämpa dina tankar.Jag är så arg, för jag vet inte vad jag skulle kunnat ändra på om jag skulle fått möjligheten att gå tillbaka i tiden och få dig att stanna. På något sätt känns allt mitt fel. Och varför skulle du komma tillbaka till mig? Om du kunde lämna mig, så varför komma tillbaka? ...Jag vill ha dig tillbaka. Finns inget mer jag vill. Men du kommer att få kämpa för mig...om du fortfarande älskar mig längre fram. Mina ögon är alldeles svullna och inte många timmar fick sovas natten till idag. Går nu och lägger mig. Och förhoppningsvis får jag ha dig i mina drömmar. För det kan du inte ta ifrån mig. Det och min kärlek till dig. Du må allt vara dum i detta, men fin är du. Hoppas du inser snart hur dum du varit och kommer tillbaka snart. För jag älskar dig. Du är mitt allt. Jag bryr mig om dig och hur du känner. Jag försöker bara få ur allt det värsta i mig så jag kan sova om nätterna. Imorgon ska mormor firas, och jag måste vara mitt glada jag. Annars äter denna familj upp en innan man hinner fly.

När ska striden vara över

Trodde väl att han skulle kommit tillbaka nu. Trodde det snabbt skulle gå upp för honom att det han gjorde var fel. Börjar känna att jag kanske gjorde fel. Fan fan fan! Just nu känns allt skit. Och jag har egentligen inte tid att tänka på detta. Är dock i bättre läge än Becka, stackarn. Är i Indien och vet inte när hon kommer hem och vad hon får ta med i sin rapport. Ska ge henne en stoooor kram när hon kommer hem. Och säkert tårar. för det var hon som fick ihop mig och Emil. Gråter för första gången på väldigt länge. Längtan efter honom är enorm. Och jag vet inte vad som väntar. Tänkte först att jag skulle köpa en ros till honom nästa gång vi ses. Då vi får se om det blir vi igen. Men tänk om det åt fanders? Och varför ska han ha en ros???? Är det någon som ska ha rosor så är det väl jag?!! Antar att jag vill komma fram till honom, se så snygg ut som möjligt och med en ros som en påminnelse om oss, och att det ska få honom att ändra sig om han nu kommer för att säga farväl. Åh, det gör så ont bara att skriva det. Men är han inte redo för ett förhållande så är han inte det. Men fan. Tog det honom ett helt jävla år innan han var modig nog att göra slut? För det är det han har gjort. Han har gjort slut med mig. Tror inte jag har insett det riktigt. Gör det fortfarande inte. Kanske för att jag inte vill tro det. Så är fallet. Jag är dumpad. Lämnad. Alldeles ensam. Utan någon att dricka te med på kvällarna. Utan någon att pussa godnatt, att hålla om vid då man vaknat upp under natten. Och när mina ögon öppnar sig så ser jag in i en vägg. Kunde förut inte ha ryggen fri från sängen, men nu kan jag. För jag vill så se hans ansikte när jag vaknar. Jag önskar detta varje morgon. Men den slår aldrig in. Och inte kom du med en grön jacka heller senast vi sågs. Ett tecken på att det inte finns något att hämta? Min lägenhet är så tom, mitt hjärta är så tomt. Och jag skriker av längtan till dig. Jag hade börjat hoppas för mycket och nu står vi här. eller rättare sagt, JAG står här. Hur ska jag någonsin kunna lyfta upp mig ur det här? Känns som en omöjlig uppgift. Vill så gärna ha dig i min famn. Hålla om dig. Lukta på ditt hår, din nacke, ditt bröst. Jag är så arg på dig så jag kokar. Vill skrika åt dig. Vill få ögonkontakt med dig så du ser hur jag känner. Känn plågan! Känn smärtan du gav mig! Känn smärtan jag gav mig själv när jag valde att vänta på dig! Fan vad dum jag är. Tårarna bara flödar. De faller för att jag är arg på mig själv. Varför fan lät jag mitt hjärta öppna sig? Tyckte själv det gick jävligt snabbt från tjejen innan och till mig. Men hur skulle jag kunnat veta att det skulle orsaka detta? Jag är krossad. Förstörd och totalt okontrollerbar. Kollar på dina sms ständigt. Jag vet att jag har sagt att du inte kan skriva sms när du är onykter. Men imorgon ska du på fest. Och jag vet att jag inte kommer kunna släppa min mobil. Hur ska jag orka detta? Kämpa för något man inte vet kommer ske? Fast man går ju denna utbildning för att bli något i framtiden och det vet man ju fan inte om man blir eller ej. Så varför inte kämpa på. Kämpa för något man vill och tror på? Jo....för att allt är så jävla orättvist. Kan du inte bara åka till Umeå och göra allting lättare här. Vill inte ha dig här! För jag väntar hela tiden på att du ska ställa dig utanför mitt och ge mig ett sms om att du är här. Vilken jävla situation. Chockad är jag över hur många ggr jag har svurit i detta inlägg. Förhoppningsvis är det ingen som läser igenom dessa. Det är bara massa skit som man behöver få ut ur systemet. Tyvärr kommer allt tillbaka dagen efter. Men sånt är livet antar jag. den här jävla acceptansen överallt. Acceptera detta och acceptera detta. Nej! Jag tänker fan inte acceptera detta! Att det är slut mellan mig och Emil? Fan heller! Min kärlek till honom är oändlig och jag vet att han älskar mig också. Och om han inte hann övervinna sina funderingar över sommaren? ja....då släpper jag taget. Tänker inte kämpa längre. Om han fortfarande tänker på mig efter han levt ut så får han kämpa för att få mig tillbaka. Men varför kämpa så hårt för något när man kan hitta en annan. Innerst inne vill jag att han ska kämpa för mig, om det är så att sommaren inte räcker till. Men är vår kärlek så stark? Är hans kärlek till mig så stark? Kommer jag ens behöva tänka dessa banor efter sommaren? Och hur kan vår kärlek vara så jävla stark när han valt att dumpa den för att leva som singel. Är så arg så jag kokar. Men jag vet att det skulle gå över om han är i min famn igen. Frågan är bara när. Jag har rätt att ifrågasätta vår kärlek då han valt bort. Men jag tror ändå på den och någonstans inombords tror jag väl han gör det också. Bara svårt att få fram den ibland. Kvällen är alltid värst. för det var då vi spenderade vår tid tillsammans. Har fortfarande inte öppnat min frys. Vill inte se de frysta grönsakerna du köpte åt oss. Dagen innan vi gick skilda vägar. Inga varningsklockor. Ingenting. Pang sa det bara. PANG! En smäll rakt på käften och ett slag i magen. Efter du gick låg jag och skrek på golvet. Det gjorde så ont. Två och en halv vecka har gått och den smärtan är över. Nu är endast oron och ängslan där. Oron att du inte är redo att hitta tillbaka. tillbaka till mitt hjärta. ...Så mycket blandade känslor. Tror jag behöver sova. För att vakna upp framför en vägg och inte dina vackra ögon. Dina ögon var inte så fulla av liv som innan. Låt ögonen vara glada när vi möts igen. Håll om mig. Och släpp inte taget. Jag älskar dig Emil <3

Säg att du blir min igen

Idag tog jag min första Gardasil-spruta. Ett litet stick så var det klart. Vilken lättnad. Då är det bara att vänta i två månader på nästa. Sprutor är ju för läskiga. tog på mig handkräm när jag satt där och väntade på att mitt namn skulle ropas upp. Tänkte inte på att handsvett är något jag får när en spruta ska tas. Så det blev att inte skaka läkarens hand haha. När jag sedan kom hem så tog jag av mig till bara t-shirt. Insåg att jag snabbt fick byta tröja då det såg ut som jag hade sprungit ett maratonlopp. tänk vad mycket svett tanken på liten spruta kan orsaka. Sitter här och skriver om lite i kandidatarbetet. Diskussion har jag inte börjar på och jag är liiite stressad. Men det får bli att arbetet följer med till Göteborg under helgen. Ingen vila. Regnar gör det här och tack gode gud för det. Denna pollen har hållit på att ta kål på en. En tablett tar man nu om dagen och förhoppningsvis ger det sig med tiden. Nu kan ajg ju inte säga om det är pillret eller regent som lugnat min rinniga näsa :) Förutom att jag åt på texas longhorn under helgen så har jag inte ätit riktigt mat på två veckors tid. Och inatt när jag skulle sova kunde jag inte sluta tänka på ris och en god sås. Tror det snart får bli dags att ta fram grytorna, men min mage är ännu inte sugen på något. Men snart så. Tänker fortfarande på honom. På oss. Och det värker inom mig när jag tänker så. För det finns inget oss längre (vilket får det att värka ännu mer). Celine Dions vackra röst kommer ut från högtalarna och jag vill gråta, men samtidigt ger hennes låtar mig styrka att fortsätta. "I can never give you up. You're the one I am dreaming of. I can't live without you're love tonight...". Säg att du blir min efter sommaren <3 Hugs and Kisses Emsan

Jag ger dig min kärlek. Ta emot den, snälla

Ska snart dra mig till sängs. Dagen har varit okej. Har fått gjort lite på kandidatarbetet men mycket återstår och tiden rinner iväg. Och du är fortfarande i mina tankar. Jag ska hålla ut. Vår kärlek ska bevisa att detta är ännu en barriär att ta sig igenom. Även om denna situation inte är som alla andra. Vissa kallar mig stark, vissa kallar mig svag. Men jag bryr mig inte. Det är svårt att få råd från folk som inte vandrat denna väg tidigare. Men snälla är dem som försöker få mig att le igen. Detta är ett svagt ögonblick, men samtidigt finns styrkan där för kampen om att vi ses igen och då är barriären riven och vi kan få varandra igen. Fullt ut. Vet inte hur jag kommer reagera om du inte är redo efter sommaren. Jag blir nog arg och besviken. Arg på dig men besviken på mig. Men efter sommaren kommer jag inte gömma mig i alla fall. Även om kravallerna inte lockar så är förfesterna det bästa jag vet. Så kämpa, kämpa. Älska, älska. Och vi kommer få varandra igen. Hoppets röst har talat! Hugs and Kisses Emsan (Ensam?)

Gå ut och finn svaren!

Så mycket har sagts. Så mycket har tänkts. Men vad framtiden ger vet vi inte. Vi tror och hoppas så mycket men egentligen vet vi inte ett skit. Skrämmande är det. Otäckt och bedrövligt. Oron växer ständigt med dagarna som går. Det har nu gått två veckor...känns som flera månader. Senast jag såg dig var du inte ditt glada jag. Var tråkigt att se. Men situationen som är gör att det är okej. Ska dra mig till sängs nu men har bara en sak att säga. Om du inte gör ett skit på hela sommaren och det kommer leda till att tiden inte räckt till. Då kommer jag bli fly förbannad! För då har jag kämpat i onödan. Och då även ensam. Du vet var jag står, så se nu till att ha en hög växel till vi ses igen. No pressure ;)

Rädslan att förlora dig plågar mig

Helgen har varit riktigt trevlig. Då inte UK12 stod på schemat så hamnade man hos Pernilla istället för gott vin och exotiska frukter till chokladmousse. Mums! Till det sågs "Chocolate" som är lika bra varje gång. Och Johnny Depp är ju alltid lika het ;) Kvällen avslutades med "Guitar Hero" som jag aldrig spelat tidigare. Det var ju askul haha. Måste göra om! Sen kom chocken. När jag cyklade hem från henne så...så tror jag att jag cyklade förbi Emil. Rött hår, brun ovve och sitter ner och tar en titt på sin cykel. Av ALLA dagar och tider så ser man honom när man varit hos någon för att undvika tanken av att han är ute och har det kul (singel som han nu är). Mina ben började skaka så häftigt att jag var tvungen att leda cykeln hem. Hjärtat bultade till max och tankarna gick. "Var det Emil?" "Skulle jag sagt hej?" "Såg han att det var jag?" "Sa han hej?" "Kommer han att cykla mot mig för att fråga varför jag inte sa hej?"..."Fan nu kommer denna natt också bli sömnlös...". Senare på natten när man ligger och stirrar upp i taket så för jag ett sms. Ett sms där det står att han inte kan se en framtid utan mig. Vad ska jag göra tänkte jag. Han är full. Ska jag svara? Vill jag svara? Och om jag svarar...kommer jag få ett svar på det? Sket i allt och skrev tillbaka. Slutade med att vi messade till en timme framåt. Vissa ggr fick jag panik då min mobil inte ville skicka mina meddelanden (jävla mobilhelvete!). Starka, kärleksfulla ord skrevs från båda håll och till slut kunde tårarna inte hålla sig längre och de bara föll. Vad fan har vi gjort. Vill ju att denna tid ifrån varandra ska göra oss starkare och förhoppningsvis så blir det vi igen. Men tänk om det äter upp oss och det vi hade? Och alla saker som sades. Vi båda var ju inte riktigt nyktra och jag vet att det vi skrev endast är önsketänkade. Idag gör det ont. Riktigt ont. Jag vill bara springa upp till honom och ge honom en örfil. För jag är så sårad av situationen som blivit. Samtidigt vill jag ta tag i honom och föra hans läppar mot mina. Saknar hans kyssar och omfamningar. Men det är inte jag som ska ta nästa steg. Det är han. Fan för detta. Fan. Men igår kom i alla fall mamma och min bror Erik upp för att stötta mig. De är helt underbara. Tack <3 Först gick vi och klippte oss. Medan vi väntade kom det in två tjejer som ville prata med ägaren. Ägaren var inte där och de började skrika om hur deras mamma blivit av med halva sitt hår och att hon nu gråter hemma för att hon inte kan gå ut. De bara skrek och skrek och begärde pengarna tillbaka på momangen. Stackars han som fick allt på sig. Tjejer fortsatte skrika om samma sak om och om igen. "Jag kommer från Stockholm och jag jobbar i butik!!!" ..Jaha?? Det verkade vara så att hon hade gjort hårförlängning där och sedan gått hem och plattat på limmet så håret gått av. Vem fan är så dum så man plattar på limmet?!! Fattar inte. har hon inte lyssnat på råden hon fått får hon ta och skylla sig själv. Men hon hade fått tid på måndagen (imorgon) för att fixa allt men dessa tjejer skrek och krävde pengarna tillbaka. Herregud. Och sedan blev det personangrepp också. ojoj...vi kom till slut ut med klippta frisyrer för att sedan åka till Coop för att fixa toasits. Självklart när vi kom hem så hade vi fått tag på FEL toasits så vi fick åka hela vägen tillbaka igen för att hämta den rätta. Den var då slut på lager men till slut hittade vi en annan. Och nu sitter den på min toalett stabilt och bra :) Nu ska jag bara be en som kan toaletter och komma hit och fixa trycket i toaletten som inte gör det den ska haha. Men det får bli efter framläggningen av mitt arbete. Har så mycket att tänka på. Och min första Gardasil-spruta ska tas på onsdag också. Ligger i min kyl för tillfället. Usch för sprutor. Men det är för en bra sak. Nu sitter jag här och ska börja arbeta med resultatdelen av mitt arbete men sitter i mina tankar. Igen. Försöker få fram hans ansikte i mina tankar men jag vet att det ligger en barriär med tårar emellan och jag vet inte om jag orkar det nu. Vet liksom inte hur jag ska hantera situationen. Har aldrig varit här tidigare. Kollar på smsen vi skrev under helgen och jag blir varm inombords. Samtidigt blir jag ledsen för att jag inte kan säga hur allt kommer bli. Vill hoppas men jag vill inte ha för stora förhoppningar. För om vi står där och mer tid krävs så vet jag att jag inte kan ge mer och jag vill inte genomgå ännu en vecka med tårar och smärta. Så jag ska kämpa och hoppas på det bästa - att det blir han och jag igen. För jag har så mycket kärlek till denne kille att jag inte tänker ge upp om oss. Och på hans front så hoppas jag att han gör det bästa av sommaren. För jag ha honom tillbaka. Han är mitt allt. Min värld. Men som jag sa tidigare så kan man inte bara hoppa in i förhållandet igen. Några dejter får det allt bli innan för att se om allt känns bra. Oj, vad jag börjar hoppas för mycket här. Men det är det enda jag kan göra nu. Det är upp till honom nu. Jag kan bara se till att ändra om min vardag (som hittills varit svårare än väntat). Livet är pissigt ibland, men det är en själv som styr livet så det är bara att ta rodret och styra dit man vill. Sen får man se om platsen man styrt mot finns kvar. Annars får man väl styra mot något annat.

Överdramatisering ligger i blodet

Är jag dum? Den frågan dyker ständigt upp i mitt huvud. "Hur kan jag vara så dum som tror på detta" Rädslan är att vi träffas igen efter sommaren och jag direkt ser på honom vilken väg han valt att gå. Försöker tänka mig hur jag skulle reagera. Vad jag skulle säga. Skulle jag gråta? Eller skulle alla tårar redan fallit? Det var tre månaders mellanrum mellan mig och hans tidigare tjej. Jag ger honom nu fyra månader och jag är rädd att det är för lite för honom. Om han inte klarade upp allt innan på tre månader, hur fan kan det då sluta om fyra? Åt helvete för oss så som jag ser det. Vill så hoppas och vill så tro. Men det känns som att jag gör mig bara till åtlöje för mig, för mina vänner...för hela min omgivning. Om vår kärlek inte klarade av denna barriär. Vad är det som säger att vi klarar av denna? Minns våra första dagar. För det var bara några dagar som vi hade chansen att träffas innan sommaren skulle splittra våra famnar. 63 dagar tror jag det var (eller 64) som det tog innan vi sågs igen. Vi kände inte igen varandra haha. Men vi var ju kära och vår kärlek växte och växte. Vi var några dagar hos mig sedan kom hans föräldrar ner till Göteborg och hämtade oss för att åka upp till deras sommarstuga i Rödån. Så vackert. Och så romantiskt. Tyvärr kunde jag bara stanna i ett dygn men det var riktigt trevligt. Och hans familj och släkt är ju helt underbara. Om ändå min släkt vore normal och kunde umgås med varandra haha. Så ifrån varandra har vi varit innan. Dock ej som singlar och utan kontakt. Saknar honom riktigt mycket. Jag som tyckte vi klickade så bra. Vet att vi gjorde det för det är inte bara jag som har känslorna kvar. Tyvärr var hans andra känslor starkare än våra. Jag kan inte ge mer än mitt allt på att dessa månader ska få honom att komma på andra tankar. Att de kommer få honom att inse att det vi har är starkare och värt att satsa på. Saknar hans fina armar. Saknar att föra min hand längs hans kind och dra mina fingrar genom hans hår. Kan se ett foto på honom och riktigt känna hur jag rör vid honom. Önskar dock att det var mer än bara en bild. En del av mig har försvunnit. Känner mig så tom. Har dock underbara vänner som stöttar mig (även om vissa aldrig skulle kunna tänka sig att ta den väg jag valt). Har insett nu att det inte är en så lätt väg detta. Men jag kan inte ge upp något som känns så bra. Förhoppningsvis kommer denna tanke också slå Emil under lovet. Varje dag går jag omkring med dagdrömmen om att jag får ett samtal eller sms där han säger/skriver att väntar utanför mitt och att han är min om jag vill ha honom. Men Emil är inte sådan så den drömmen försvinner snabbt för att komma tillbaka några timmar senare igen. Och så går det. Kan vara att jag tänker på att det inträffar under dessa dagar innan sommaren, eller då han har skaffat motorcykelkörkort och åker Sverige runt för att träffa vänner och bekanta och tigga lite mat och sällskap. Men som sagt försvinner den tanken snabbt igen. Ser på hans senaste meddelande så fort som hoppet mitt verkar tyna bort. Och hoppet kommer tillbaka igen tillsammans med ett leende när jag ser att han vill detsamma som jag. Det får mig att somna om nätterna. Försöker visa mig stark men då jag är mammas flicka är jag en dramatjej med överdramatisering i blodet. Jag vill inte påverka hans beslut mer än att han vet att jag älskar honom. Jag vill att han ska komma tillbaka för att han vill. För att han är redo. Och för att han tror på oss. För skulle jag lägga mig i mer så skulle jag lägga skulden på mig ifall han kommer med beslutet jag farar för. Blir en tidigt kväll. För mycket ledsna tankar i huvudet. Somnar nog till en film. Så det känns som att jag inte är ensam i rummet. Varför är du tvungen att ha sådana tankar? Min bror hade liknande och han gick ut och "utforskade" världen. Det slutade med att han ångrade sig sjukt mycket men försent för hon var redan upptagen. Säg att det inte blir så för oss. Är så rädd att gå denna väg. Men samtidigt vet jag att du går på vägen bredvid. Älskar dig Emil. Godnatt.

Pollen och kärlekspar överallt

Denna hemska pollen! Har inte velat inse detta under de senaste tre fyra åren men jo...jag är pollenallergiker. Måste nog kolla upp lite vad det innebär. För det finns väl flera typer av pollenallergi? Får väl ta och traska ner till vårdcentralen någon gång och ta en koll på detta. Men nu har jag inte tiden. Förutom att näsan rinner KONSTANT så har jag mitt kandidatarbete att tänka på. Förhoppningsvis är det bara diskussionen som är kvar efter denna vecka så jag kan fokusera fullt på detta under en veckas tid innan man drar ner till Göteborg för att fira att min älskade mormor fyller hela 75 år! Vädret är underbart och under dagen satt man och försökte plugga i solen med en toarulle vid sidan om. Rinner näsan inne kan den lika gärna rinna ute :) Typiskt nog ser man par som går förbi en hela tiden och man tänker tillbaka på det man hade. men jag tänker hela tiden "jag ger dig min sommar, jag ger dig min sommar" för att styrka mig själv och fortsätta dagen med ett leende på läpparna (typ). För solen är här och fågelsången utanför mitt är ju helt fantastisk. Skulle egentligen skrivit mer men Kaede har fattat tycke för mig skrivbordsstol haha. Hon är för söt för att knuffa bort. Jag önskar er alla en underbar kommande helg. Ni som ska på UK12 säger jag bara "Ha det så kul och glöm inte att skaka ändan riktigt rejält!". Själv ska jag förhoppningsvis till Pernilla för lite Wii spelande :) Hugs and Kisses Emsan

Du har inte förlorat mig. Inte än.

Ska gå och lägga mig är det tänkt. Ska upp tidigt imorgon till skolan, vilket var ett bra tag sedan sist. Dagen har gått bra. Är dock förkyld och halsen svider. Men livet rullar på. Förhoppningsvis åt rätt håll :) Jag saknar dig. Kan nu skriva detta utan att tårar faller ner på min kind. Jag saknar att prata med dig om dagarna. Drömde om oss. Dock drömde jag (självklart) om den dåliga versionen av vad som kan komma att hända efter sommaren. Jag blev helt mållös och kände en stor tomhet inom mig. Vände mig om för att gå ifrån dig. Några steg senare föll jag ihop. Jag vet inte vad som kommer hända eller vilken riktning min och din väg kommer att ta. Den är nu splittrad, men kommer de mötas och bli en igen? Jag hoppas det och jag vet att du också kommer kämpa för detta. Jag tror på dig. Jag tror på oss. Men för ett tag får vi lägga undan "oss" och fokusera på oss själva lite. Sen får vi se om vi kan bygga upp något igen. Kaede säger hej. Och jag säger godnatt. Och puss <3

Vårens varma vindar

Idag har varit en fin dag. Sol och värme :) Har snabbt varit ute och tagit lite frisk luft och känt solens strålar, men annars har jag mestadels varit hemma och gjort iordning allt inför mötet med min handledare imorgon. Kandidatarbetet ska in om 2 veckor och jag är så nervös. Och jag är helt upptagen de två helgerna framåt så jag får inte slappa nu under dagarna. Man vill ju vara nöjd med arbetet mitt :) Har börjat äta nu också. Min mage är inte riktigt med än men jag börjar få tillbaka min energi igen och jag är så glad. Och sedan har jag också börjat träna. Idag tränade jag under tiden som man såg på "Den unga överklassen". Efter rapporten är klar ska jag till Friskis och Svettis för att skaffa gymkort. Man kan ju inte träna allt hemma och jag vill ju gärna vara lite tajtare ;) Nej nu ska det diskas och senare ska Kaede få känna på vårluften. Ha det underbart alla er därute. Puss på er!