Tomheten

Du är inte längre här hos mig. Och det plågar mig. Saknar dig så mycket. Vill berätta hur jag haft det och allt som har hänt. Vill berätta om Kaede bravader och hur hennes rovdjurssida trätt i kraft. Jag vill berätta att jag tagit min kandidatexamen och hur lättad jag är över att sommaren nu är här och man kan vila ut. Men du är inte här. Du har valt att inte vara här. Du har valt att inte vara med mig. Och det gör så ont. Det är så ensamt utan dig. Din stol står tom och att laga mat till en är inte kul. saknar din dator på bordet, saknar din cykel, din gröna jacka...ditt leende. Saknar din röst och dina ljuva ord. Jag försöker att inte sakna dig. Men det är så svårt. Vi hade det ju bra. I det stora hela iaf. Under de senaste dagarna har jag bara tänkt positivt, men ikväll gick det inte längre. Fick en blombukett idag av mina föräldrar. Jag blev jätteglad, men en del av mig hade hoppats att de var från dig. Men varför skulle du skicka blommor till mig? Du har ju gjort slut med mig. varje gång jag går ut på kvällen med Kaede väntar jag på att se ditt ansikte. Väntar på att se dig gå fram mot mig och öppna din famn för mig. Men blir lika besviken varje kväll. Fan för detta. Det är inte rättvist...jag älskar ju dig.