Trodde det var du

Är lite orolig över vädret och hur det kommer se ut imorgon då man ska grilla lite med goda vänner. ...kollar nu och ser att det ska var ungefär samma temperatur som idag, om inte någon grad mer, och lite molnigt. Men det är inge fara. Det blir väl perfekt så slipper man oroa sig för en ful bränna istället :) Idag har jag satt mig med rapporten och jag kan väl säga att jag har lite kvar, vilket kanske är bra då vi har flera dagar på oss nu innan det ska in för sista gången. Tänkte jag skulle bli klar så fort som möjligt (i min takt dock) att bli klar så man kan fokusera på att få en bra muntlig presentation. Sedan är det lov och jag kan börja tänka på annat, som att skaffa mig så många pass som möjligt på jobbet. Jag har ännu inte varit i Norrköping och tagit mig en titt men tiden finns till det senare. Nu måste rapporten bli klar för jag börjar bli trött på den. Men jag fick riktigt fina kommentarer från mina opponenter så jag är väldigt glad. Var så orolig. Snart ska jag och Kaede ta en promenad. Kan inte säga att jag inte tänkt på Emil idag för det har jag tillsammans med tårar. När ska detta få ett slut. Den stora frågan är egentligen inte "NÄR" han kommer tillbaka, utan "OM". Det är därför jag gått och ifrågasatt allting. För jag är så rädd att ha förlorat honom för alltid. Dagarna nu har gått så långsamt. Tittar på våra senaste sms (de med kärleksförklaringar) och det var bara en vecka sedan, inte ens det. Och inte kommer han komma till picknicken imorgon heller. För jag är där naturligtvis. Igår grät jag mig till sömns och drömde hemska drömmar. Vaknade av att jag fick ett sms. Trodde det var från Emil och kände lite lycka. Men det var min bror som ville bestämma pluggtid till idag. Inatt hoppas jag på mer sömn och bättre drömmar (och kanske ett sms).