Du kom och du gick

Idag var de en månad sedan allt föll. Och känslan jag känner idag är "Sårad". Jag har inte kraften till att skriva ner massa skit idag. Jag vill bara lyssna på musik och gråta ur mig allt. Känner mig så dum att jag kan sakna någon som gett upp det vi hade. För just nu "har" vi inget. Vi är bara varandras ex. Är det det enda jag kommer vara för dig i framtiden? Ditt ex? Vet inte vad du tänker just nu. Antagligen tänker du inte så mycket på detta då du har tentor som ska pluggas till. Lite skillnad från mitt arbete som jag bara vill spy på. Vill bara ha lov och jobba och träna för att överleva sommaren. Sedan börjar master-utbildningen. Det är det enda jag vet. Om du är vid min sida eller ej vet jag däremot ej. Och det plågar mig. Det jag söker är stabilitet. Trodde du kunde erbjuda detta. Se hur fel jag hade. Hade inte ens tänkt att en sådan här situation kunde uppstå riktigt. Kanske för andra, men inte för mig. Men jag är ju blond och naiv. Lka blond och naiv när jag trodde en fest om någon vecka skulle infinna sig i Skagen. Detta endast temat (Emelie vakna upp lite). Menmen. Jag saknar festandet. Men det kommer jag ta upp då skolan börjar igen. Och förhoppningsvis tillkommer någon personalfest eller två under sommaren som man kan vara med på och lära känna personerna man arbetar med. Just nu kan jag inte alla namn. Men jag är inte ensam. Mina medarbetare tror att jag heter Linnea haha. Men det blir ju svårare då man jobbar natt och namnskylt är förbjuden. Tufft. Och under picknicken skulle jag träffa en klasskamrats kille för första gången, trodde jag. Visade sig att vi setts en gång tidigare. Jag är så dålig på sådant. Speciellt under tillfällen man druckit. Man skakar hand med allt och alla och sedan glöms namn och ansikte på mindre än fem minuter. Illa illa. Lyssnar på Rihannas "Where have you been all my life". Jo du kom för ett år sedan och sen stack du en månad sedan. Har aldrig känt något liknande för någon, och så går du din väg. Tack då. Är så ledsen. Fick ett sms från dig idag, och ajg tolkar det du skrev med att du kanske saknar mig? Lite iaf? Hur det än ligger till gör det ingen skillnad. Och förhållandet är borttaget från facebook. Gjorde riktigt ont när jag såg det. Men det har ju gått en månad så det är ju inte så lång tid. Frågan är om fyra månader är lång tid nog? Det jag vet är att om du inte kan satsa på oss då...då är inte våra känslor ömsesidiga. Kommer jag någonsin få höra de tre ljuva orden från dig igen? Älskar du mig fortfarande? Jag lägger ner nu. Det blev för mycket det här.