Gammal, vis och älskad

Ett underbart firande till ett nytt år och ett toppen avslut på det gamla.

Fira min födelsedag (igår) med Lisen.
Skulle börja hos mig sen skulle vi traska ut.
Men vi hade så mycket att prata om då vår vänskap är ny och i full blom, så vi satt hos mig fram till halv två och sen sa vi godnatt. Och det vi talade om var från djur till energier och spöken och tillbaka till djur igen. Skulle kunnat prata hela natten om det inte var så att sömn är en viktig del i livet. Haha.
Hon hade elvis-vin med sig som vi skulle dela på. Tyvärr hade jag inte någon korkskruv så det väntar här till nästa gång, och då är även en bastu inräknad :)
Men vi hade jordgubbsvodka o sprite, jägermeister i mängder och öl. Tillräckligt vill säga.

Idag gjorde jag en storstädning i lägenheten då min mamma är allergisk mot katter. Hjälpte dock inte för det började klia i hennes hals 10 minuter efter hon kom in genom dörren.

Men vi hade det riktigt trevligt!
Vi var mamma, pappa, Erik och mormor...och lilla jag. Vi gick och åt. Jag tog planksteg o de andra pasta. Och herregud vad mätta vi blev. Vi tog en promenad genom trädgårdsföreningen för att smälta maten lite innan vi skulle upp till mig och äta tårta. Jag kan säga att jaghar halva tårtan kvar här och jag vet inte vad jag ska göra av den. Men god var den.

När vi sa farväl kom jag in till lägenheten, la mig med Kaede vid mig och vi somna direkt. Men jag vakna en timma efteråt för att diska lite. Nu sitter jag här och skriver för jag vill inte plugga. Nu strejkar min hjärna. Det har blivit lite väl mycket. Inte så att jag inte vill plugga detta. Jag har bara pluggat ganska intensivt min energi som jag skulle ha nu la jag på tentorna innan. Vet inte hur jag kan dela upp energin. Me nmed all mat och kärlek jag fått från vänner och familj så är nog energin i full fart imorn igen.

Tack alla för en underbar födelsedag.

Hugs and Kisses
Emsan

Invasion och beteendeförändring

Först var det två sniglar i akvariet. Tänkte inte så mkt på det. Två veckor senare, dvs. nu, är de över 20! Vad hände där!? Tenta imorn så på tisdag ska de bort så mina yngel kan leka och ha sig utan andra kryp som stör och äter deras växter.

Invasionen:

Är så lycklig för mina yngel. Trodde det var dömt för mig för alla mina yngel sen tidigare han bara bli yngel innan de "gick mot ljuset". Några blev mat åt "monstret", min honungsgurami och sen hände en incident som inte kunde göra på annat sätt. Hade hittat ett yngel (super-yngel) som legat i minst en vecka i ett decimeterdjupt giftigt brun-grönt vatten i mitt stora akvarium som det blev totalkaos över. De andra stora fiskarna hamnade i ett litet akvarium. Så när jag såg ynglet kunde jag inte göra annat än att lägga i den bland de andra (föräldrarna). De kände dock inte igen sitt eget yngel så den blev deras middag. Synd, men livet fortsätter (dock inte för ynglet).
Men nu har jag yngel och de blir bara större o större. Blir lyckligare för var dag som går.
Men om ett kvartal kommer ålen så då blir de föda åt den. Naturens lagar. Jag bara hjälper till lite på traven haha!

Lite mer personligt:

När jag var ung, så var jag den söta lilla flickan som gjorde vad alla sa åt mig att göra för att göra alla till lags, samt för att göra livet enklare.
Jag vet nu att livet inte kan fortsätta så här.

Under mitt liv har jag fått massa vänner som jag älskar djupt. Dem har min tröst och respekt.
Men samtidigt har jag haft vänner som underskattat en, utnyttjat ens snälla sida och bara tagit och givit tillbaka. När jag kom upp hit, sa jag nej. Det får vara nog. Minsta tecken på detta och jag drar. Dessa personer är inga vänner, de är blodsugande insekter. Har inget att säga till dem. Dem får ha sitt liv, men jag vill inte vara delaktig på något hörn.

Förut sa jag aldrig emot om någon sa något som nedsatte en själv, för jag ansåg att det inte skulle göra någon skillnad om jag sa emot, men nu är jag inte den snälla lilla flickan längre. Inser nu att man sparar mkt mer energi på att säga ifån än att vara tyst. Och man slipper denna tidsförlust över någon som inte kan kallas för vän.

Här i Linköping har jag förändrats som aldrig tidigare. Och det är jag glad över.
Mina vänner här är helt underbara och nu när man börjar känna dem lite mer, inser man att man hamnat rätt.
Förut var jag rädd att säga vad jag tyckte för jag blev totalhackad för att jag var blond och blåögd.
Men här säger jag vad jag tycker och jag finner det intressant och kul när det blir en diskussion kring olika åsikter samt lite höga röster haha!

Detta är en stor förändring, men den bästa i mitt liv. Stortrivs i läget.

Så jag skriver här till er som håller allt inne. Släpp ut det direkt. Låt det inte gödas inne i er. Ut med det bara. Och var inte rädd för att kontra. Det gör bara saker intressantare och du får så mkt kraft och energi kvar i slutändan.
Våga och ta chansen!
Hitta vågen du vill ha och börja surfa på den haha!
Jag älskar min våg. Den är full med överraskningar.

Tenta imorn, måste sova.
Godnatt vänner och bekanta och okända.

Hugs and Kisses
Emsan

Vi är alla en del av ett puzzel

Livet är en lek. Lek och njut.
Men livets mening är individuell från person till person. Och det gäller att man accepterar allas åsikter. Jämför istället och se hur andra tänker. Inte antyda att du har rätt och den andre fel.
Vad är det för sätt att behandla någon som har ett annat synsätt än du själv?
Vi är i behov av varandra.
Utan sophämtarna, vem skulle hämta våra sopor och göra miljön en hjälp?
Utan kemisterna skulle inte medicin av olika slag finnas.
Utan zoologer och andra skulle många djur bli utrotade och det skulle bli kaos i näringskedjan.
Och utan administration skulle det bli en total katastrof. Vi lever i en sammansluten cirkel. Och ingen kan uteslutas.
Alla har lika mycket värde och de som anser annat har jag inget att säga till om, för ni förstår nog var jag står.
Ingen är allsmäktig. Alla är vi en del av ett puzzel som vi alla tillsammans kan bilda. Utan en del är VI inte hel. Tänk på detta.

Sen har alla olika tro.
En tro ger en trygghet och svar på frågor om livet och döden. En tro är en hypotes. Ingen vet vad som komme att ske efter döden, men genom en tro om vad som skulle kunna ske ger oss ändå ett svar utav många frågor. Frågor tynger ner oss och det är det tron motverkar. Den ger oss en lättnad och vi kan gå igenom livet utan att lägga tid på oro och ängslan.
En tro gör en inte fängslad. Vi alla har val. Och det är en själv som gör dessa val. Ingen annan kan göra dem för en. Tron fängslar en ej. Däremot kan ens val göra det. Men genom att ta fel väg kan det samtidigt leda till en väg som leder en rätt. Så att göra fel val tillhör livet och gör även livet mer värt att leva. För det kan leda oss till vägar vi aldrig skulle sett annars. Inga val är fel, om man valt dem själv.

Hugs and Kisses
Emsan

Ps. För er som anser er själva allsmäktiga. sluta upp med detta. Vi är alla med i samma puzzel

Ekonomiska krisers positiva sidor

Wow! Vilken skillnad.
När jag började här på Linköpings universitet tog jag bussen en bit upp till skolan. När jag slutade tog jag bussen hem för att sätta mig och plugga. Jag blev bara större och större och till slut var det nära att jag inte fick på mig byxorna. Katastrof! Och jag mådde psykiskt dåligt av detta.
Sen när det blev pengakris fick jag promenera till skolan istället. En härlig promenad på ca 40 minuter. Men med ryggsäck och högklackat och ett extra lager på sig var inte roligt sen när man kom fram och svetten rann. Tänk sen när man sitter tätt intill folk på föreläsningen. Ingen höjdare.
Men jag fortsatte att promenera dit och hem varje dag. Nu har det gått en månad och...VILKEN SKILLNAD! Jag mår bra och ser bra ut. Och koncentrationen och fokuseringen är i bra nivå.
Fattas bara att träna magen lite. Men det går ju framåt. En av mina två ryggar har ju försvunnit. Nej, detta måste jag hålla. Frågan är om det blir bättre, likadant eller sämre om jag köper cykel. men jag måste ju ha en så.
Joggingen börjar runt senvår så, det får bli powerwalks istället runt stångån som är så vacker under kvällen. Allt omkring lyser upp och reflekteras i ån. Romantiskt.

Vad glad man blir av resultat som inte var väntat av något man gjorde av ekonomiska skäl. Jippie!

Hugs and Kisses
Emsan

Gårdagens misstag, dagens vinst

Det första jag tänkte på när jag slog upp mina ögonlock i morse var att "Fan, jag måste sluta lyssna på deppig musik. Gårdagen blev ju totalförstörd!"
Lite deppig musik ingår i vardagen men inte konstant. Man blir ju helt tokig och gamla händelser dyker upp i huvudet som legat o grott.
Nej, nu blir det andra bullar. Och nu är det Medwyn som gäller! Hans musik sprider glädje och harmoni kring sig.
Så nu är jag på topp igen! Pluggar flitigt och kelar med Kaede som aldrig förr. Haha!

Hugsand kisses
Emsan

Right in front of my eyes

I am already gone
And so are we
Once there was something.
Something, called "us"
But that time has past.

Remember all the happy moments we shared together.
But under the surface you where hidden something.
Something I never could foretell. How could you?

Thought the life we lived where natural. How could I know?
How could I know that all the things that surrounded us where so...so bad.

And all the things you did. I didn't think about it then.
But now I know better. And I find it repulsive.

My feelings for you are tearing me apart.
I don't know what to feel for you anymore.
Should I love you, or hate you?

When I understood what was going on, I became confused. I became an empty shell and wanted to scream. My world where falling apart. And I couldn't stop it. It was undefeatable.
I felt powerless.

I am scared of seeing you again.
Cause I don't know how I am going to react.
You could say that I am a bit scared of myself, cause I don't know which feelings that will show when, or if, we someday will meet.

But there is one thing you must understand and I hope you've already come to your sences and figured it out. That there will be no more of us. What you've done has crushed that little hope that was there once.

I love you, but we where always meant to say goodbye.
I love you enough to let you go.
I am already gone.

Sorgens olika stadier och den slutgiltiga friden

Kom inte över dig.
Tänkte på dig varje dag.
Tårarna föll och föll tills det inte fanns några fler.
Klandrade mig själv för allt. Jag skulle gjort detta istället, tänkte jag och föll återigen i tårar för att jag inte ändrade mitt beteende efter vad du ville av mig.

Efter denna tankebana, hamna jag i det stadiet då jag såg det som att jag hade rätt och det var han som hade fel. Hela han var fel.
Hatade honom till en början, samtidigt som jag älskade honom. Dagdrömde om hur jag skulle helt oväntat träffa honom på stan och hur jag, till hans förvåning, avvisar honom då han ville ta en fika och prata. Snacka om löjligt tänkande. Men det var lugnande för stunden och jag kände mig stark. Dock mycket ensam.

Detta stadie pågick under en lång tid. Dagdrömmarna fortsatte och pågick även i drömmarna under sömnen.
Till slut tog energin slut. Jag orkade inte längre. Att gå igenom samma sak dag efter dag, vecka efter vecka, krävde energi istället för att ge mig den tillbaka.
Insåg då att det var dags att sätta sig ner och bearbeta allt.
Ville få tillbaka min energi och då kan jag inte gå runt och vara ledsen på någon som egentligen inte har gjort något fel.
Han ville ha en tjej som inte var jag. Och jag var nöjd med mig själv. Kände att jag hade hittat min väg att leva. Och om det inte stämmer överrens med vad han vill ha...ja..då får vi lämna vår gemensamma väg och gå våra egna. Tills vi hittar någon som har en liknande väg att gå.
Vi var två människor med olika sätt att se livet på. Och det är okej för mig. Inser det nu.

Genom att släppa alla tankar kring hur man kan få tillbaka något man en gång hade, och istället se tillbaka på vad man en gång hade och skratta åt det goda stunder man hade. Då kommer ett lugn inom en. Som en våg, som går in i en och ut igen. Och med den tar vågen med sig all den negativa energi som skapats genom de energikrävande processerna.

Att få tillbaka all energi igen kommer ta tid. Men nu är allt över i alla fall. Och jag kan börja om från början igen.
Jag vet redan vem jag är. Jag har mina rötter. Det som behövs nu är bara tid och energi för att min krona ska grönska igen och för att jag ska kunna se de olika vägar jag kan ta. Våga satsa igen. På kärlek. På mig själv.

För er som läser kan jag säga att jag vet att många har gått igenom dessa stadier och att man helst vill slippa detta mer.
Men utan dessa plågor, kommer man inte hitta tillbaka. Ni kommer att gå på tomgång.
Genom dessa stadier kommer svaret ni söker att finnas. Och när det är funnet är också ni återfunna.
För utan riktig plåga och sorg kommer man inte få känna på glädjen och lyckan här i livet.

Hugs and Kisses
Emelie

En underbar helg med familj och vänner

Så är jag tillbaka efter en underbar helg med familj och vänner.
Under helgens gång har jag kramat alla jag sett. Till och med vakten på "Skål" för jag har saknat honom så. En helt underbar person som jag önskar allt gott i livet.

Min familj är det bästa jag har. Skulle inte stått där jag står idag om det inte var för min familj, speciellt min mamma. Hon ligger väldigt nära mitt hjärta. Och min mormor.
Jag älskar er alla och jag saknar er redan.
Och Thomas. Det var synd att du inte var hemma för jag har saknat dig. Du är som en pappa för mig. Du är min pappa. Så när du kommer upp, pappa, ska du få en stor kram. Du jobbar och sliter alldeles för mycket. Tycker det är synd för du har en familj där hemma och en underbar fru som saknar dig och älskar dig. Tänk på detta. Älskar dig.

Köpte Sandras gamla mobil. En samsung, självklart. Haha!
Så råkar jag klicka någon så är det för att jag inte kan mobilen än.

Upp hit jag fick skjuts av Karolins mormor och morfar, då Karro också skulle upp från Göteborg. Tack för skjutsen!
Så nu är jag hemma, med 20 yngel eller något som jag fick av Maria, då hennes fiskar förökar sig som guppies. Helt sjukt!

Kom hem och det första jag gjorde var att hålla om Kaede. Vad jag har saknat henne. Hon är ljuset i mitt liv. Och nästa gång får hon följa med. Kanske. Annars får hon vara med hundar en helg.
Hon leker nu med en ny leksak. En mus som hänger i luften. Hon är vild och galen!

Skönt att vara hemma igen. Trivs här. Insåg att jag hör hemma i en mindre stad. Kom till Göteborg och såg alla stressade människor. Kunde inte förstå att jag har varit en av dem. Fan, det går en till buss. Ta den och sluta stressa. Var glada och njut av livet istället.

Nu ska jag sätta in nya låtar på mobilen.
Ta vara på er.
Älskar er ALLA!

Hugs and kisses