Först var det två sniglar i akvariet. Tänkte inte så mkt på det. Två veckor senare, dvs. nu, är de över 20! Vad hände där!? Tenta imorn så på tisdag ska de bort så mina yngel kan leka och ha sig utan andra kryp som stör och äter deras växter.
Invasionen:
Är så lycklig för mina yngel. Trodde det var dömt för mig för alla mina yngel sen tidigare han bara bli yngel innan de "gick mot ljuset". Några blev mat åt "monstret", min honungsgurami och sen hände en incident som inte kunde göra på annat sätt. Hade hittat ett yngel (super-yngel) som legat i minst en vecka i ett decimeterdjupt giftigt brun-grönt vatten i mitt stora akvarium som det blev totalkaos över. De andra stora fiskarna hamnade i ett litet akvarium. Så när jag såg ynglet kunde jag inte göra annat än att lägga i den bland de andra (föräldrarna). De kände dock inte igen sitt eget yngel så den blev deras middag. Synd, men livet fortsätter (dock inte för ynglet).
Men nu har jag yngel och de blir bara större o större. Blir lyckligare för var dag som går.
Men om ett kvartal kommer ålen så då blir de föda åt den. Naturens lagar. Jag bara hjälper till lite på traven haha!
Lite mer personligt:
När jag var ung, så var jag den söta lilla flickan som gjorde vad alla sa åt mig att göra för att göra alla till lags, samt för att göra livet enklare.
Jag vet nu att livet inte kan fortsätta så här.
Under mitt liv har jag fått massa vänner som jag älskar djupt. Dem har min tröst och respekt.
Men samtidigt har jag haft vänner som underskattat en, utnyttjat ens snälla sida och bara tagit och givit tillbaka. När jag kom upp hit, sa jag nej. Det får vara nog. Minsta tecken på detta och jag drar. Dessa personer är inga vänner, de är blodsugande insekter. Har inget att säga till dem. Dem får ha sitt liv, men jag vill inte vara delaktig på något hörn.
Förut sa jag aldrig emot om någon sa något som nedsatte en själv, för jag ansåg att det inte skulle göra någon skillnad om jag sa emot, men nu är jag inte den snälla lilla flickan längre. Inser nu att man sparar mkt mer energi på att säga ifån än att vara tyst. Och man slipper denna tidsförlust över någon som inte kan kallas för vän.
Här i Linköping har jag förändrats som aldrig tidigare. Och det är jag glad över.
Mina vänner här är helt underbara och nu när man börjar känna dem lite mer, inser man att man hamnat rätt.
Förut var jag rädd att säga vad jag tyckte för jag blev totalhackad för att jag var blond och blåögd.
Men här säger jag vad jag tycker och jag finner det intressant och kul när det blir en diskussion kring olika åsikter samt lite höga röster haha!
Detta är en stor förändring, men den bästa i mitt liv. Stortrivs i läget.
Så jag skriver här till er som håller allt inne. Släpp ut det direkt. Låt det inte gödas inne i er. Ut med det bara. Och var inte rädd för att kontra. Det gör bara saker intressantare och du får så mkt kraft och energi kvar i slutändan.
Våga och ta chansen!
Hitta vågen du vill ha och börja surfa på den haha!
Jag älskar min våg. Den är full med överraskningar.
Tenta imorn, måste sova.
Godnatt vänner och bekanta och okända.
Hugs and Kisses
Emsan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar