Wow! Vilken skillnad.
När jag började här på Linköpings universitet tog jag bussen en bit upp till skolan. När jag slutade tog jag bussen hem för att sätta mig och plugga. Jag blev bara större och större och till slut var det nära att jag inte fick på mig byxorna. Katastrof! Och jag mådde psykiskt dåligt av detta.
Sen när det blev pengakris fick jag promenera till skolan istället. En härlig promenad på ca 40 minuter. Men med ryggsäck och högklackat och ett extra lager på sig var inte roligt sen när man kom fram och svetten rann. Tänk sen när man sitter tätt intill folk på föreläsningen. Ingen höjdare.
Men jag fortsatte att promenera dit och hem varje dag. Nu har det gått en månad och...VILKEN SKILLNAD! Jag mår bra och ser bra ut. Och koncentrationen och fokuseringen är i bra nivå.
Fattas bara att träna magen lite. Men det går ju framåt. En av mina två ryggar har ju försvunnit. Nej, detta måste jag hålla. Frågan är om det blir bättre, likadant eller sämre om jag köper cykel. men jag måste ju ha en så.
Joggingen börjar runt senvår så, det får bli powerwalks istället runt stångån som är så vacker under kvällen. Allt omkring lyser upp och reflekteras i ån. Romantiskt.
Vad glad man blir av resultat som inte var väntat av något man gjorde av ekonomiska skäl. Jippie!
Hugs and Kisses
Emsan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar