Kom inte över dig.
Tänkte på dig varje dag.
Tårarna föll och föll tills det inte fanns några fler.
Klandrade mig själv för allt. Jag skulle gjort detta istället, tänkte jag och föll återigen i tårar för att jag inte ändrade mitt beteende efter vad du ville av mig.
Efter denna tankebana, hamna jag i det stadiet då jag såg det som att jag hade rätt och det var han som hade fel. Hela han var fel.
Hatade honom till en början, samtidigt som jag älskade honom. Dagdrömde om hur jag skulle helt oväntat träffa honom på stan och hur jag, till hans förvåning, avvisar honom då han ville ta en fika och prata. Snacka om löjligt tänkande. Men det var lugnande för stunden och jag kände mig stark. Dock mycket ensam.
Detta stadie pågick under en lång tid. Dagdrömmarna fortsatte och pågick även i drömmarna under sömnen.
Till slut tog energin slut. Jag orkade inte längre. Att gå igenom samma sak dag efter dag, vecka efter vecka, krävde energi istället för att ge mig den tillbaka.
Insåg då att det var dags att sätta sig ner och bearbeta allt.
Ville få tillbaka min energi och då kan jag inte gå runt och vara ledsen på någon som egentligen inte har gjort något fel.
Han ville ha en tjej som inte var jag. Och jag var nöjd med mig själv. Kände att jag hade hittat min väg att leva. Och om det inte stämmer överrens med vad han vill ha...ja..då får vi lämna vår gemensamma väg och gå våra egna. Tills vi hittar någon som har en liknande väg att gå.
Vi var två människor med olika sätt att se livet på. Och det är okej för mig. Inser det nu.
Genom att släppa alla tankar kring hur man kan få tillbaka något man en gång hade, och istället se tillbaka på vad man en gång hade och skratta åt det goda stunder man hade. Då kommer ett lugn inom en. Som en våg, som går in i en och ut igen. Och med den tar vågen med sig all den negativa energi som skapats genom de energikrävande processerna.
Att få tillbaka all energi igen kommer ta tid. Men nu är allt över i alla fall. Och jag kan börja om från början igen.
Jag vet redan vem jag är. Jag har mina rötter. Det som behövs nu är bara tid och energi för att min krona ska grönska igen och för att jag ska kunna se de olika vägar jag kan ta. Våga satsa igen. På kärlek. På mig själv.
För er som läser kan jag säga att jag vet att många har gått igenom dessa stadier och att man helst vill slippa detta mer.
Men utan dessa plågor, kommer man inte hitta tillbaka. Ni kommer att gå på tomgång.
Genom dessa stadier kommer svaret ni söker att finnas. Och när det är funnet är också ni återfunna.
För utan riktig plåga och sorg kommer man inte få känna på glädjen och lyckan här i livet.
Hugs and Kisses
Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar