söndag 27 maj 2012

Söker stabilitet

Läser gamla sms från dig. Läser de meningar jag finner stärkande. Du skriver så fint. När jag gick igenom alla mina papper så hittade jag kortet du gav mig i julas. Det gav ett leende på mina läppar. Om det inte blir vi igen så kommer din framtida tjej vara lycklig att hon har dig. Du är underbar. Folk säger att om det är menat att det ska bli vi två igen så kommer det att bli det. Känner mig dock så kraftlös då jag inte kan kämpa, visa mig eller säga något som kan få det att bli så. Och det gör mig så frustrerad. Idag är jag ledsen. Ännu en dålig dag. Jag tackar så för att jag inte har tentor nästa vecka för då hade samtliga gått åt skogen. Och du skulle ändå inte varit här och lugnat mina nerver. Livet går vidare utan dig. Solen visar sig varje morgon och Kaede tjatar varje kväll om att hon vill ut. Det är bara du som fattas i min vardag. Men för tillfället får jag acceptera detta. Kan hända att jag ibland pratar med kudden som du brukade luta ditt huvud mot under nattens timmar, men som väntat så får jag inget svar. Försöker se allt från den ljusa sidan. Det är dock svårt ibland när det dyker upp något, som min gamla kalender där jag skrivit ner alla våra möten och annat trevligt. Att tänka på allt gammalt är något som man får vara försiktig med. Det kan annars ta över vardagen och ta över en själv. Men då du endast finns i dået så är det svårt att låta bli. Är fast, men jag känner att jag börjar ta mig ur det. det är bara så svårt för jag saknar dina kramar. Saknar din kärleksfulla blick som du ofta gav mig. Är smärtsamt att tänka att det är något jag kanske aldrig får se igen. Tårar faller och jag blir så trött på att gråta. Hatar frågan varför. Den dyker upp för många gånger och man kan inte riktigt svara på den frågan då följdfrågan blir densamma: "Varför?". Känns som någon pissar på mig uppifrån och hånskrattar åt mig. Jag hade ingen stabil barndom, vilket jag skyller på min nervösa personlighet, men jag hade ju hoppats på en stabil framtid. När jag var ung gjordes många misstag och visst lärde man sig. Men nu är man inte ung längre och man vill gärna hitta denna efterlängtade stabilitet. Men du försvann. Du kom och du försvann. Känner mig så ensam.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar