Jag vill komma hem

Kan inte skriva mer på kandidatarbetet. Nej, det är inte för att jag är klar. Lite kvar har jag allt. Men du är ständigt i mina tankar. Kan inte få dig ur mitt huvud. Varje dag säger jag till mig själv att vår kärlek kommer klara detta. Du kommer komma tillbaka och kämpa för mig. För oss. Att leva här i linkan i två år till och veta att det inte finns någon chans till något nytt plågar mig. Så fort jag kom av bussen igår kom klumpen tillbaka. Bara att veta att jag kan promenera till dig gör ont. Allt blir lättare när du åkt. Frågan är bara om det blir lättare när du kommer tillbaka. Ska jag få leva denna höst och denna vinter ensam? Utan dig? Utan din värme och dina ljuvliga läppar. En plåga. Igår skulle det varit vår dag. Du skickade mig ett hjärta och jag fick styrkan att klara av kvällen mycket enklare. vet inte riktigt just kan göra för att få oss tillsammans igen. Allt hänger på dig antar jag. Jag kan bara kämpa. gymkort ska köpas, så många pass på jobbet ska tas och i augusti åker jag ner till Göteborg för att umgås med familjen. Egentligen skulle jag själv behöva komma bort. Men jag hade hoppats på att få åka bort med dig. Kanske, om du vill tillbaka in i mitt liv, så kan vi ta en tur någonstans. För att bygga upp något nytt. Det är bara en tanke. Längtar så efter att vara i din famn igen. Du är mitt allt. Min sol och min måne. Du är stjärnan som leder mig hem. Men för tillfället är det molnigt och stjärnan lyser med sin frånvaro. Kommer den någonsin tillbaka? Låt oss hoppas på detta. För jag vill komma hem. Så många vänner har stöttat mig i detta. Ottilia till exempel passade min katt över helgen. Och när jag kom hem så var disken ren och ett vykort hade hon lämnat där det stod "Du är bra, glöm inte det!". Hon visste vilken dag det var igår och ville inte jag skulle behöva tänka på disken. Så rar hon är. Men detta har verkligen tagit över min vardag. Helt sjukt hur en längtan kan ta över allt. Tror också det är för att jag tillåter det ske. Men tänk om jag glömmer? Tänk om vi kommer dit där han är redo, men jag inte vill? Och tvärtom, tänk om han inte vill? ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH, vad jag tänker för mycket! Nu går jag upp på min cross-trainer och svettas ut detta skitsnack. Jag älskar min Emil. Och förhoppningsvis så har detta inte tagit så mycket stryk på mig att jag tänker om. Men nu så är jag så ivrig på att se honom igen. Tänker på vad jag ska ha på :D Kanske ska jag lägga lite pengar på en ny klänning? Fast om svaret blir ett "Jag är inte redo" från hans sida så kommer jag ju slänga klänningen och det vore ju att slänga pengarna i havet. Nej.....aaaaaah...gå på cross-trainerna nu. Hugs and Kisses Emsan