Du är inte här

Idag lämnades första versionen av rapporten in (det mesta av den iaf). Kändes bra. Har dock lite kvar men det är mer en sammanfattning av allt så inga artiklar behöver letas upp, vilket tagit mycket av min tid. Firade med fika och en tur på stan med Carro. Haha, vi satt mer än två timmar på Espresso House och bara pratade om allt; hennes resa till Egypten, hundar, våra arbeten och allt möjligt. Sedan var det dags att bege sig till stan för att handla lite grejer. Jag skulle ha schampo o balsam och Carro skulle ha träningskläder och nya batterier i sin klocka. Slutade med att hon köpte en till klocka och ajg kom hem med ett par träningsbyxor. Snart ska gymmet besökas av mig och då går det inte för sig att man kommer in med träningsbyxor med målarfärg kletat på rumpan haha! Kände mig riktigt het i de nya. Testade dem idag på cross-trainern och det kändes härligt. Och jag kan stolt säga att jag nu inte behöver dra in magen för att få på mina högmidjade byxor (!). Happy happy! Att inte äta så mycket och cykla lite gör susen. Ser riktigt snygg ut framför spegeln nu. Fast jag var nöjd med mig förut också. Men det är också skönt att ha en tajt tröja på sig och inte oroa sig för att magen ska sticka ut i alla riktningar. Oj, det fick det att låta som att jag var asfet innan haha. Stör mig så hemskt på denna blogg. Vet inte vad som hänt men jag kan fan inte entra för att skriva om ett nytt ämne. Så frustrerande. Kan säkert fixas men vet inte hur. Buhu... Idag har det varit en bra dag. Inte tänkt så mycket på vad som varit. Har känts bra. Men så fort tankarna kommer så kommer klumpen tillbaka. Just nu känner jag mig lite instängd. Jag vill ut. Ut och träffa folk, kända som okända. Ville så gå på SOMMAR-X-2012 i Skagen med mina vänner. Men jag ville inte chansa om Emil skulle dit. Så jag avböjde. Antagligen Ska Emil gå. Hoppas väl på det då jag vill se att han går ut och roar sig och inte sitter som jag just nu, instängd. Drömde natten till igår att vi var i samma hus med andra. Vi gick med på detta men vi pratade inte med varandra. Han kom sedan till mig och sa att han ville vara mig nära och vi hade det mysigt. Sedan var det en vanlig dag och vi var isär igen. Han satt inne hela dagarna och spelade brädspel med sin kompis (han hette Axel eller Alex i drömmen). Då blev jag irriterad. Varför går han inte ut? Så vi förhoppningsvis kan hitta tillbaka till varandra sen. Jag tänkte att jag skulle göra honom lite sotis och gå ut på en "dejt". Han blev sur, men gjorde inget åt det. Bara låg på soffan och glodde på TV. Då brast det för mig och jag gick upp för att packa mina saker. Efter en stund kom han upp och undrade vad som händer. Jag sa då att jag kan inte vänta på dig när du inte gör något åt saken. Han blev ledsen. Men jag packade och gick. Vaknade sedan upp och insåg att det är väl det jag är orolig över. Men jag har faktiskt inte fått det intrycket av honom i verkligheten. Det verkar som att han är ute mycket. Det var ju det han ville. Men efter sommaren kommer jag inte gömma mig längre. Då ska jag ut. Och om det inte blir han och jag efter sommaren så får vi båda acceptera att vi kommer stöta på varandra. Oj ,vad det gjorde ont att skriva det sista. Men så är det. Vår sista kommunikation mellan varandra var för två dagar sedan. Vill väl inte kalla det kommunikation, snarare tecken från varandra att vi fortfarande håller av varandra. Men det känns som om det var för flera veckor sedan. Tänker så mycket på vår träff nästa gång. Jag vet inte om jag vill längta till den för det kan lika gärna gå åt skogen. Tror inte jag klarar av att höra honom säga att det inte kan bli vi två. Ser jag honom kommer jag antingen tänka: "Okej ,han har inga blommor så då är det kört" eller "Hur ser hans min ut?" eller "Kommer han säga att han inte vill ha mig eller kommer han säga att han behöver mer tid men att han fortfarande älskar? ...Jag slår slant och ser vad det säger". Är så rädd att hans känslor för mig kommer tyna bort och när vi ses så kommer jag inte få se någon reaktion från honom. Då spelar det ingen roll hur mycket jag tränat, hur mycket jag lagt på klädseln eller hur många timmar jag lagt på att få mig att se din ut för honom. Det har gått över tre veckor nu. Kollade på mina gamla blogginlägg och såg hur jag för varje inlägg räknade ner till den dagen vi skulle ses igen. Var så tokig efter honom under sommaren. Kommer jag få känna samma känsla igen? Kommer du fortfarande vilja bli min igen efter sommaren? Tårar faller. Har bara den dröm-Emil i. För du är ju inte här. Kommer du någonsin vara det igen? Fy fan för detta! Hur fan kan du säga att du älskar mig när du gjort så här? Dra åt helvete!