Wow...
Tror det var filmen "The twilight - New moon" som fick mig att ta steget. Konstigt men sant.
Trodde alltid att det skulle sluta som filmen haha! Men boy vad man hade fel.
Men efter att tagit steget och sökt på annat håll fann jag svaret. Lite väl sent tyckte jag men jag har endast mig själv att klandra.
Nu sitter jag här. Lyssnar på gruppen Staind. Lite väl segt band måste jag säga, men sångaren har en härligt röst.
Efter gårdagens letande efter svar drömde jag något konstigt som kan förklara sig med igår.
Drömde att jag och mamma tog en promenad. Vi hamnade vid en sjö. Vi ville över, eller jag i alla fall så mamma ville hjälpa mig. Vi hittade en liten eka. Och det var den mest ostabilaste eka jag stött på för när jag satt mig ner i den hamnade båtens kant precis vid vattenytan och vajade fram och tillbaka. Var rädd för att ramla i men jag var bestämd på att åka genom sjön. Men denna var ingen vanlig sjö. Sjöns botten, som var mer av än vatten, bestod av lera och den var bottenlös. Och bara tanken av att ramla fick min hals att tjockna. Men jag ville fram.
Men när jag började åka fick jag ducka ibland för på grund av denna lera som täckte det mesta under ytan så fick inte fiskarna plats och fisk leva över ytan, kanske 2 meter över. De simmade i luften, men såg inte drabbade ut. Alt var så harmoniskt i allt kaos.
Jag vet inte om jag klarade mig genom sjön. Men min hypotes kring detta är att jag fortfarande är på denna resa. Och den blir inte avslutad tills jag kommer till andra sidan och all lera försvinner till en behaglig botten så fiskarna kan få plats att leva i sitt habitat.
Sjön representerar mig och mina känslor. En obalans jag är redo nu att ordna till.
Vill känna på kärleken igen.
En famn som trygger en om natten.
En att skratta med om dagarna.
Hugs and Kisses
Emsan
Ps. Tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar