Så många tankar som går runt.
Och det är samma tankar varje år denna dag inträffar.
Ska jag ta emot pengarna eller ej?
Ska jag ringa eller ej?
Vet han när jag fyller år eller har han någon som påminner honom?
Tänker han ens på mig?
Kring detta ämne känner jag mig som en självmordsbenägen tonåring som saknar självförtroende och självkänsla. Och jag vet att jag kommer känna likadant när jag är 40.
Samma dag varje år. Samma tankar som samlas. Därför finner jag inget stort nöje i att fylla år. Även om alla andras kärlek väger upp så mycket mer, saknas det något. Och pengar fyller inte det tomma rummet.
Do you love me?
Do you care?
Care about me?
About us? The us that once where?
Do you regret?
Do you feel pain?
Do you feel?
Vet inte ens om han vet att jag flyttat från Göteborg.
Men min familj väger upp.
Och jag älskar dem innerligt.
Sen jag först flyttade ifrån dem till kollektivet insåg jag hur mycket dem betyder för mig.
Och även om jag ovh mamma inte kommer överrens så ofta så vet vi var vi har varandra.
Hon är min mamma. Och min bästa vän. Hon är mitt allt.
Hugs and Kisses
Emsan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar