Livet börjar komma tillbaka

Skulle leta artiklar i skolans bibliotek. Var hela tiden på spänn ifall jag skulle se Emil eller hans kompisar. Skulle inte klara av att föra en dialog eller att se Emil just nu. Bara en tankebild får tårarna att flöda. Idag skulle vi spelat "Amnesia" för att få mig att klara av nattpasset på lördag. Men finns längre inte på schemat. Istället kommer jag jobba några timmar för att sedan komma hem och träna lite innan jag hoppas in i en dusch och är redo att bryta ihop i sängen. Wow, vad mina dagar är fascinerande...not. Fick min första lön idag från Burger King där jag nu jobbat sen 29 februari. Ha räknat ut en summa men oj vad jag ha de fel. Fick mycket mer! Antagligen så drar de inte all skatt eller så har de lagt in fler dagar i min räkning. Ska ta en titt på lönespecifikationen sedan när jag drar dit. Önskar dock jag kunde firat det med Emil. Det är han som varit källan till många av mina senare beslut. Hade jag inte haft honom så hade jag antagligen inte skaffat jobb då min anledning skulle varit att "det tar för mkt tid från skolan". Jag kan se hur Lisen och Pernilla småler nu. Och kanske hade jag börjat röka om han inte hade varit där och stärkt mig ännu mer. Men vem vet. Det enda jag vet nu är att knuten i magen börjar sakta att lösas upp, min hungerkänsla börjar komma tillbaka och jag kan sitta och fokusera mig på annat nu. Dock har jag lite ont i nacken för jag "råkade" sova med fel kudde. Den hade en påminnande doft som det var flera dagar sedan jag kände av. jag vet ingenting. Jag vet inte hur han mår (hoppas han mår förjävligt). Om han tänker på mig (tror det). Om han börjat ta tag i sina demoner (antagligen för tidigt). Dagarna går riktigt långsamt. Och jag bara längtar tills jag kan vända blad i min kalender så jag slipper se datumet då allt rasade samman. Och förhoppningsvis kommer jag närmare ett datum som, med hoppet jag går efter, ska stå för vår "andra" första dejt. Jag saknar dig, Emil. Hugs and Kisses Emsan