Är jag en idiot som tror på oss?

Vänner har ringt, messat och mejlat mig och frågar hur jag har det då de tycker mina inlägg på facebook låtit deppiga. Kollade igenom mina inlägg och kan nu hålla med dem. Det var ju inte så tänkt. Men tack kära vänner för ert stöd. Ni är guld värda. Igår kväll cyklade jag upp till Pernilla så hon kunde göda mig lite då jag inte lyckats äta mer än en halv middag under de senaste dagarna. Tror inte det gör någon skillnad hur mycket te man dricker hehe. Chili con carne med hembakat bröd. Mums. Tack vännen <3 ...Vet inte vad jag ska skriva mer för det blir antagligen att jag skriver ner känslor jag redan förklarat och det är ju onödigt. Mitt hopp finns kvar och det är det som får mig att gå upp om mornarna. Kaede försöker trösta mig men just nu är det lite svårt. Är så rädd att det vi kämpat för kommer rinna ut i sanden. Känns som att jag är helt dum huvudet som hoppas på något som en återförening för jag har då inte sett att det lyckats för någon. Kanske är detta bara en drömtanke, precis som att man gärna vill en en diamant på fingret. Mitt hjärta brister. Varför skulle detta ske? Dumma tankar kommer in i mitt huvud nu och det är dags att ta bort dem. Jag ska tvinga mig själv att få i mig russinbröd för att sedan göra mig redo för lite träning för att slå bort tankarna. Vi, jag och Emil, ska övervinna detta. Vi kommer vid en mer mogen tid gå på vår "andra" första dejt och våra ögon, våra famnar kommer och våra läppar kommer inte kunna slita sig från varandra. Detta är mitt hopp. Ta det inte ifrån mig. Det är det enda jag lever för för tillfället. Glöm inte bort mig. Glöm inte bort oss. Om kärleken mellan oss är stark nog kommer vi att finna varandra igen. Hugs and Kisses Emsan