Tänker inte släppa dig

Mina tankar vandrar. Finns så mycket man vill...mycket man vill göra...mycket man vill ha. Som en kyss...en blick...en famn att komma hem till...att få höra de tre orden från dina läppar igen. Efter sommaren kommer jag få se dig. Våra blickar kommer mötas och våra famnar kommer mötas igen. Men är det för att säga "adjö" eller "hej" kan jag inte säga. Har så mycket känslor inom mig nu som jag inte vet hur jag kan hantera. Men jag har andra i tankarna än just du. Undrar så vad Tommy gör. Om han någon gång tänker på mig och mina syskon. jag undrar så om han mår bra eller om han börjat med all skit igen. Skiten som fick oss ur hans liv. Och hans ur vårt. Det har gått nästan 12 år nu. Och i flera år har jag velat träffa honom...bara för att se honom och höra om han haft oss i sina tankar. Spriten tog min pappa och det har tärt på mig inombords. Och jag tror att jag vill se honom för att kanske se om min pappa kommit tillbaka. Samtidigt vill jag inte se honom av en annan anledning. Spriten är en sak, men det han gjorde är oförlåtligt. Och jag hatar honom för vad han gjorde. Är så kluven i detta. Vill se honom och ge honom en kram, men samtidigt vill jag gå fram och ge honom världens örfil. Jag har inte gett honom en tår på länge. Idag blev en sådan dag. Övergiven är det ord som stämmer överens med så jag känt mig under mina år. Övergiven och ensam. Det var svårt under mina unga år. Och ingen hjälp fick man. Ingen att prata med eller som lyssnade på en. Så jag slöt inne allt. Med åren har tankarna blivit färre, men övergivenheten har alltid funnits kvar. Tror det är därför det varit så svårt att se Emil gå. Ännu en man som överger mig. Någon man öppnat sig för, något man delat så mycket med. Och sen är det bara över. Ett "hejdå" och sen går vägarna isär. Tommy kunde jag inte gå tillbaka till. Men jag vill inte släppa hoppet om Emil. Jag vill inte förlora honom. Inte när jag har äntligen har hittat honom. Snälla, gör mig inte besviken. Älskar dig