Rött vin och en lapp

Hänsyn och respekt.
Förståelse och uppoffring.
Det är synd att dessa saker lyser med sin frånvaro hos dig.
Det hela började med oskyldiga blickar över baren. Därefter en lapp.
Du verkade så rätt.
Verkade ta livet som det kom.
Dock insåg jag sen att du tog mycket för givet. Även mig.
Det fanns stunder som allt var bra och jag kunde se in i dina ögon och le inombords. Det fanns också stunder då rädslan tog över och jag inte kunde sluta ögonen förrän jag hörde dig somna. Kanske var rädslan onödig. Kanske fanns det ingen anledning till att tankarna gick. Men känslan kom ständigt upp utan min påverkan. Som en kall och obehaglig rysning som sakta går längs ryggraden.