Press eller längtan?

Försöker att ha en positiv inställning.
Försöker att göra det bästa av det. Men det suger all energi ur mig.
Varför gå runt och le när man inte vet när allt ska komma tillbaka igen?
Får massa goda nyheter från olika håll och jag försöker att visa glädje och all skit. Men inombords så bryr jag mig inte. Och jag vet inte varför.
Jag är helt slut på energi. Inte ens en resa lockar längre.

Folk blir tillsammans, folk gör slut, folk blir föräldrar, folk gifter sig, folk skiljer sig. Överallt!

Om några dagar blir jag i den åldern mamma var när hon fick mig. Och jag antar att min panik ligger där. Alla får barn och jag vill inte tänka i dem banorna än. Är det fel?
Nej, jag vet att det inte är det. Men med allt som händer omkring så kan det inte hjälpas att tänka på detta viset.

Nej, mitt kaffe gav ingen kick så jag drar mig till min sköna kudde (måste köpa en till av samma slag för den e så go). Får bli en tidig morgon istället för en sen kväll.

Hugs and Kisses
Emsan