Funderingar och beslut

Tycker jag har allt.
Familj, vänner, ett hem, pengar så jag klarar av att köpa hela matlistan för månaden, en utbildning (är fortfarande på den vägen), en kärlek och Kaede. Men jag är inte nöjd.
Jag vaknar upp på nätterna och kan inte somna om, för det känns som jag glömt något.
Men jag vet inte vad det är.
Mina dagdrömmar fortsätter med att jag skriker ut mina plågor men vad dessa plågor är vet jag ännu inte. Det är frustrerande och det gör ont. Har aldrig tagit så här lång tid att lösa ett problem.
Men jag försöker tänka positivt, men det är svårt när tankar dyker upp som:

"Är detta allt?"
"Kommer jag uppnå något med detta?"
"Kommer allt att ordna sig?"

Är väl orolig att jag går en väg som inte leder någonvart och att jag kommer hamna på en restaurang i alla fall. Den tanken är värst.

Är så trött på att avklara en kurs för att dagen efter påbörja en annan.
Vill bara bort. Skulle kunnat resa bort om inte nya tapeter och ett skrivbord ska köpas. Känns lite trist, men det blir nog fint i hemmet i alla fall.

Igår la jag en ansiktsmask, fyllde upp ett fotbad och tittade på "Lost in translation". Då insåg jag att jag var på ett sätt en av dem. Det var lite deprimerande att erkänna.
När han kom till Tokyo, Japan, checkade in på ett hotell och satte sig på sängen med sin morgonrock på och bara tittade tomt om kring sig - det kunde varit jag en tidig kväll efter skolan. Bara väntat på nästa dag, för att vänta på den nästa efter det.

Bläh, vad deprimerande haha.
När man känner att man håller på att gå för djupt och hur energin försvinner ur en så ska man sluta med detsamma!

Nu ringde Sandra. Dem kommer om 20 minuter och jag måste borsta tänderna, föna håret och ta fram väskan och ut o hinna röka en cigg innan.

Hugs And Kisses
Emsan