Jag kan ibland bli väldigt självisk. Har blivit mycket av det nu när jag försöker sluta röka. Försöker att ändra på detta. Men något kom upp idag som fick mig att reagera väldigt starkt och väldigt överraskat. Jag antar att jag själv satt mig i denna situation och nu är fast. Känner mig utfryst fast jag egentligen åsamkat detta på egen hand. Så vad är problemet? Jo, jag har en katt.
Har vetat länge att mamma velat ha en lägenhet (hennes meningar ändrar sig ganska ofta så jag tänkte la inte på saken så noga). Men idag kollade de på lägenheter på nätet och vill ta en titt på en lägenhet vid vattnet. Jättefin lägenhet. Vet dock inte hur de har tänkt kring Phoebe med hennes rygg och ålder, samt om de ska ha flera dammsugare då mammas rygg inte är den bästa att lyfta dammugaren vardagligen upp och ner för trapporna. Menmen... Jag har som sagt inte tänkt så mkt kring det hela förrän nu då jag insåg att jag inte kan bo där under somrarna med Kaede. Kan inte ens komma dit med Kaede över huvudtaget. Jag kan inte besöka Göteborg för jag har ingenstans att bo.
Är glad för deras skull. Det är jag verkligen. Är bara lite chockad och vet inte hur jag ska klara mig ur denna situation. Jag har indirekt knuffat ut mig själv från familjen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar