Drama och tragedi

Så mycket i tankarna just nu.
Mamma och mormor grälar. Visst har de grälat mycket under alla år, men det har kommit till den punkten att jag inte kan tala om mormor framför mamma och att jag är rädd att de kommer sluta prata med varandra. Det är lite synd för vi har alla haft en sådan god kontakt. Men både mamma och mormor är så jävla envisa och de båda ser inte var problemet ligger. Eller snarare att de vet var problemet ligger men de båda säger att det inte går att prata med den ena personen. Jag säger inte att jag står på någons sida för den ena kan ha rätt på en sak medan den kan ha fel på en annan. Det hela handlar om att lyssna på den andra och vice versa. Men då båda inte kan sitta ner och diskutera ngt utan att de ryker ihop och ketchup täcker tapeterna så är det svårt.
Det gör ont i hjärtat för jag älskar dem båda. men det är inte kul att komma hem till mamma efter att jag varit med mormor och jag bemöts av tystnad och det känns stelt. Får se hur sommaren blir. Blir bara så ledsen över hur det kunde gå så här långt. Jag hoppas inte jag och mamma kommer hamna där i framtiden, men när jag börjar fundera lite så inser jag att det redan påbörjat.
Mormor är envis, det är ingen tvekan om saken. Och hon är för stolt för att vilja sänka sin gard. Hon måste öppna några av sina dörrar, annars kommer hon en dag stå ensam. Mamma är också envis och har fått det av mormor (även om mormor skyller på Jan). Mamma har svårt att se en annan lösning än den hon tycker verkar bäst. Håller man inte med så brakar helvetet loss. Och där skulle jag tro att Patriks envishet kommer ifrån för jag ser en hel del likheter. Självklart har jag också fått denna envishet, men jag har försökt att behärska mig under åren för hur mycket jag än älskar min mormor så har hennes envishet gått henne över huvudet och det har bara skapat problem.
Jag älskar er alla (även om ni aldrig läser min blogg), men jag blir så trött på er ibland. Öppna era dörrar för i helvete!

Hugs and Kisses
Emsan