Läser en bok som handlar om en krossad familj som försöker överleva dagarna efter att en av sönerna på 9 år blivit påkörd av en bil. En katt kommer sedan in i bilden och förändrar deras vardag.
Hade nästan glömt bort hur kaotisk tiden var då Kaede var en liten kattunge som älskade att tänja på gränserna (kändes det som).
Undertiden jag läser boken dyker minnen upp. Jag minns hur hon skullehoppa upp på allt. Speciellt när jag inte var van vid att ta ner toa-sitsen. Så ibland sa det "plums" och ut kom en blöt svart figur. Man trodde att hon skulle fatta efter ett tag att inte hoppa upp på toaletten, men det blev istället jag som fick ändra mitt tankesätt.
Kommer även ihåg mina måltider som under två av dessa veckor åts på stående fot. Innan hade flera måltider hamnat på golvet efter att Kaede också ville ha mat. Maten åt jag på det lilla bordet i kokvrån/hallen. Ibland hoppade hon upp på mig, genom att hoppa upp och sätta klorna i mina ben för att dra sig upp (då hon var för liten för att hoppa högre) eller så satte hon klorna på min rygg. Efter detta så lyckades hon alltid hoppa upp på maten som sedan hamnade på marken (och mig).
Men nu är hon klassad som vuxen och är mycket lugnare. Däremot är hon slugare och vet vad som får mig upp ur sängen (hon välter sopkorgen). Men min kärlek till henne är oändlig.
Hugs and Kisses
Emsan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar