Jag är så dum, men samtidigt kan jag inte hjälpa det.
Här får man en förklaring till varför det är som det är så tror man att det ÄR detta utan att ha faktan i handen. Men tänk om...
Tänk om...
...då måste jag lämna henne och det får mitt hjärta att brista av bara tanken. Tårarna faller ner och jag kan inte hindra dem.
Jag fick henne som liten. Jag har uppfostrat henne. Hon är mitt liv.
Och ja, hon är inte den gosigaste katten i världen, utan hon är väldigt lekfull av sig. Men det var det jag uppfostrade henne till så jag kan göra mina saker utan att hon skulle vilja kela hela tiden. Tänk om jag måste sälja henne? Tänk om folk inte tycker om hennes personlighet? Tänk om jag måste tänka på att göra det värsta? ALDRIG!
...vet inte vad jag ska ta mig till.
Ska till vårdcentralen på onsdag och prata med en läkare och så får vi hoppas att han/hon kan ge mig en tid för ett test.
Just nu tänker jag bara på om testet blir positivt.
Orkar inte tänka. Vill bara gå och lägga mig, så jag kan vakna upp och få tillbaka mitt förnuft. För just nu kommer jag inte åt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar