Det är dumt att känna så här när man snart ska hem igen.
Men vad ska man göra. Kan ju inte bara sluta att känna. Eller bör jag?
Frustrerande när båda vill men tiden är knapp.
Vill så gärna ligga i din famn ute i det gröna och prata om allt och inget.
Som du sa "Jag tänker på dig. Är det dumt?", säger även jag.
Egentligen vet jag så lite om dig och det är väl där som stressen om tidsbrist tar vid.
Så lite tid och så mycket man vill veta innan man kan börja tänka på om det kommer att funka.
Fruktansvärt plågsamt och frustrerande.
Hur tänkte jag när jag hamnade i denna situation? Tänkte jag alls?
Ville bara ut och äta gott med en väninna och nu sitter jag här och....plågas av fjärilar i magen, framtida tårar och......aaah! Jag har sagt det innan och jag säger det igen...det är frustrerande!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar