Förvirrad och rädd

Män från mars och kvinnor från venus.
Ja, vi är olika på många sätt och konflikter mellan två kön handlar oftast om missförstånd kring signaler, enligt mig.
Det sägs att när vi kvinnor vill något så säger det indirekt, vilket inte männen förstår.
Säger vi kvinnor att "Åh, visst skulle det vara härligt med picknick ute på en grön äng och dricka lite gott vin?", så skulle männen säga "ja, det skulle vara något". Dem har inte en tanke på att det betyder att man skulle vilja göra det vid just det tillfället, utan att det endast är en härlig tanke.
Ja, jag kan erkänna att det inte e lätt att förstå våra signaler. Vi är lite komplicerade (ur männens synpunkt).
Man säger också att de som ser sig själva som mystiska är egentligen väldigt enkla att förstå.
Vet att när jag var yngre så ville jag vara mystisk. Ville vara en person som ingen kunde tyda och som folk ville försöka förstå sig på. Det gick inget vidare, så jag la ner det.
Sen dess har jag försökt vara så direkt som möjligt med vad jag vill och hur jag fungerar.
Och nu är jag lite irriterad, för det känns som om ingen jag varit tillsammans med har känt mig egentligen.
Och kanske är det för att jag varit för snäll. Att jag alltid har gjort de saker de velat.
Känns som ingen förstår mig. Och den känslan gör en ensam.
Varför jag inte velat satsa på något nytt är för att jag är rädd att det ska bli samma sak igen. Att jag fastnar och inte får ut något utav förhållandet.
Därför är jag ensam. för jag kan göra det jag vill. Vill jag läsa en bok eller ta en promenad klockan fyra på morgonen, så gör jag det. Vill jag inte äta mat under dagen så gör inte jag det. Somnar jag under en film, så gör jag det. Utan att bli påhoppad av någon.
Att vara själv är trevligt men jag är rädd att jag kommer bli som mormor, som trivs så bra med sig själv att hon inte vill ha ngn vid sin sida. Det är min största rädsla för tillfället.
Usch...