Ibland fastnar man och bara ser det dåliga minnena från förr:
Tommy, allt snack bakom ens rygg alla dessa år, ens egna onda tankar om andra, bråken, komplikationerna, vänners svek, kärlekens grymma stunder och mycket annat.
Ibland kan dem sitta fast så starkt att det blir ens verklighet och det riktiga livet blir som en disig dröm man vandrar genom. En plåga man inte tror sig kunna komma igenom.
Men sen en dag, vaknar man upp och ser tillbaka på de goda stunderna livet givit en:
Min mammas skratt och, om ändå inte lyckad, morgonsång, mina minnen av mitt och mina vänners roliga stunder, så som, mitt och Michas äventyr (sov i skolan) och Londonresan jag och Lotta gjorde. Minns Älmhult och Rhodos med Erik och hur jag och Jurgis fick våra frisyrer gjorda (for free). Jurgis kom ut och såg ut som en tonåring och jag såg ut som...ehh...konstigt såg det ut i alla fall.
Även om de dåliga minnena tynger, så får dem en att riktigt uppskatta det goda stunderna man haft. Jag skulle aldrig radera mitt minne för att bli av med de mindre bra upplevelserna. För det är bland annat dem som gjort att man är den man är idag. Och jag är nöjd med mig själv. Jag behöver bara säga det till mig själv ibland.
Och många säger att dem önskar att man kunde gå tillbaka till dessa ljuva stunder man en gång upplevt. Men jag säger: Varför gå tillbaka till ett ögonblick du redan upplevt och som du har bevarat i dina minnen?
Skapa nya upplevelser istället, som du inte vill glömma, och njut i stundens ljuva ögonblick.
Hugs and Kisses
Emsan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar