Mina perioder kommer och går. Och nu är den här igen.
Samma frågor, samma tankar, dock i andra vinklar.
Det är nio år sedan.
Nio år sedan jag insåg vad som pågick.
Då jag såg något fel.
Vad som inte skulle tillhöra vardagen.
Hela min värld föll. Och inget kunde man göra. Jag var 13. Och mina syskon är yngre än mig.
Man undrar varför folk faller för flaskan. En tragedi i ens liv, ett genetiskt beroende, eller för att låta ännu en dag passera i ens "tråkiga" liv.
"Han dog i mina armar...", nämnde han hela tiden och visade mig hur han stod och hur denna man låg i hans armar. En man eller kille, som jag inte vet om de var bekanta eller om han bara var i närheten. På Marsstrand befann de sig.
Jag vet inte ens om det var sanning eller om alkoholen fått honom att fästa sina tankar på just detta för att slippa tala om vad det egentligen handlade om.
Mina frågor inser jag nu att jag aldrig kommer få svar på. Men jag kommer alltid undra.
Mina bröder verkar inte komma ihåg så mycket, vilket kanske är bra för dem. Jennifer har blockerat allt som var med en tjock barriär som hon inte vill bryta. Tror att den behöver brytas för att hon ska kunna finna sig själv igen. Men det är något endast hon kan bestämma över. Att tvinga fram något skulle nog kunna krossa alla förutsättningar för en barriär rivning.
Själv är jag glad att jag har kvar minnena från den tiden. För annars skulle jag aldrig förstått mammas sida av det hela.
min mamma klandrar sig själv för den uppväxt vi fått. Men det som hänt är absolut inte hennes fel. De träffades och föll för varandra. De flyttade ihop, gifte sig och skaffade barn.
Det slog mig nyss att jag inte sett några bröllopsfoton. Tog de några? Måste fråga. Kom ihåg,
kom ihåg.
Jag kan, med utan tvekan, säga att utan mamma skulle vi alla inte blivit dem vi är idag. Hon har gjort så mycket för oss och jag beundrar hennes kämpaglöd och styrka. Hon är mitt allt och jag önskar jag kunde ge henne allt hon önskar sig. Men snart ska jag ner till Göteborg igen så då hoppas jag hon är beredd på massa kramar och pussar. Hela familjen bör förvänta sig det :)
Nu har jag nog fått ut allt. Känner att jag är helt slut av energi och ork efter detta. Skönt.
A lot of Hugs and Kisses
Emsan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar