Close to my heart

Musikalfilmen "RENT" ligger mig varmt om hjärtat, och för många andra kan jag tro.
Denna film såg jag först på bio. Hade inte hört om den förrän Maria hade gratis-biljetter till premiären eller innan premiären, kommer inte ihåg.
De första minutrana ville jag bara gå därifrån för det såg ut som en B-film som hade en meningslös mening. Men när jag kom ut därifrån var jag mållös.

Rent handlar om ngr socialt utstötta som bor i ett rivningshus i New York. De alla kämpar med motgångar i livet. En vill bli filmskapare, en är musiker som väntar på att finna sin sista sång, en undervisar "Filosofi i datoråldern" och har aids, en erotiskt dansare som har aids, ett lesbiskt par, och sist men inte minst Angel som även "hon" har aids.
Den handlar mkt om kärleksproblem från olika håll, den vardagliga kampen mot aids, vänskap och det bohemiska livet. Jonathan Larson som skrev "Rent" hann tyvärr inte se musikalen. Han blev 35 år gammal.

Denna film ger en båda glädje och sorg, men i sin helhet är den full av kärlek och passion. Och när sluttexten dyker upp på skärmen är man full av energi och man kan inte sluta le.

Här är ngr urklipp från vissa texter ur musikalen som blev film, som jag fastnat för:

"Seasons of love"

525,600 minutes
525,000 journeys to plan.
525,600 minutes - how can you measure the life of a woman or man?

In truths that she learned,
or in times that he cried.
In bridges he burned,
or the way that she died

...

"Take me for what I am"

i look before i leap
i love margins and discipline
i make lists in my sleep baby
whats my sin?
never quit
i follow through
i hate mess but i love you
what do with my improptu baby?

...

"Out tonight"

So let's find a bar
So dark we forget who we are
And all the scars from the
Nevers and maybes die
...

"Another day"

The heart may freeze or it can burn
The pain will ease if I can learn
There is no future
There is no past
I live this moment as my last
There's only us
There's only this
Forget regret
Or life is yours to miss
No other road
No other way
No day but today
...

"Without you"

Without you, the ground thaws, the rain falls, the grass grows.
Without you, the seeds root, the flowers bloom, the children play.
The stars gleam, the poets dream, the eagles fly, without you.
The earth turns, the sun burns, but I die, without you.

Without you, the breeze warms, the girl smiles, the cloud moves.
Without you, the tides change, the boys run, the oceans crash.
The crowds roar, the days soar, the babies cry, without you.
The moon glows, the river flows, but I die, without you.
...

I denna film, som många kärleksfilmer kan man finna sig själv i texterna och andra människors betydelse för en. Det är nog därför jag fastna för "Rent".
Tackar Maria för detta. Skulle inte hon haft biljetterna skulle jag aldrig sett denna antaligen.

Hugs and Kisses
Emsan

Running from something or living your life?

Vet inte vad jag ska tro om mina val här i livet. Eller rättare sagt anledningen till mina val.
Är det för att fly från allt? Springer jag iväg från saker för att att inte bli bunden till någon? Springer jag iväg för att jag inte vill fasta i ett entydigt och förutsägbart liv?
Jag väljer vägar jag inte vet hur dem kommer att sluta. Varför? Flyr jag från att bli fast någonstans eller är detta bara mitt sätt att leva livet?
Vill gå denna väg jag går nu. Men jag börjar nu bli osäker på varför jag verkligen valde denna väg.

Förlovade mig (för några år sedan) och det blev sedan slut efter ngr veckor, efter ett antal års förhållande. Jag såg hur hela mitt liv skulle bli och blev rädd och uttråkad. Jag ville göra så mkt och när jag kände mig fast (för han ville inte flytta från sverige) så kände jag hur ngn tog stryptag på mig och jag kunde inte hantera situationen. Jag var tvungen att bryta mig fri. för min egen skull.
Det mkt annat som stod i vägen för att förhållandet skulle fungerat som det skulle, men just detta kan jag inte släppa i tankarna då det just nu kretsar kring varför jag tar dem val jag tar. Och varför tar andra de val de tar? Av ren nyfikenhet, eller av vad?

En gammal vän till mig är gift och väntar barn. Och jag är jätteglad för hennes skull. Önskar henne allt gott i livet.
Men det fick mig att fundera. På det ovan och om tiden som var och tiden som komma skall.

Tror att om jag någon gång kommer hitta någon som jag kan gå över eld och vatten för, så kommer jag finna mitt hem. Jo, det e nog så. Jag letar efter mitt "hem". Just nu är jag hemlös, men som hemlös är jag väldigt glad över situationen som är.
Haha! Tänk vad lite skrivande kan göra. Det började med ett problem och avslutades med ett svar. Nu kan jag sova gott :)

Hugs and Kisses
Emsan

Girighet och konsekvenser

Blir så förbannad när folk inte e pålästa. Här kommer det en kille fram till mig på stan och vill samla in pengar till en organisation och han bara babblar på fakta om sådant man redan vet (man har ju läst biologi och marinbiologi) och sen kan han inte svara på frågor man ställer. Här är kortfattat hur det gick till.

"Hej jag tänkte prata lite om naturskyddsföreningen och vad de håller på med..bla.blabla.. och det är ju ett så stort problem med Östersjön. Och det arbetar vi mkt med o...(blir avbruten av mig)"

"Men vad bra", säger jag. "Då kanske du kan tala om för mig hur långt ni kommit med detta projekt. Vad tänker ni göra härnäst?"

Han tittar åt olika håll och sen säger han: "Det är mkt som händer just nu och 2004 så gjorde vi så att..."
...Då förlorade han mig. 2004 e ju fan 6 år sedan! Ska ni ut och samla in pengar får ni fan veta mer om vad som sker i nuläget och inte bara det ni får att läsa igenom på två sidor >(

Sen sa jag att jag redan gav pengar till dem genom God el och till svar fick jag "Ja, men det e inte mkt" Va fan!!! vad glad att ni får pengar era jävlar. Visst, du kanske bara tog detta jobb för att själv tjäna pengar men du förstör för organisationen och för problemen dem försöker minska genom att ordbajsa sånt alla redan kan och sen att du inte är mer påläst från ditt eget håll.
Fy, skäms!

Hugs and Kisses
Emsan

What a glorious day

Igår var det party och Sandra och Peka. Och kvällen blev både rolig och totalt flippad i vissa stunder haha. Spelade ett ölspel, som behöver förbättras lite, och ett spel jag gav Sandra och Peka under jul som är något slags sanning och konka-spel. Ett spännande spel där många dolda talanger kom fram ;)
En lyckad kväll, som även slutade med ett sällskap hem :)

Nu, efter fyra timmars sömn, är jag både trött och lite bakis. Men det är inget som hindrar mig från att öppna studieböckerna. Även om film o säng låter väldigt lockande. Det är något fel på mig haha.

"...jag är en kebab, jag är en kebab...med pizza o sallad..."

Hugs and Kisses
Emsan

As time passes by

Mina perioder kommer och går. Och nu är den här igen.
Samma frågor, samma tankar, dock i andra vinklar.

Det är nio år sedan.
Nio år sedan jag insåg vad som pågick.
Då jag såg något fel.
Vad som inte skulle tillhöra vardagen.
Hela min värld föll. Och inget kunde man göra. Jag var 13. Och mina syskon är yngre än mig.

Man undrar varför folk faller för flaskan. En tragedi i ens liv, ett genetiskt beroende, eller för att låta ännu en dag passera i ens "tråkiga" liv.
"Han dog i mina armar...", nämnde han hela tiden och visade mig hur han stod och hur denna man låg i hans armar. En man eller kille, som jag inte vet om de var bekanta eller om han bara var i närheten. På Marsstrand befann de sig.
Jag vet inte ens om det var sanning eller om alkoholen fått honom att fästa sina tankar på just detta för att slippa tala om vad det egentligen handlade om.

Mina frågor inser jag nu att jag aldrig kommer få svar på. Men jag kommer alltid undra.
Mina bröder verkar inte komma ihåg så mycket, vilket kanske är bra för dem. Jennifer har blockerat allt som var med en tjock barriär som hon inte vill bryta. Tror att den behöver brytas för att hon ska kunna finna sig själv igen. Men det är något endast hon kan bestämma över. Att tvinga fram något skulle nog kunna krossa alla förutsättningar för en barriär rivning.
Själv är jag glad att jag har kvar minnena från den tiden. För annars skulle jag aldrig förstått mammas sida av det hela.
min mamma klandrar sig själv för den uppväxt vi fått. Men det som hänt är absolut inte hennes fel. De träffades och föll för varandra. De flyttade ihop, gifte sig och skaffade barn.
Det slog mig nyss att jag inte sett några bröllopsfoton. Tog de några? Måste fråga. Kom ihåg,
kom ihåg.
Jag kan, med utan tvekan, säga att utan mamma skulle vi alla inte blivit dem vi är idag. Hon har gjort så mycket för oss och jag beundrar hennes kämpaglöd och styrka. Hon är mitt allt och jag önskar jag kunde ge henne allt hon önskar sig. Men snart ska jag ner till Göteborg igen så då hoppas jag hon är beredd på massa kramar och pussar. Hela familjen bör förvänta sig det :)

Nu har jag nog fått ut allt. Känner att jag är helt slut av energi och ork efter detta. Skönt.
A lot of Hugs and Kisses
Emsan

Blood can be so beautiful

Idag var en lång dag. Och jag missade kaffet imorse så dagen blev ännu längre kändes det som.
Men dagen fann sig vara väldigt trevlig och givande, även om man ibland bara stirra in i en vägg av ren trötthet. Idag på laborationen skulle vi kolla på olika saker i mikroskop. Bland annat skulle man få se på sitt eget blod (om man ville) och epitelceller från slemhinnan. Riktigt spännande att se hur det såg ut. Bilden här är mitt blod. Egentligen skulle min partner sticka sig själv, vilket han gjorde men inget blod kom ut. Så då fick jag bita ihop och sticka mig själv. Men det gjorde ju inte alls ont. Folk kollade frågande på mig när jag först skrek av rädsla och sen skrattade av förvåning att det inte gjorde ont.

Nej, nu ska jag plugga lite till "Within temptation" :)

Hugs and Kisses
Emsan

Med tiden öppnas dörrar

Det finns så mycket i livet man vill göra. Och oftast vill man göra allt på en gång. Men var sak har sin tid. Och skulle man göra allt på en gång skulle man aldrig kunna njuta av varje sak till fullo.
Men samtidigt får man inte låta tiden gå. För då kan möjligheten försvinna. Antingen ur minnet eller så försvinner den.

En annan sak jag vill poängtera är till er alla som vill något men som inte tror sig kunna lyckas uppnå er önskan, eller mål. Ni som kommer en bit på vägen och kommer fram till en dörr som inte går att öppna. En låst dörr. En omöjlighet tror ni och vänder om. Jag säger till er att vänd gärna om. För dörren går inte att öppna. Men det finns inget som säger att den alltid kommer att förbli låst. Vänd om, men kom tillbaka. För det kan vara så att det inte är er tid att öppna den än. Ni kanske redan har öppnat några dörrar innan som leder till andra rum. Skulle ni öppna denna skulle ni kanske inte hitta tillbaka igen. Man kan förknippa detta med "för många bollar i luften" eller mina vägar som jag tror jag talat om tidigare.
Stäng en dörr för att öppna en annan. Då vet ni alltid var ni är och hur ni tar er tillbaka, om ni inser att rummet dörren dolde inte var vad ni tänkte er.

Alla dörrar går att öppna, alla vägar går att vandra, alla berg går att bestiga. Allt handlar om tid, vilja och mental styrka. Er nyckel måste passa. Annars är det inte er tid - än.
Så vänd om, vänta lite och återvänd sedan och hoppas att nyckeln passar till dörren ni önskar öppna.

Okej...detta var en lång flykt från pluggandet haha! Plugga, plugga, plugga bort din okunskap ;)

Hugs and Kisses
Emsan