Jag ger dig min kärlek. Ta emot den, snälla

Ska snart dra mig till sängs. Dagen har varit okej. Har fått gjort lite på kandidatarbetet men mycket återstår och tiden rinner iväg. Och du är fortfarande i mina tankar. Jag ska hålla ut. Vår kärlek ska bevisa att detta är ännu en barriär att ta sig igenom. Även om denna situation inte är som alla andra. Vissa kallar mig stark, vissa kallar mig svag. Men jag bryr mig inte. Det är svårt att få råd från folk som inte vandrat denna väg tidigare. Men snälla är dem som försöker få mig att le igen. Detta är ett svagt ögonblick, men samtidigt finns styrkan där för kampen om att vi ses igen och då är barriären riven och vi kan få varandra igen. Fullt ut. Vet inte hur jag kommer reagera om du inte är redo efter sommaren. Jag blir nog arg och besviken. Arg på dig men besviken på mig. Men efter sommaren kommer jag inte gömma mig i alla fall. Även om kravallerna inte lockar så är förfesterna det bästa jag vet. Så kämpa, kämpa. Älska, älska. Och vi kommer få varandra igen. Hoppets röst har talat! Hugs and Kisses Emsan (Ensam?)

Gå ut och finn svaren!

Så mycket har sagts. Så mycket har tänkts. Men vad framtiden ger vet vi inte. Vi tror och hoppas så mycket men egentligen vet vi inte ett skit. Skrämmande är det. Otäckt och bedrövligt. Oron växer ständigt med dagarna som går. Det har nu gått två veckor...känns som flera månader. Senast jag såg dig var du inte ditt glada jag. Var tråkigt att se. Men situationen som är gör att det är okej. Ska dra mig till sängs nu men har bara en sak att säga. Om du inte gör ett skit på hela sommaren och det kommer leda till att tiden inte räckt till. Då kommer jag bli fly förbannad! För då har jag kämpat i onödan. Och då även ensam. Du vet var jag står, så se nu till att ha en hög växel till vi ses igen. No pressure ;)

Rädslan att förlora dig plågar mig

Helgen har varit riktigt trevlig. Då inte UK12 stod på schemat så hamnade man hos Pernilla istället för gott vin och exotiska frukter till chokladmousse. Mums! Till det sågs "Chocolate" som är lika bra varje gång. Och Johnny Depp är ju alltid lika het ;) Kvällen avslutades med "Guitar Hero" som jag aldrig spelat tidigare. Det var ju askul haha. Måste göra om! Sen kom chocken. När jag cyklade hem från henne så...så tror jag att jag cyklade förbi Emil. Rött hår, brun ovve och sitter ner och tar en titt på sin cykel. Av ALLA dagar och tider så ser man honom när man varit hos någon för att undvika tanken av att han är ute och har det kul (singel som han nu är). Mina ben började skaka så häftigt att jag var tvungen att leda cykeln hem. Hjärtat bultade till max och tankarna gick. "Var det Emil?" "Skulle jag sagt hej?" "Såg han att det var jag?" "Sa han hej?" "Kommer han att cykla mot mig för att fråga varför jag inte sa hej?"..."Fan nu kommer denna natt också bli sömnlös...". Senare på natten när man ligger och stirrar upp i taket så för jag ett sms. Ett sms där det står att han inte kan se en framtid utan mig. Vad ska jag göra tänkte jag. Han är full. Ska jag svara? Vill jag svara? Och om jag svarar...kommer jag få ett svar på det? Sket i allt och skrev tillbaka. Slutade med att vi messade till en timme framåt. Vissa ggr fick jag panik då min mobil inte ville skicka mina meddelanden (jävla mobilhelvete!). Starka, kärleksfulla ord skrevs från båda håll och till slut kunde tårarna inte hålla sig längre och de bara föll. Vad fan har vi gjort. Vill ju att denna tid ifrån varandra ska göra oss starkare och förhoppningsvis så blir det vi igen. Men tänk om det äter upp oss och det vi hade? Och alla saker som sades. Vi båda var ju inte riktigt nyktra och jag vet att det vi skrev endast är önsketänkade. Idag gör det ont. Riktigt ont. Jag vill bara springa upp till honom och ge honom en örfil. För jag är så sårad av situationen som blivit. Samtidigt vill jag ta tag i honom och föra hans läppar mot mina. Saknar hans kyssar och omfamningar. Men det är inte jag som ska ta nästa steg. Det är han. Fan för detta. Fan. Men igår kom i alla fall mamma och min bror Erik upp för att stötta mig. De är helt underbara. Tack <3 Först gick vi och klippte oss. Medan vi väntade kom det in två tjejer som ville prata med ägaren. Ägaren var inte där och de började skrika om hur deras mamma blivit av med halva sitt hår och att hon nu gråter hemma för att hon inte kan gå ut. De bara skrek och skrek och begärde pengarna tillbaka på momangen. Stackars han som fick allt på sig. Tjejer fortsatte skrika om samma sak om och om igen. "Jag kommer från Stockholm och jag jobbar i butik!!!" ..Jaha?? Det verkade vara så att hon hade gjort hårförlängning där och sedan gått hem och plattat på limmet så håret gått av. Vem fan är så dum så man plattar på limmet?!! Fattar inte. har hon inte lyssnat på råden hon fått får hon ta och skylla sig själv. Men hon hade fått tid på måndagen (imorgon) för att fixa allt men dessa tjejer skrek och krävde pengarna tillbaka. Herregud. Och sedan blev det personangrepp också. ojoj...vi kom till slut ut med klippta frisyrer för att sedan åka till Coop för att fixa toasits. Självklart när vi kom hem så hade vi fått tag på FEL toasits så vi fick åka hela vägen tillbaka igen för att hämta den rätta. Den var då slut på lager men till slut hittade vi en annan. Och nu sitter den på min toalett stabilt och bra :) Nu ska jag bara be en som kan toaletter och komma hit och fixa trycket i toaletten som inte gör det den ska haha. Men det får bli efter framläggningen av mitt arbete. Har så mycket att tänka på. Och min första Gardasil-spruta ska tas på onsdag också. Ligger i min kyl för tillfället. Usch för sprutor. Men det är för en bra sak. Nu sitter jag här och ska börja arbeta med resultatdelen av mitt arbete men sitter i mina tankar. Igen. Försöker få fram hans ansikte i mina tankar men jag vet att det ligger en barriär med tårar emellan och jag vet inte om jag orkar det nu. Vet liksom inte hur jag ska hantera situationen. Har aldrig varit här tidigare. Kollar på smsen vi skrev under helgen och jag blir varm inombords. Samtidigt blir jag ledsen för att jag inte kan säga hur allt kommer bli. Vill hoppas men jag vill inte ha för stora förhoppningar. För om vi står där och mer tid krävs så vet jag att jag inte kan ge mer och jag vill inte genomgå ännu en vecka med tårar och smärta. Så jag ska kämpa och hoppas på det bästa - att det blir han och jag igen. För jag har så mycket kärlek till denne kille att jag inte tänker ge upp om oss. Och på hans front så hoppas jag att han gör det bästa av sommaren. För jag ha honom tillbaka. Han är mitt allt. Min värld. Men som jag sa tidigare så kan man inte bara hoppa in i förhållandet igen. Några dejter får det allt bli innan för att se om allt känns bra. Oj, vad jag börjar hoppas för mycket här. Men det är det enda jag kan göra nu. Det är upp till honom nu. Jag kan bara se till att ändra om min vardag (som hittills varit svårare än väntat). Livet är pissigt ibland, men det är en själv som styr livet så det är bara att ta rodret och styra dit man vill. Sen får man se om platsen man styrt mot finns kvar. Annars får man väl styra mot något annat.

Överdramatisering ligger i blodet

Är jag dum? Den frågan dyker ständigt upp i mitt huvud. "Hur kan jag vara så dum som tror på detta" Rädslan är att vi träffas igen efter sommaren och jag direkt ser på honom vilken väg han valt att gå. Försöker tänka mig hur jag skulle reagera. Vad jag skulle säga. Skulle jag gråta? Eller skulle alla tårar redan fallit? Det var tre månaders mellanrum mellan mig och hans tidigare tjej. Jag ger honom nu fyra månader och jag är rädd att det är för lite för honom. Om han inte klarade upp allt innan på tre månader, hur fan kan det då sluta om fyra? Åt helvete för oss så som jag ser det. Vill så hoppas och vill så tro. Men det känns som att jag gör mig bara till åtlöje för mig, för mina vänner...för hela min omgivning. Om vår kärlek inte klarade av denna barriär. Vad är det som säger att vi klarar av denna? Minns våra första dagar. För det var bara några dagar som vi hade chansen att träffas innan sommaren skulle splittra våra famnar. 63 dagar tror jag det var (eller 64) som det tog innan vi sågs igen. Vi kände inte igen varandra haha. Men vi var ju kära och vår kärlek växte och växte. Vi var några dagar hos mig sedan kom hans föräldrar ner till Göteborg och hämtade oss för att åka upp till deras sommarstuga i Rödån. Så vackert. Och så romantiskt. Tyvärr kunde jag bara stanna i ett dygn men det var riktigt trevligt. Och hans familj och släkt är ju helt underbara. Om ändå min släkt vore normal och kunde umgås med varandra haha. Så ifrån varandra har vi varit innan. Dock ej som singlar och utan kontakt. Saknar honom riktigt mycket. Jag som tyckte vi klickade så bra. Vet att vi gjorde det för det är inte bara jag som har känslorna kvar. Tyvärr var hans andra känslor starkare än våra. Jag kan inte ge mer än mitt allt på att dessa månader ska få honom att komma på andra tankar. Att de kommer få honom att inse att det vi har är starkare och värt att satsa på. Saknar hans fina armar. Saknar att föra min hand längs hans kind och dra mina fingrar genom hans hår. Kan se ett foto på honom och riktigt känna hur jag rör vid honom. Önskar dock att det var mer än bara en bild. En del av mig har försvunnit. Känner mig så tom. Har dock underbara vänner som stöttar mig (även om vissa aldrig skulle kunna tänka sig att ta den väg jag valt). Har insett nu att det inte är en så lätt väg detta. Men jag kan inte ge upp något som känns så bra. Förhoppningsvis kommer denna tanke också slå Emil under lovet. Varje dag går jag omkring med dagdrömmen om att jag får ett samtal eller sms där han säger/skriver att väntar utanför mitt och att han är min om jag vill ha honom. Men Emil är inte sådan så den drömmen försvinner snabbt för att komma tillbaka några timmar senare igen. Och så går det. Kan vara att jag tänker på att det inträffar under dessa dagar innan sommaren, eller då han har skaffat motorcykelkörkort och åker Sverige runt för att träffa vänner och bekanta och tigga lite mat och sällskap. Men som sagt försvinner den tanken snabbt igen. Ser på hans senaste meddelande så fort som hoppet mitt verkar tyna bort. Och hoppet kommer tillbaka igen tillsammans med ett leende när jag ser att han vill detsamma som jag. Det får mig att somna om nätterna. Försöker visa mig stark men då jag är mammas flicka är jag en dramatjej med överdramatisering i blodet. Jag vill inte påverka hans beslut mer än att han vet att jag älskar honom. Jag vill att han ska komma tillbaka för att han vill. För att han är redo. Och för att han tror på oss. För skulle jag lägga mig i mer så skulle jag lägga skulden på mig ifall han kommer med beslutet jag farar för. Blir en tidigt kväll. För mycket ledsna tankar i huvudet. Somnar nog till en film. Så det känns som att jag inte är ensam i rummet. Varför är du tvungen att ha sådana tankar? Min bror hade liknande och han gick ut och "utforskade" världen. Det slutade med att han ångrade sig sjukt mycket men försent för hon var redan upptagen. Säg att det inte blir så för oss. Är så rädd att gå denna väg. Men samtidigt vet jag att du går på vägen bredvid. Älskar dig Emil. Godnatt.

Pollen och kärlekspar överallt

Denna hemska pollen! Har inte velat inse detta under de senaste tre fyra åren men jo...jag är pollenallergiker. Måste nog kolla upp lite vad det innebär. För det finns väl flera typer av pollenallergi? Får väl ta och traska ner till vårdcentralen någon gång och ta en koll på detta. Men nu har jag inte tiden. Förutom att näsan rinner KONSTANT så har jag mitt kandidatarbete att tänka på. Förhoppningsvis är det bara diskussionen som är kvar efter denna vecka så jag kan fokusera fullt på detta under en veckas tid innan man drar ner till Göteborg för att fira att min älskade mormor fyller hela 75 år! Vädret är underbart och under dagen satt man och försökte plugga i solen med en toarulle vid sidan om. Rinner näsan inne kan den lika gärna rinna ute :) Typiskt nog ser man par som går förbi en hela tiden och man tänker tillbaka på det man hade. men jag tänker hela tiden "jag ger dig min sommar, jag ger dig min sommar" för att styrka mig själv och fortsätta dagen med ett leende på läpparna (typ). För solen är här och fågelsången utanför mitt är ju helt fantastisk. Skulle egentligen skrivit mer men Kaede har fattat tycke för mig skrivbordsstol haha. Hon är för söt för att knuffa bort. Jag önskar er alla en underbar kommande helg. Ni som ska på UK12 säger jag bara "Ha det så kul och glöm inte att skaka ändan riktigt rejält!". Själv ska jag förhoppningsvis till Pernilla för lite Wii spelande :) Hugs and Kisses Emsan

Du har inte förlorat mig. Inte än.

Ska gå och lägga mig är det tänkt. Ska upp tidigt imorgon till skolan, vilket var ett bra tag sedan sist. Dagen har gått bra. Är dock förkyld och halsen svider. Men livet rullar på. Förhoppningsvis åt rätt håll :) Jag saknar dig. Kan nu skriva detta utan att tårar faller ner på min kind. Jag saknar att prata med dig om dagarna. Drömde om oss. Dock drömde jag (självklart) om den dåliga versionen av vad som kan komma att hända efter sommaren. Jag blev helt mållös och kände en stor tomhet inom mig. Vände mig om för att gå ifrån dig. Några steg senare föll jag ihop. Jag vet inte vad som kommer hända eller vilken riktning min och din väg kommer att ta. Den är nu splittrad, men kommer de mötas och bli en igen? Jag hoppas det och jag vet att du också kommer kämpa för detta. Jag tror på dig. Jag tror på oss. Men för ett tag får vi lägga undan "oss" och fokusera på oss själva lite. Sen får vi se om vi kan bygga upp något igen. Kaede säger hej. Och jag säger godnatt. Och puss <3

Vårens varma vindar

Idag har varit en fin dag. Sol och värme :) Har snabbt varit ute och tagit lite frisk luft och känt solens strålar, men annars har jag mestadels varit hemma och gjort iordning allt inför mötet med min handledare imorgon. Kandidatarbetet ska in om 2 veckor och jag är så nervös. Och jag är helt upptagen de två helgerna framåt så jag får inte slappa nu under dagarna. Man vill ju vara nöjd med arbetet mitt :) Har börjat äta nu också. Min mage är inte riktigt med än men jag börjar få tillbaka min energi igen och jag är så glad. Och sedan har jag också börjat träna. Idag tränade jag under tiden som man såg på "Den unga överklassen". Efter rapporten är klar ska jag till Friskis och Svettis för att skaffa gymkort. Man kan ju inte träna allt hemma och jag vill ju gärna vara lite tajtare ;) Nej nu ska det diskas och senare ska Kaede få känna på vårluften. Ha det underbart alla er därute. Puss på er!