Är jag en idiot som tror på oss?

Vänner har ringt, messat och mejlat mig och frågar hur jag har det då de tycker mina inlägg på facebook låtit deppiga. Kollade igenom mina inlägg och kan nu hålla med dem. Det var ju inte så tänkt. Men tack kära vänner för ert stöd. Ni är guld värda. Igår kväll cyklade jag upp till Pernilla så hon kunde göda mig lite då jag inte lyckats äta mer än en halv middag under de senaste dagarna. Tror inte det gör någon skillnad hur mycket te man dricker hehe. Chili con carne med hembakat bröd. Mums. Tack vännen <3 ...Vet inte vad jag ska skriva mer för det blir antagligen att jag skriver ner känslor jag redan förklarat och det är ju onödigt. Mitt hopp finns kvar och det är det som får mig att gå upp om mornarna. Kaede försöker trösta mig men just nu är det lite svårt. Är så rädd att det vi kämpat för kommer rinna ut i sanden. Känns som att jag är helt dum huvudet som hoppas på något som en återförening för jag har då inte sett att det lyckats för någon. Kanske är detta bara en drömtanke, precis som att man gärna vill en en diamant på fingret. Mitt hjärta brister. Varför skulle detta ske? Dumma tankar kommer in i mitt huvud nu och det är dags att ta bort dem. Jag ska tvinga mig själv att få i mig russinbröd för att sedan göra mig redo för lite träning för att slå bort tankarna. Vi, jag och Emil, ska övervinna detta. Vi kommer vid en mer mogen tid gå på vår "andra" första dejt och våra ögon, våra famnar kommer och våra läppar kommer inte kunna slita sig från varandra. Detta är mitt hopp. Ta det inte ifrån mig. Det är det enda jag lever för för tillfället. Glöm inte bort mig. Glöm inte bort oss. Om kärleken mellan oss är stark nog kommer vi att finna varandra igen. Hugs and Kisses Emsan

Styrkan i hoppet

Inatt kunde jag inte sova. Plågan i magen gjorde så ont och mina ögon sved konstant. Tankarna vandrade och helt plötsligt visste man inte vad vi hade sagt till varandra. Inatt fick jag dock en skriftlig bekräftelse, vilket gjorde mig lugn och varm inombords. Strax därefter kunde jag somna, dock kom magplågan tillbaka när jag stod vid kassan på Indiska och skulle köpa nytt porslin. Att byta ut mitt gamla porslin som man ätit och druckit med tog hårdare än väntat. Jag vet, detta låter konstigt och jag är själv förvånad. Men frukosten är kastad (dock ej teerna) och nu har jag nya tallrikar, muggar och ett rött te med smak av citrongräs. Råkade också gå förbi en 50 % rabatt på SAMTLIGA varor i Bik Bok så jag kom också hem med sex-sju linnen och tröjor :) Har lyckats hålla undan tårarna idag, men det har varit svårt när hans ansikte dyker upp i tankarna. Och det finns så mycket som påminner om honom. Idag var jag tvungen att torka av mig efter duschen med den blåa handduken. När jag tog en kopp te till frukost så kom det ett slag i magen när jag tog fram koppen och det var då jag bestämde mig för att slänga kopparna (det var ändå dags). Saknaden kom också när jag hade dragit mitt kort i kassan för då fanns ingen återvändo. Men de nya kopparna är fina och känns bra :) Men även om min saknad över Emil är enorm och att jag verkligen hoppas att en återförening längre fram skulle kunna ske, så har jag märkt att jag har så många vänner som finns där för mig. Så även om ensamheten kryper fram under kvällen så vet jag att jag har stöd från alla håll. Och min familj är helt underbar också. Nästa helg kommer de upp och jag ska få sova med dem på hotell. Behöver komma bort från hemmet och alla minnen och för en gångs skull inte behöva göra frukosten som jag tidigare nämnt gör mig känslosam. Nu måste jag återvända till vardagen och fortsätta på mitt kandidatarbete. Vet ännu inte om jag ska tillbaka och göra ett till test hos hönorna (fingers crossed att jag slipper) men vi får se.

Hugs and Kisses Emsan Ps. Glöm mig inte. Men tänk inte på mig för mycket ;)

Som om tiden inte kunde gå långsammare

Just när man inte trodde det kunde bli värre så kom bomben. Jag har inget skolarbete att göra på en hel vecka (!!!). Det är just perfekt när man verkligen inte vill tänka på annat som ligger i luften, som ett brustet hjärta. Får väl ta och göra så mycket jag bara kan. Ska också ta och börja träna på min cross-trainer. Det får en att ta ut sina aggressioner riktigt ordentligt. Ena stunden sitter man och är fokuserad på något, och i andra så ligger man på golvet och skriker av smärta. Jag känner mig så ensam. Det hade nog inte gjort lika ont om vi hade haft ett dåligt förhållande. Men man tror väl att alla andra situationer hade varit bättre än den man varit i. Åh, vad mycket skit man skriver. Men det positiva är att det är så mycket skönare att få ut det. Vill inte säga att jag mår bra, för jag är inte långt ifrån att spy upp min halva middag, men jag mår bättre.

Ms. Not the RIGHT time

Jag söker min blick efter en grön jacka. En grön jacka som vandrar mot mig med en vädjan om att ta honom tillbaka. Men ingen grön jacka är i sikte. Och jag känner att jag gråtit för flera veckor på ett dygn. Känns som han redan glömt bort mig... Var är min Emil? Var är mitt allt? Var är han som fick mig att tycka om frukostar, som jag nu slängt för det gör för ont att se allt? Känns som man blivit slagen flera gånger hårt i magen och huvudet sprängs och ögonen svider av alla fällda tårar. Jag saknar honom så otroligt. Saknar hans leende och hans trygga, varma famn. Saknar hans lek med Kaede och hans kärleksfulla ögon. Saknar våra pratstunder, hans goa dialekt och hans lugn. Känns som mitt hjärta har slitits från min kropp och blivit stampad på. Vart tog du vägen? Jag vill så ha dig här. Jag älskar dig ju. Ska inte kärleken övervinna allt? Du har kommit hem till dig nu där jag inte haft så många saker. Kom dit och hämtade min kam....det var allt. Du hade massa saker hos mig...och nu är allt borta och allt är så tomt. Och jag måste komma tillbaka hit varje dag. Sova i en säng som vi delat i nästan ett helt år. Knuten i magen blir hårdare och tårarna tränger mer och mer fram. Kan inte tro att detta har hänt. Känns som en dröm. Vad fan hände? Från att packa ner mat i Hemköp-kassarna och äta goda middagar med varandra till att packa ner dina saker i din ryggsäck och sitta hemma ensam med frysta grönsaker i frysen. Jag vill ha min Emil tillbaka. Och jag skriker av smärta vid tanken av att jag inte kan föra mina fingrar genom hans hår eller smeka hans kinder eller kyssa hans underbara läppar. ...Men jag vet att han fortfarande älskar mig och att han inte velat göra detta om detta kunde hindras. Men det får mig ändå att känna mig lurad och övergiven. Var är rättvisan? Det finns par som trycker ner sin partner och borde gå isär men som fortfarande har varandra. Jag och Emil var ett par som verkligen "klickade", enligt mig. Varför ska vi inte få vara tillsammans? Känns som att någon från ovan pissar på en och hånskrattar åt en. Varför kan inte jag få vara lycklig? Tårarna faller och magen viker sig när jag ställer mig frågan om jag någonsin får se honom igen? Varför släppa taget om någon man älskar om man vet att känslorna är ömsesidiga? Jag vet, och jag förstår. Jag stöttar honom fullständigt även om det plågar mig att hålla med. Och jag har valt att gå en farlig och otrygg väg framåt. För jag kan inte ge upp honom. Jag tänker inte ge upp honom! Och det lilla hopp som kan finnas längre fram är att han vill detsamma som jag. Rädslan är dock att han kanske kommer med tiden som går glömma bort mig och det vi hade och sedan ge mig det besked jag varit rädd för och jag hamnar framme vid en återvändsgränd. jag är livrädd. Jag kommer fortsätta leta efter en grön jacka när jag vandr

ar längs vägen och någon gång längre fram hoppas jag att jag får höra de tre ljuva orden igen från dina läppar till mig igen. För jag älskar dig och jag vill inte förlora dig över detta. Jag väntar på dig <3 Älskar dig, min badboy

Ett vetenskapligt bevis är inte alltid behövligt

Tiden bara går och saker händer ständigt. Kaede blir bara sötare och sötare, och Emil blir bara mer och mer fäst i henne (även om han inte riktigt vill erkänna det haha). Igår firade jag och Emil 6 månader. Gud vad tiden går fort ibland. Och känslorna jag har för Emil bara växer och växer. Helt sjukt egentligen detta med kärlek. Vad är kärlek? Är det bara hormoner som utsöndras här och var eller finns det något som inte vetenskapen kan studera och bevisa? Vet ni vad? Jag skiter fullständigt i om man kan identifiera kärlek eller inte med hjälp av vetenskapen. Jag ÄR kär och det känns helt magiskt!!!
Och samtidigt som dagarna fylls av värmande famntag och mjuka kyssar så kommer även Kaede in och vill kela lite. Speciellt på natten! Inatt gick hon på Emils huvud haha! Emil fan det inte behagligt då djurallergi och närhet av en långhårig katt inte är den bästa kombinationen. Men hittills har det gått bra med allergin. Hoppas det håller sig för jag vill ha honom (och henne) kvar i mitt liv.

När allt är glatt och ljust omkring sig är det dock inte alltid lätt att vara glad själv och visa sitt leende som under dessa senaste dagarna legat djupt djupt inne. Alla besked man får är inte ljusa här i livet.

Nu ska det pluggas med bror min och sedan....ja...plugg och sängen är väl det enda man hinner med idag. Och kanske ett korsord :)

Hugs and Kisses
Emsan

Färgomslag på bladen

Haloj haloj!

Tiden bara går och går och "PANG" har det nu sagt och sommaren har kommit mot sitt slut. För tillfället panikpluggar jag, samtidigt som man ska hinna med att träffa alla innan man drar upp till Linkan igen. Igår blev det lite gott vin med Sandra, ikväll blir det kramar och tjöt med Lotta och Marre och imorgon ska man hälsa på sin söta syster och förhoppningsvis lämna en väns paraply om hon är hemma. Och mitt under allt detta ska man hinna plugga mängder, packa, krama familjen, klappa Kaede och Phoebe och massa massa mer. Att spela pokemon kommer nog inte på frågan dessa dagar :(
Tiden har bara gått och jag hade velat göra så mkt mer. Bada lite mer, sola lite mer, äta lite mer glass och besöka en sexbutik med en vän. Har inte varit i en sådan på flera år (om man inte räknar när man ska köpa presenter till vänner såklart). Måste ändra på detta. Får ta det när jag kommer ner nästa gång, när det nu blir. Saknar mitt hem så mkt. Har så mng planer inför min hemkomst. Lite färg, lite spikar och lite mer färg i håret :)

Nu ska det pluggas lite mer. Tänk vad kul det är att fly från böckerna ibland.

Hugs and Kisses
Emsan

Älska alla så älskar alla dig

Efter att ha kollat upp hur mkt torrfoder en katt ska ha så har jag nu insett att jag varit lite väl givmild med Kaedes matportioner. Hennes matskål är nu lättare och har redan efter ngr dagar sett skillnad på hennes omfång när jag ska få på henne utekopplet. Men jag kommer sakna hennes söta "lilla" bak som svänger så fint när hon går som om hon äger världen =)
Har också märkt hur hon blivit mkt lugnare och är inte lika busig som tidigare. Min familj är jätteglad för de har varit lite rädd för henne innan. Såg på en dokumentär om unga mödrar och en familj fick låta sin katt på hos en släkting då katten börjat få ett aggressivt beteende. Det sjuka var att dess beteende de filmade var det beteende Kaede hade innan kastreringen. Trodde alla katter hade detta beteende som unga. Jag hade tur som fick henne att lugna ner sig annars hade det kunnat sluta i ett tragiskt beslut. Men nu är hon här och är så kelig och go. Men jag måste ju säga att jag saknar hennes lilla vilda sida. För det var ju trots allt den jag föll för.

jag har nu varit rökfri i ... 62 dagar ... och tårar ligger nu dolda inom mig. Panikkänslor och tårar. En vän som har funnits hos mig i flera år ska jag nu aldrig mer umgås med. Alla de härliga stunder man haft tms och allt stöd man fått under svåra tider. Tanken av att inte få känna dig mellan mina läppar gör att tåren samlas inom en och en klump bildas i magen. Och det är ju så sjukt det hela! Vem fan kan påstå att cigaretten varit ens vän?!!! Samtidigt som jag hör hur sjukt det låter. Samtidigt som jag vet att den bara förstört för en inombords. Samtidigt som jag vet hur tårarna som finns där för denna "förlust" är helt onödiga och att de bara tar energi från mig, så kan jag inte ändra eller kontrollera alla känslor som väller över mig. Trodde inte det skulle kännas så här. Känns som en nära vän till mig dött och jag kan inte säga "hej" mer. Känner redan nu hur gråten ligger i halsen. har blivit som min mamma - överkänslig till max. Okej, kanske inte till max. Men vem vet när jag når den punkten. Har ju mng år kvar i mitt liv hehe. Och nu när jag slutat röka hoppas jag som fan att jag inte går och dör innan rynkorna börjar visas för då brakar helvetet loss!

Så mkt händer i världen just nu. Den stora tragedin i Norge som kommer gå till historien om hur en enda person kunnat ta så många liv med sina egna händer. Hur kan sådan ondska finnas? Finns det ingen gräns?
Och svälten i Afrika. Ska skicka 50 kronor dit, men jag missar numret man ska skicka varje gång jag ser på TV. Får nog kolla upp på nätet. Detta är ngt alla borde göra. 50 kronor är ett ciggpaket och en läsk. 50 kronor är lördagsgodiset för en helg. 50 kronor är två trisslotter. 50 kronor är ingenting för oss "fattiga" studenter. Men 50 kronor är så mkt där nere. 50 kronor är flera måltider där nere. 50 kronor blir till mat och vätska för flera familjer som kämpat sig genom denna grymma tid. Skänk pengar. För ärligt talat så har vi gott om det. vi ska vara så tacksamma över hur vi har det. För det var vi som hade turen att födas i ett land som bryr sig om sina medborgare.
Älska alla så älskar alla dig!

Hugs and Kisses
Emsan