En känslomässig resa

Wow...
Tror det var filmen "The twilight - New moon" som fick mig att ta steget. Konstigt men sant.
Trodde alltid att det skulle sluta som filmen haha! Men boy vad man hade fel.
Men efter att tagit steget och sökt på annat håll fann jag svaret. Lite väl sent tyckte jag men jag har endast mig själv att klandra.
Nu sitter jag här. Lyssnar på gruppen Staind. Lite väl segt band måste jag säga, men sångaren har en härligt röst.

Efter gårdagens letande efter svar drömde jag något konstigt som kan förklara sig med igår.
Drömde att jag och mamma tog en promenad. Vi hamnade vid en sjö. Vi ville över, eller jag i alla fall så mamma ville hjälpa mig. Vi hittade en liten eka. Och det var den mest ostabilaste eka jag stött på för när jag satt mig ner i den hamnade båtens kant precis vid vattenytan och vajade fram och tillbaka. Var rädd för att ramla i men jag var bestämd på att åka genom sjön. Men denna var ingen vanlig sjö. Sjöns botten, som var mer av än vatten, bestod av lera och den var bottenlös. Och bara tanken av att ramla fick min hals att tjockna. Men jag ville fram.
Men när jag började åka fick jag ducka ibland för på grund av denna lera som täckte det mesta under ytan så fick inte fiskarna plats och fisk leva över ytan, kanske 2 meter över. De simmade i luften, men såg inte drabbade ut. Alt var så harmoniskt i allt kaos.
Jag vet inte om jag klarade mig genom sjön. Men min hypotes kring detta är att jag fortfarande är på denna resa. Och den blir inte avslutad tills jag kommer till andra sidan och all lera försvinner till en behaglig botten så fiskarna kan få plats att leva i sitt habitat.
Sjön representerar mig och mina känslor. En obalans jag är redo nu att ordna till.

Vill känna på kärleken igen.
En famn som trygger en om natten.
En att skratta med om dagarna.


Hugs and Kisses
Emsan

Ps. Tack

Fången i mig själv

Hittar inte svaret.
Hittar inte det jag behöver för att släppa.
Försöker gå tillbaks till allt och finna svaret. Men det finns inte där.
Har letat så länge nu att jag inser att svaret inte finns där jag tror det ska finnas.
Egentligen har jag alltid vetat var jag kan finna det jag söker. Men har inte haft modet.
Inser nu att jag måste möta det nu. För det har plågat mig för länge nu. Kommer inte vidare med livet om jag inte får veta. Egentligen är det inte så farligt. Men när jag vet vad som väntar, och det inte är bra, så dras jag tillbaka. Försöker hitta en enklare utväg. Men det existerar aldrig flera utvägar än en. Och nu har det gått för långt.
Rädslan av att veta har gjort att jag är fången i mig själv. Och det är dags att möta rädslan. Det är dags att bli fri.

Hugs and Kisses
Emsan

Tallin låter trevligt, men nej tack.

Visst skulle det vara trevligt att bara åka bort helt spontant till en plats och bar vara och upptäcka nya ställen.
Tallin har jag velat åka till sen jag var liten. Så att åka dit skulle bli riktigt spännande.
En vän till mig från Göteborg skulle till Tallin från Stockholm med några av hans vänner. Men han var först tvungen att göra ett ärende nere i Malmö så han missade trippen. Så han åkte till Linköping för att hälsa på mig istället. Snällt.
Vi missade dock varandra då jag redan hade planer under helgen. Så då frågade han mig om jag ville till Tallin med honom nu och ta en dag ledigt från skolan. Ett erbjudande jag tyvärr måste tacka nej till.
Det finns inget väsentligt som hindrar mig från att åka. Det handlar mer av vad han vill få ut av resan. Han är en vän som man kan skratta och vara sig själv med. Han är väldigt kunnig inom alla områden och han har en humor som en tonåring haha! Och för hans ålder så kan det väl ses som lite konstigt, men jag uppskattar det. Men för mig är han endast en vän. Och det som hindrar mig från att åka är hans tycke om mig. Han vill ha mer från mig och jag har inget mer att ge.
Varför ska allt vara så komplicerat? Varför kan man inte bara vara, utan att något ska komma emellan. Jag gjorde det klart för honom att jag inte har något intresse för mer då jag bodde i Göteborg. Antagligen fick han inte in vad jag sa, eller så ville han inte gå med på det.

Tallin låter trevligt, men nej tack.

Hugs and Kisses
Emsan

Talk to me, like lovers do

"Don't know much about your life.
Don't know much about your world, but
Don't want to be alone tonight,
On this planet they call earth.

You don't know about my past, and
I don't have a future figured out.
And maybe this is going too fast.
And maybe it's not meant to last,

But what do you say to taking chances,
What do you say to jumping off the edge?
Never knowing if there's solid ground below
Or hand to hold, or hell to pay,
What do you say,
What do you say?

I just want to start again,
And maybe you could show me how to try,
And maybe you could take me in,
Somewhere underneath your skin?

What do you say to taking chances,
What do you say to jumping off the edge?


Never knowing if there's solid ground below
Or hand to hold, or hell to pay,
What do you say,
What do you say?

And I had my heart beaten down,
But I always come back for more, yeah.
There’s nothing like love to pull you up,
When you’re laying down on the floor there.
So talk to me, talk to me,
Like lovers do.
Yeah walk with me, walk with me,
Like lovers do,
Like lovers do.

What do you say to taking chances,
What do you say to jumping off the edge?
Never knowing if there's solid ground below
Or hand to hold, or hell to pay,
What do you say,
What do you say?

Don’t know much about your life
And I don’t know much about your world" Celine Dion

Morgondagens betydelse och existens

Emelie är tillbaka!
Full av energi och redo att fylla livet med upplevelser och äventyr.
Har upptäckt vilken riktning (en av dem) i livet som jag vill följa. Men hur det ska gå till vet jag inte riktigt. Men jag får snart klartecken och då brakar det loss.
Men under tiden tar jag en dag i sänder och ger varje dag min fulla uppmärksamhet. man kan aldrig få tillbaka dagen innan. Den ena dagen är inte den andra lik, därför måste man se vad som erbjuds för varje dag så man inte missar något. Det är inte meningen att det ska låta stressande för det är det verkligen inte. Men ser man något man skulle vilja göra ska man inte vänta till nästa dag och tro att det finns kvar tills då. Om man inte vet att det finns kvar och att det inte är läge att göra det med detsamma.

Jag har under min tid här i Linköping träffat nya vänner, både här i Linköping och i Göteborg.
Trivs jättebra, men känner fortfarande mig inte hemma här. Mitt mål har alltid varit att flytta utomlands. Förhoppningsvis Afrika, men jag kan också tänka mig Australien, beroende på var jobben finns. Och bor jag i Australien kan jag även uppfylla alla mina drömmar jag har haft sen jag var liten som finns just i denna världsdel.
Men det blir inte än, tyvärr. Tror jag kommer vara kvar här i Linköping i åtminstone fem år sammanlagt. Jag får göra det bästa av situationen helt enkelt.

Har äntligen en lampa i mitt vardagsrum. Har inte haft det sen jag flyttade in i början av Augusti. Jag är lite lat ibland :)
Men jag har också skaffat mig en julstjärna som hänger fint vid fönstret. Lite julkänsla blir det allt.

Väntar på mig bok (kvantfysik för dummies) som borde komma imorgon. Ska bli så spännande och se hur boken är upplagd och vad för spännande information den kan ge mig. tror jag har för stora förhoppningar kring boken, men det är försent att ändra denna tankebana. Är för exalterad!

Ta varje möjlighet du får till att göra det du vill göra under dagens många timmar.
Lev som om den inte finns en morgondag.

Hugs and Kisses
Emsan

Allt är dött

Var i Göteborg under helgen och träffade så många vänner - nya och gamla.
Men även om helgen där var full av glädje och kärlek. Och nya bekantskaper gjordes, så måste en gammal brytas. Och inte för att vänskapen inte var av någon mening. För denna person har givit mig så mycket inspiration under den tid vi haft tillsammans. Kommer nog aldrig träffa en person som han i framtiden.
Egentligen vill jag inte bryta denna vänskap vi har. För med detta så försvinner den konversation vi haft och som jag inte haft med någon annan.
Detta är inte lätt. Men jag måste. För att kunna gå vidare med mitt liv. Och det insåg jag under denna helg.
Trodde allt skulle funka när vi väl träffades och bara pratade. Men ganska snabbt insåg jag att mina känslor började dyka upp igen.
Och visst är det en underbar känsla att vara kär. En varm, sprudlande känsla som får en att göra saker man aldrig tänkt sig kunna.
Men det kommer aldrig bli oss igen. Han vill gå en annan väg och det accepterar jag. Och under tiden som vi pratade så kände jag hur jag blev varmare och varmare bara jag tittade på honom. Men från hans sida kände jag inget. Inget som gav mig något minsta hopp.
Och det gör mig ont att säga att jag även måste bryta allt med denna person då det gått över ett halvår och jag kan inte sluta tänka på honom. På det som en gång var oss.
Måste kunna gå vidare i mitt liv.
Och det kan jag inte göra för tillfället.
jag älskar honom. Jag älskar dig.
Och jag tror detta är bra för mig.
Just nu gör det så ont. Vill bara att du ska knacka på min dörr och bli omsluten i din varma, trygga famn och höra dig säga de tre ord som kan få allt att smälta. Men jag vet att livet inte alltid går ens väg. Plågsam vetskap. Och detta är mitt beslut. ...Usch... Saknar honom. Men allt är dött.

I love you

Afraid
Afraid of losing you
losing you to the world where I can't reach you
Where I can't find you

Don't loose faith
Don't loose hope
You're so full of life and love
Without you, there will be no light, no happiness, no life
No tomorrow

Don't you dare leave me. Us. We who love you.
We need you. I need you.

You're my tomorrow.

Hugs and kisses
Emsan